Jojje OlssonJag har tidigare bott i Hongkong under ett års tid och trodde aldrig jag skulle få se staden så här. Flera av de viktigaste vägarna är avspärrade från bilar – det går att promenera mitt bland skyskraporna, längs med viadukter och under broar.
Anledningen är givetvis de demokratiprotester som har pågått sedan förra helgen och nådde sin kulmen i dag under Kinas nationaldag. Längs med de avspärrade vägarna satt, stod eller gick tiotusentals demonstranter som på ett fredligt och överraskande civiliserat vis helt enkelt ockuperat flera delar av staden.
Då jag bodde i Hongkong hade jag inte mycket till övers för de värderingar och intressen som jag tyckte verkade prägla lokalinvånarnas vardag. Det viktigaste verkade vara hur mycket pengar man tjänade, vilket märke man hade på kavajen eller hur ny ens mobiltelefon var. Intresset för kultur, samhälle eller politik verkade i regel lågt.
Men det jag har sett de senaste dagarna har gjort att jag fått omvärdera min uppfattning. Under söndagen såg jag hur modiga ungdomar trotsade och omringade kravallpolis som besköt dem med tårgas. Hur de närmade sig beväpnad polis med armarna i luften och paraplyer som enda skydd mot pepparsprej. Och under veckan har dessa ungdomar – för det handlar främst om den yngre generationen – tagit över och hållit delar av staden med hjälpa av en imponerade organisation.
Tillfälligt besegrad polis villar ut.
Det första som slog mig då jag kring midnatt i dag vandrade runt i stadens centrala delar var hettan. Denna skoningslösa, tropiska hetta med en tryckande fuktighet som suger musten ur en vid minsta ansträngning. Tiotusentals människokroppar och sjudande aktivitet höjer värmen ytterligare några grader – såväl fysiskt som psykiskt – och får svetten att bryta genom varje demonstrants tröja trots att det är midnatt i oktober. Hur orkar man sitta på gatan flera timmar, särskilt under den stekande solen mitt på dagen?
Hettan till trots håller demonstranterna sina huvuden kalla. Hundratusentals människor har vistats på gatorna i flera dagar men inte en endaste rapport om skadegörelse eller plundring har kommit. Det andra som slog mig då jag i dag vandrade genom stadens centrala delar var just organisationen och ödmjukheten. Demonstranterna såväl sorterar sopor som gör sina läxor. Vatten och mat delas ut till förbipasserande. Flera sjukstugor har satts upp.
Vad som kommer ske härnäst och hur detta kommer sluta är något som jag för tillfället är för sömnig att skriva vidare om. Det får bli någon av de nästkommande dagarna. För demonstrationerna visar nämligen inga som helst tecken på att dö ut.
För en lägesrapport kan ni läsa den andra artikeln jag skriver på plats i Hongkong för Svenska Dagbladet. Den publicerades i dagens tidning, och ett utdrag kan ses här nedan:
Mongkok i norra Hongkong – en av världens mest tätbefolkade stadsdelar – är den senaste skådeplatsen för stadens demokratiprotester. Under tisdag kväll hade demonstranterna spärrat av en viktig korsning, där eldiga tal hölls under ett tält i skuggan av glänsande shoppingcentrum och luggslitna allmännyttiga bostäder. Barrikaderna bestod inte bara av staket utan innefattade även flera stora bussar, som parkerats där av chaufförer som vill visa sitt stöd.
Bussarna hade fyllts med påklistrade lappar: ”Vi är redo att kämpa i dag för nästa generations skull!”. ”Vi vill ha allmänna val på riktigt!”. ”Demokrati!”. Jag såg under kvällens gång dussintals kinesiska turister som fotograferade sig själva framför dessa budskap. De hade dock i regel en försiktig inställning till protesterna. Någon uttryckte sitt stöd, en annan sin totala ovetskap om vad som egentligen pågick, medan de flesta inte var särskilt pratsamma över huvud taget.
Den första attacken, med skildringar från helgens sammandrabbningar mellan demonstranter och polis, kan ni läsa här.
