Jojje OlssonDe senaste dagarna har South China Morning Post uppmärksammat trenden att allt fler rika kineser väljer att emigrera.
En av de absolut populäraste destinationerna har varit Kanada, som redan 1986 införde ett migrationsprogram där utlänningar med en förmögenhet på 1,6 miljoner dollar kunde förvärva kanadensiskt medborgarskap, om de lånade ut 800 000 dollar räntefritt till landets myndigheter i fem års tid.
Sedan dess har programmet lockat 185 000 rika invandrare, varav det stora flertalet är kineser.
I kölvattnet av Europas ekonomiska kris har allt fler EU-länder de senaste åren sjösatt liknande program:
* Sedan oktober 2012 kan utlänningar få permanent medborgarskap i Portugal, om de investerar en halv miljon euro i fastigheter, eller en miljon euro i lokala affärsverksamheter.
* Spanien lanserade i september i fjol ett migrationsprogram nästan identiskt med Portugal, och räknas locka ännu fler kineser tack vare lovord om väder, mat och mode.
* Även i Grekland och Cypern ges nu uppehållstillstånd ut till investerare som köper fastigheter för en kvarts miljon euro.
* Sedan fjolåret går det även få permanent uppehållstillstånd i Ungern, för de utländska investerare som låser minst 250 000 euro i femåriga statsobligationer.
* För att skapa fler jobbtillfällen låter även myndigheterna i Holland utlänningar att söka permanent medborgarskap, med krav på investeringar om 1,25 miljoner euro i lokala affärsverksamheter.
Allra längst har dock Malta gått, i och med en ny lag som innebär att de utlänningar som skänker 650 000 euro till landets nationella utvecklingsfond även får ett maltesiskt pass.
Eftersom Malta likt ovanstående länder är med i EU, så innebär det att landet nu de facto säljer medborgarskap i EU för lite drygt fem miljoner kronor. Beslutet har kritiserats starkt såväl i Maltas parlament som inom EU, men till ingen nytta för kritikerna.
Och visst är det rika kineser som – i jakt på ren luft, bättre utbildning, välfärdssystem, politisk trygghet och möjligheten att resa jorden runt med utländska pass – som har varit de flitigaste invandrarna i dessa investeringsprogram. Av 560 invandrade investerare till Portugal under ett knappt år fram till oktober i fjol, var 90 procent kineser.
Många turistande kineser kan snart bli EU-medborgare
Trenden går igen i Kanada; av 27 535 ansökningar om att invandra till British Columbia år 2010, kom 92 procent från Kina eller Hongkong. Av de drygt 65 000 ansökningar som i januari i år låg och väntade på att godkännas, var över 70 procent från rika kineser.
Jag skriver ”låg och väntade”, för nu i veckan deklarerade Kanadas myndigheter att man kommer skrota programmet med invandring för rika utlänningar. De ansökningar som ännu väntar på godkännande kommer nekas migration, och de personerna i fråga få sina ansökningsavgifter tillbaka.
Anledningarna till detta, säger kanadensiska myndigheter, är en upphettning av fastighetsmarknaden i Vancouver, tryck på sociala tjänster och infrastruktur, samt en påstådd decimering av kanadensisk kultur.
Det riktigt intressanta blir nu att se, hur många av de cirka 45 000 kineser som nekas migration till Kanada, som kommer söka sig till EU-länder istället, där kraven för denna slags ”investeringsinvandring” är ännu lägre än i Kanada.
De 45 000 individerna beräknas ha en förmögenhet på drygt 10 miljarder dollar, vilket förvisso är småsummor jämfört med de 450-658 miljarder dollar som emigrerande kineser de senaste åren placerat i utländska tillgångar.
Enligt en ny undersökning överväger 64 procent av tillfrågade kineser med en förmögenhet på över 10 miljoner kronor att emigrera. Bland dessa miljonärer var Europa den andra mest populära destinationen, efter USA.
Räkna alltså med en kraftfull ökning av rika kineser som invandrar till Europa de kommande åren, för att köpa till sig de rättigheter som övriga EU-medborgare redan har, och som Europas krisande ekonomier nu rear ut.
