Jojje OlssonUnder den gångna veckan har stora delar av Kina varit insvept i en otäck – men en allt mer typisk – skrud av vintersmog.
Då centralvärmen slås på under vintern, ökar nämligen förbränningen av kol och därmed även halterna av skadliga partiklar i luften.
Under mitten av förra veckan var smogen som allvarligast längs med östkusten, och särskilt föroreningarna i Shanghai uppmärksammades extra, eftersom halten av skadliga partiklar i luften gick över den skala från 0 till 500 som kallas PM 2,5 eller AQI, och som oftast används för att mäta luftkvalité.
Shanghai upplevde under veckan nivåer så höga som 536, och för dussintals städer i grannprovinsen Jiangsu såg situationen inte ett dugg bättre ut, vilket en samling bilder från Shanghaiist visar.
Natten mot fredag 6 december var tillståndet för AQI i Kina enligt följande, illustrerat av en skärmdump jag tog med min mobil från appen China Air Quality Index:
Föroreningarna rörde sig sedan under helgen norrut, med nivåer på 473 i Peking och långt över 500 i flera närliggande städer. Återigen begränsades sikten till några tiotals meter, med hundratals inställda flyg och avstängda motorvägar som följd.
Här uppe i norr är dock dessa värden så pass vanliga att de inte längre skapar rubriker. I januari i år sattes ”rekord” med en AQI på 993 i Peking.
Hur farliga är då dessa höga AQI-värden? Som jämförelse kan man ta ett inslag på Sveriges Radio P1 i går, där en ny studie angående luftföroreningar som just publicerades i tidningen Lancet diskuterades.
Enligt studien är dessa föroreningar ”farligare än man tidigare trott”. Studien sägs visa ett samband mellan ökad dödlighet även vid nivåer som ligger under det gränsvärde på AQI 25 som EU rekommenderar som årsmedelvärde. En professor Göran Pershagen från Karolinska Institutet utvecklar:
EU har ett gränsvärde som ligger på max 25 mikrogram partiklar per kubikmeter luft som årsmedelvärde. Men risken att dö ökar med 7 procent för vart 5 mikrogram som partikelhalten ökar. Redan halter på 15 mikrogram ger upphov till ökade risker, enligt Göran Pershagen.
Man kan förvisso starkt ifrågasätta denna ekvation med 7 procents ökad risk att för för varje 5 mikrogram som partikelhalten ökar. För om det verkligen var riktigt, så skulle hela Kina vara en enda stor massgrav.
Hur den än må vara med den saken, så försöker Kinas statliga medier tvärtom sig på en positiv tvist angående föroreningarna.
Det började med att den statliga tidningen Global Times sade att svåra luftföroreningar gynnade landets militära försvarsförmåga. South China Morning Post citerar artikeln:
Missile guidance that relies on human sight, infrared rays and lasers could be affected by smog in varing degrees, the article said. It explained that tiny particles in the air contributing to air pollution could hinder missile guidance systems.
The article said that during the Kosovo war, soldiers of the then Federal Republic of Yugoslavia used smoke from burning tyres to hamper Nato air strikes. The smoke reduced visibility, hindering reconnaissance efforts, the article said.
Photographic reconnaissance equipment employed by satellites, unmanned aerial vehicles and reconnaissance vehicles would be rendered useless by smog it added.
Kinas alltid lika cyniska internetanvändare var dock inte särskilt imponerade av argumenten. En mikrobloggare menade att Kinas potentiella fiender inte behöver anstränga sig för att bomba landets städer, eftersom invånarna ändå snart kommer kvävas till döds av smogen.
I förrgår publicerades sedan en artikel med namnet ”Fem överraskande fördelar med föroreningar”, på det statliga tv-nätverket CCTV:s hemsida.
En engelsk översättning cirkulerar på internet, som bland annat hittas på Tea Leaf Nation:
1. It unifies Chinese people.
Complaining about smog has brought Chinese citizens together. The haze “is everywhere,” the article continues, from “every big city” to “small cities, towns, and villages.”
2. It makes China more equal.
Never mind that wealth inequality remains deep and pervasive in China; everyone has to breathe the same filthy air, right? “Of course,” the article admits, the rich can retreat to their luxury cars or use other means to avoid the worst pollution. “But that is after all a minority,” and even they “have a hard time” avoiding the smog completely.
3. It raises citizen awareness.
Here it gets a bit earnest. The article insists that “with the whole world playing up the Chinese miracle,” the pollution “reminds us that China’s status as ‘the world’s factory’ is not without a price.”
4. Chinese people are funnier when they are contending with deadly smog.
The article lists a number of popular smog-related wisecracks. The best example from a meager crop: “We’re never farther away than when we hold hands on the street — and I can’t see you.”
5. The haze makes Chinese people more knowledgeable.
The article concludes that “through the arguments and the jokes” surrounding China’s pollution, “our knowledge of meteorology, geography, physics, chemistry, and history has progressed.” Also, students of English have added terms like “haze” and “smog” to their lexicon.
Det råder delade meningar om vad som egentligen var syftet med denna artikel, som drog åt sig så mycket kritik på Kinas mikrobloggar att den snart plockades bort från CCTV:s hemsida.
Många menade att innehållet var så dumt att det bara kunde röra sig om en satirisk skämtartikel. De flesta var dock överens om – oavsett om texten det var på skämt eller allvar – att det var osmakligt av ett skattefinansierat nätverk att skämta om ett livsfarligt problem som myndigheternas politik de facto orsakar, snarare än att utreda saken för att bringa en förbättring till stånd.
Sammanfattningsvis kan man väl lugnt konstatera att rapporterna ovan representerar två motpoler; den statliga kinesiska tidningen som skamlöst fantiserar om militära fördelar, samt den svenska professorn som talar om den stora risken att dö vid AQI-nivåer som vi upplever i Kina varje dag.
Enligt appen China Air Quality Index, så har Peking under det senaste året haft ett AQI-snitt på 119. Värre ändå är läget i Shijiazhuang – provinshuvudstaden i Hebei med en befolkning på 10 miljoner – som det senaste året snittat ett AQI på 210.
