Jojje OlssonVisserligen har jag inte följt turerna kring gruppvåldtäkten i Stockholm, där sex tonårspojkar nyligen friades av Svea hovrätt, särskilt noga.
Men DN och SvD sammanfattar fallet ungefär såhär: Någon form av fest med alkohol inblandat ägde rum i en lägenhet i förorten Tensta, där sex yngre män sedan turades om att ligga med en tjej mot hennes vilja.
Alltså en våldtäkt, vilket ytterligare kan ses genom att männen låste in henne i sovrummet och tog hennes kläder och mobiltelefon.
Solna tingsrätt dömde också mycket riktigt de sex männen för sexualbrott, eftersom rätten ansåg flickans historia vara trovärdig, men inte männens, vars historier var fulla med motsägelser och ändrades under rättsprocessens gång.
Då männen sedan överklagade till Svea hovrätt, fann man där att männen var oskyldiga såväl till våldtäkt som sexuellt ofredande, och de fick alla gå fria.
Hovrätten ansåg det nämligen omöjligt att styrka att flickan befunnit sig i ett juridiskt begrepp som kallas ”hjälplöst tillstånd”. Vidare manade rätten nu till försiktighet vid bedömningen av flickans uppgifter, bland annat eftersom rummet var mörkt.
SvD skriver följande om det hela spektaklet:
Rätten skriver att flickan ”kan sägas ha befunnit sig i en mycket utsatt situation”, men i lagtextens mening är det inte tillräckligt för att kunna döma fem av pojkarna för våldtäkt och den sjätte för försök till våldtäkt.
Pojkarna kan inte heller dömas för det mildare brottet sexuellt ofredande eftersom det då krävs att åklagaren kan bevisa att de haft ”uppsåt att ofreda målsäganden på ett sätt som är ägnat att kränka hennes sexuella integritet”.
Samtidigt i Kina har det pågått ett liknande rättsfall som jag följt mer noggrant. Fem förövare, av vilka fyra ännu inte var myndiga, våldtog i februari en tjej på ett hotell i Peking, efter att dessa fem män druckit alkohol och sjungit karaoke tillsammans på en bar där tjejen i fråga jobbade.
Fallet har fått stor uppmärksamhet eftersom en de fem förövarna är Li Tianyi, son till två underhållare som står högt upp i hierarkin inom Kinas militär.
Li Tianyi har tidigare gjort sig ökänd på Kinas sociala medier, efter att han som 15-åring klev ur en BMW som han körde olagligt, och spöade upp ett par av sina medtrafikanter som Li ansåg blockerade hans körväg.
Vid tiden för våldtäkten var Li Tianyi 17 år gammal, och liksom var fallet med förövarna i Stockholm så förespråkade Lis advokater sin klients oskuld.
I Stockholm yrkade försvarsadvokaterna på att flickan inte var i ett så kallat ”hjälplöst tillstånd”. Det kunde inte fastlås att hon var hjälplös, och det gick inte bevisa att hon inte kunde värja sig – detta alltså trots att hon sade nej, var inlåst och fick kläder och mobiltelefon fråntagna.
I Peking menade försvaret att den våldtagna flickan fick ”skylla sig själv”, eftersom hon jobbade som barflicka. Med tanke på Li Tianyis mäktiga föräldrar, befann sig domstolen dessutom redan under stor press, och bland annat menade en juridikprofessor på det fina universitetet Tsinghua att det är ”mindre skadligt” att våldta en barflicka än andra tjejer.
Li Tianyi tillsammans med sin far Li Shuangjiang
För att bedyra sina klienters oskuld i två snarlika fall använde försvaret i Stockholm och Peking alltså olika argument. Jag tänker inte bedöma vilket av de två som är mest skamlöst – de är båda fruktansvärda – utan istället gå direkt på hur domarna formulerades.
Som jag nämnde ovan så friades männen i Stockholm helt, eftersom flickan inte ansågs ha varit hjälplös nog. Svea hovrätt vidhöll visserligen att flickans berättelse var trovärdig, men bedömde även männens berättelser som sanna, trots att tingsrätten till en början avfärdat deras vittnesmål som motstridiga och icke troliga.
Hovrätten menade dock att det ”inte var konstigt” att några av männen under fallets gång ändrat sina berättelser till att säga att de inte ens varit i lägenheten, eftersom de förmodligen var rädda att råka illa ut, då de visste att en kamrat redan gripits. Konstig logik, men alltså nog för att fria samtliga förövare från alla brottsmisstankar.
Samtidigt i Peking, fälldes samtliga fem män för gruppvåldtäkten. Li Tianyi dömdes till 10 års fängelse.
Här fastslog domstolen att det inte spelar någon roll huruvida offret i fråga var en barflicka, samt om hon var oskuld eller inte. Det ändrade inte det faktum att hon blivit våldtagen, och därmed ska förövarna dömas.
Straffet anses ha särskild betydelse, eftersom den utmättes i Peking, i ett uppmärksammat rättsfall mot en mäktig förövare. Därmed kommer fallet få genomslag i andra liknande fall över hela Kina, där domstolar kan se på domen och straffet på en referens till hur gruppvåldtäkter bör hanteras.
Så i två snarlika fall – det finns vissa skillander, men det ändrar inte på faktumet att det rör sig om två uppenbara gruppvåldtäkter av yngre män – kom förövarna undan helt utan följd i Sverige, men fälldes utan pardon i Kina.
Vad visar detta då? Jag kommer främst fram till följande två slutsatser:
1) I Sverige är man ofta snabb med att kritisera rättssystemet i Kina och andra diktaturer, vilket utan tvekan är befogat. Men då det gäller att framhålla sig själv som föregångare och gott exempel, så gör fall som detta att man tappar mycket trovärdighet.
2) I Sverige talas det vitt och brett och feminism och kvinnors rättigheter. Även här ser man sig som föregångare och kritiserar ofta andra länder. Och även här är det kanske läge för självrannsakan.
