Jojje OlssonKinesisk landslagsfotboll har nått ett nytt lågvattensmärke, i och med tre förluster på nio dagar, i träningslandskamper mot Holland (0-2), Uzbekistan (1-2) och Thailand (1-5).
Efter förlusten mot Thailand i lördags blev reaktionerna särskilt starka. Inte bara på grund av de stora förlustsiffrorna, utan även för att Thailand är rankat på plats 142 i världen, och ställde upp med ett lag som innehöll flera juniorspelare.
De kinesiska fansens missnöje med sitt lag kunde ses redan i och med att inga supportrar välkomnade dem vid ankomsten till hotellet i staden Hefei där matchen spelades.
Nästan inga fans har heller dykt upp på de öppna träningar som landslaget hållit i samband med dessa tre matcher, och inte ens matchen mot Holland tidigare förra veckan lyckades fylla halva arenan i huvudstaden Peking.
Efter förlusten mot Thailand rann dock bägaren över. Bloomberg beskriver scenerna efter matchen:
A sizable number of fans found their way down to the team bus and blocked it from leaving while chanting furiously, sometimes obscenely, about the coach, the team and the human anatomy they all resemble. A riot ensued, injuring at least 100 people, according to the Hong Kong-based Information Centre for Human Rights and Democracy.
Frustrationen kunde också ses på internet. Kinesiska fotbollsfans var vansinniga över faktumet att landslaget vägrade be om ursäkt efter förlusten, och lagets mikrobloggs-konto överöstes med hundratusentals kommentarer om att laget borde upplösas.
Landslagets spanska tränare Jose Antonio Camacho får bära det största hundhuvudet. Camacho – som tidigare tränat såväl Real Madrid som Spaniens landslag – tog över Kina 2011 med en årslön på över 20 miljoner kronor. Hans uttalade uppgift var att ta laget till VM i Brasilien 2014.
Redan nu är dock världsmästerskapen utom räckhåll för Kina, som dessutom fallit nästan 30 platser på FIFA:s världsranking under Camachos ledning, och nu återfinns först på plats 92.
Såväl media som supportrar vill nu se att Camacho får sparken.
Men Kinas misslyckande som fotbollsnation kan givetvis inte skyllas enkom på en tränare. Sedan laget tog sig till sitt första och enda världsmästerskap år 2002, har skandalerna avlöst varandra på både klubb- och landslagsnivå.
Det är blicken i marken som gäller för Kinas fotbollslandslag
Särskilt bekymmersamt har den epidemiska korruptionen varit inom klubbfotbollen. I februari i fjol skrev jag här på InBeijing om hur 39 personer fälldes för brott angående korruption och läggmatcher i den inhemska ligan; bland annat dömdes vice ordförande i landets fotbollsförbund till hela 10,5 års fängelse.
Även en tidigare landslagskapten och ordförande för landets domarkommitté avtjänar nu långa fängelsestraff.
Men trots dessa krafttag är det tveksamt om man lyckats städa rent. Ett stort bekymmer är att landets fotbollsförbund är statligt, och att tillsättningar på många höga positioner sker på politisk grund. Många tjänstemän inom fotbollsförbundet uppger att de aldrig sett en enda fotbollsmatch.
South China Morning Post påpekar att misstankar finns vad gäller läggmatch även i landskampen mot Thailand:
Mainland media highlighted the fact that bookmakers at Macauslot – an online gambling portal based in Macau – stopped taking bets on the match just one minute before Thailand scored their first goal, citing technical reasons as the excuse.
Bookmakers would have lost a fortune had they not stopped taking bets. The odds stood at 600 to 1 for China to lose by four goals or more. The online gambling company could not be reached for comment yesterday.
Också dessa uppgifter togs givetvis tillvara på av Kinas internetanvändare, som på mikrobloggar anklagade de kinesiska spelarna för att vara landsförrädare som säljer ut sin egen nation. Inhemsk media påpekar även att det inte verkade finnas någon vilja hos spelarna att kämpa för seger.
Även Sven-Göran Eriksson, som nyligen blivit tränare för Guangzhou R&F, sade sig i veckan vara ”chockad” över förlusten mot Thailand, och menade att han vare sig var avundsjuk på eller intresserad av Camachos arbete.
Problemen inom kinesisk fotboll gör att sporten snabbt tappar popularitet och utövare. I samband med förlusten konstaterar Folkets dagblad hopplöst:
In addition, we need to focus on developing young talent. According to authoritative statistics, the number of teenage players hit the historic high of 650,000 between 1990 and 1995; by 2000 this number has dropped to 610,000; from 2000 to 2005 it continues its decline to 180,000; now only a few thousand registered teenage players remain. If we do not value young talent but focus only on short-term profit and a few high-paid stars, the prospects for Chinese football look bleak.
