Har inte uppdaterat InBeijing på några dagar. Detta eftersom jag varit i västra Kina och rest med min mor, närmare bestämt i staden Pingyao (平遥), provinsen Shanxi (山西).
Staden Pingyao finns sedan 1997 på UNESCO:s världsarvslista, då det är den stad i Kina vars stadsmur är bäst bevarad.
Innan kommunistpartiet tog makten i Kina 1949 fanns över 100 kinesiska städer med stadsmurar flera sekel gamla. Sedan tog rivningarna vid, och särskilt under Kulturrevolutionen drogs murar runtom i landet ner med ilska mot allt gammalt och feodalt.
Pingyao, vars murar byggdes på 1300-talet, är i dag den enda stad i hela Kina som har sin mur kvar. Den har aldrig rivits, vilket är fallet i exempelvis Xi’an som på senare år har återuppbyggt sin stadsmur för att sporra turism återge staden dess kejserliga charm. I Nanjing och Peking finns bara små fraktioner kvar av vad som en gång var höga och solida murar.
För den som bor i Kina, eller reser runt här en längre tid, torde det vara fascinerande att spendera ett par dagar innanför Pingyaos sex kilometer långa stadsmurar.
Arkitekturen där är låg och traditionell. De 40 000 invånarna bor nästan uteslutande i gamla innergårdar. Några våningshus syns inte till, och stadens högsta byggnad är ett gammalt utsiktstorn som inte ens är 20 meter i höjd.
Bjuder här på ett gäng bilder från Pingyao som jag tog under veckan. Svartvitt fungerade bäst för att fånga dess ålderdomliga charm och lugna tempo. Se gärna dessa och flera bilder i full storlek via min Flickr.
Man på cykel någonstans på Pingyaos bakgator
Buddistisk staty i ett av Pingyaos många tempel
Kväll i en av Pingyaos många gränder
En arbetare i färd med att rusta upp ett tempel
Utsikt från den sex kilometer långa stadsmur som omgärdar Pingyao
Rökelser brinner vid ett tempel i Pingyao
Liten drakstaty ved ännu ett tempel
Gatorna mellan Pingyaos hus är otroligt smala