Jojje OlssonI veckan avslutas Kinas årliga nationella parlamentariska sammanträde, på kinesiska känt som ”de två mötena” (两会), där den nationella folkkongressen och dess rådgivande organ samlas i Peking.
Ironiskt nog så har världens sista stora kommuniststat också världens rikaste parlament.
Enligt kinesiska Hurun Report, finns det nämligen 83 stycken dollarmiljardärer i Kinas parlament, vilket är en ökning med 17 procent sedan i fjol.
Det kan jämföras med USA, där det inte finns en enda dollarmiljardär i vare sig senaten eller representanthuset.
Dessutom påpekar många anlytiker att många rika kinesiska politiker gör allt för att gömma pengar eller tillgångar, och att siffran 83 därför med största säkerhet är i underkant.
Här sammanträder världens rikaste parlament, kommunistisk endast till namnet
Statistiken är bekymmersam för den nya administrationen, som dock insett problemet, och i november i fjol drog i gång en landsomfattande kampanj för att få bukt med korruptionen bland landets politiker och tjänstemän.
Hurun Report räknar ut att de 83 rikaste politikerna i Kinas parlament är goda för 3,35 miljarder dollar per person, medan motsvarande snitt bland de 83 rikaste politikerna i USA:s senat och respresentanthus är 56,4 miljoner dollar.
Siffrorna visar också på Kinas enorma inkomst- och klasskillnader, då den genomsnittliga arbetaren i landets större städer tjänar cirka 7 000 dollar om året.
I år offentliggjorde Kina för första gången på tolv år sin gini-koefficient, vilket är ett internationellt vedertaget mått av inkomstskillnader, med en skala från 0,0 (perfekt fördelning) till 1,0 (så orättvist det kan bli).
Kinas myndigheter rapporterade siffran 0,474, vilket är något sämre än USA men bättre än länder som Nigeria och Brasilien.
Även denna siffra betvivlas dock av media och analytiker, som menar att främst den utbredda korruptionen gör det osannolikt att 0,474 är korrekt.
Ett universitet i centralkinesiska staden Chengdu genomförde på egen hand en undersökning som visade att den rätta siffran snarare är 0,61, vilket skulle göra Kinas inkomstfördelning mindre jämlik än såväl Nigeria som Brasilien, och placera Kina i den absoluta botten tillsammans med Sydafrika.
Förutom rika politiker landet över, så kom universitet i Chengdu kom bland annat fram till att familjer i östra Kina tjänar 2,7 gånger så mycket pengar som de i centrala och västra Kina.
