Jojje OlssonDen som är intresserad av kinesisk politik och samhällsutveckling bör inte missa Bloombergs långa och omfattande utredning om korruption vars resultat publiceras i dag.
Som jag skrev här på InBeijing tidigare i år, så avslöjade Bloomberg i juni hur Xi Jinpings familj och vänner berikat sig på dennes politiska makt.
Bloombergs bevisade då hur Xi Jinpings släkt har tillgångar och delägarskap i statliga företag värt flera miljarder kronor. Redan samma dag blockerades nyhetsföretagets hemsida, och har inte gått att surfa in på i Kina sedan dess.
Men Bloomberg verkar inte misströsta för det, utan har istället gått vidare med att utreda hur familjerna – och särskilt barnen – till Kinas ”åtta odödliga” toppolitiker blivit rika tack vare de åttas politiska inflytande.
Gruppen ”åtta odödliga” syftar på de politiker som styrde Kina då landet byggdes upp igen efter Kulturrevolutionen. Alla var födda innan 1910, och många av dem hade en nära relation till Mao Zedong, särskilt då Deng Xiaoping, som kom att vara den obestridda ledaren då de åtta ledde Kina.
Bo Yibo blev 2007 den siste av de ”åtta odödliga” att gå ur tiden, 98 år gammal. Han är far till Bo Xilai, en av de få av de åttas avkommor som valde att syssla med politik, och ju blev avsatt från sin post som Chongqings borgmästare tidigare i år, anklagad för bland annat korruption.
Bo Xilai, en av de mest omskrivna ”prinsarna”, tidigare borgmästare i megastaden Chongqing. Hur många andra ”prinsar” berikar sig i näringslivet och i statliga företag är dock inte lika känt för allmänheten.
För att reda ut hur det står till med relationen politisk makt och pengar bland andra söner och döttrar till Kinas tidigare ledare, har Bloomberg spårat tillgångar och rikedomar tillhörande 103 personer, alla tillhörande de ”åtta odödligas” familjer.
Man har under långt tid gjort ett grundligt arbete med att gå genom tusentals dokument och webbsidor, och genomfört dussintals med intervjuer i såväl Kina som USA och andra länder.
I dag publicerar så Bloomberg resultatet i form av tre artiklar i ämnet.
Den första artikeln är väldigt lång – men mest läsvärd och välgjord – och ger en bakgrund till vilka de ”åtta odödliga” är, och hur de tillsammans med släkt och vänner kunnat kapitalisera på Kinas ekonomiska utveckling.
Där framkommer hur ekonomen Chen Yun – en av de odödliga – ville behålla kontrollen av staten och ekonomin hos partiveteranerna och deras familjer, i tron om att dessa skulle vara lojala mot kommunistpartiet även då de blev mäktiga.
Chen fick medhåll av Deng Xiaoping. Under 1980-talet utsågs således de ”åtta odödligas” familjemedlemmar till topposter i de nya mäktiga statliga företagen, och på 90-talet fortsatte många av dem att profitera på bostadsmarknaden eller i kol- eller stålindustrier, verksamheter som var noga reglerade och politiskt styrda.
Det var i och med detta, menar Bloomberg, som Kinas nya ”politiska aristokrati” skapades. De kallas ”prinsar”, och har skaffat sig politisk eller ekonomisk makt tack vare sina föräldrars positioner. Man påpekar samtidigt att detta var stick i stäv med de tidigare kommunistiska idealen:
The Immortals also sowed the seeds of one of the biggest challenges to the Party’s authority. They entrusted some of the key assets of the state to their children, many of whom became wealthy. It was the beginning of a new elite class, now known as princelings. This is fueling public anger over unequal accumulation of wealth, unfair access to opportunity and exploitation of privilege — all at odds with the original aims of the communist revolution.
Storleken på de ekonomiska vinningarna har varit ofantliga. Bloomberg finner att tre barn till de odödliga ensamma i dag styr eller har styrt statligt ägda företag med samlade tillgångar på över 10 biljoner kronor, eller mer än en femtedel av Kinas BNP.
Enligt Bloomberg har girigheten gått så långt att några av prinsarna själva uttrycker oro över den:
“My generation and the next generation made no contribution to China’s revolution, independence and liberation,” said Song Kehuang, 67, a businessman whose Immortal father, Song Renqiong, oversaw China’s northeastern provinces after the revolution in 1949. “Now, some people use their parents’ positions to scoop up hundreds of millions of yuan. Of course the public is angry. Their anger is justified.”
Samtidigt påpekas det att det i och för sig inte är ovanligt att det uppstår klassklyftor och inkomstskillnader i samhällen där utvecklingen just tagit fart. Men vad som är särskilt i Kinas fall är att de rika också har den politiska makten, och knappast lever som de lär:
Also, it isn’t unusual for rapid economic change to be shared unequally. The robber barons of the 19th-century U.S. and the rise of Russia’s post-communist oligarchs are two other cases. In China, however, where leaders still espouse the ideals of Marx and Mao, there is resentment over unequal opportunity and the privilege of the elite.
China’s new leader, Xi Jinping, 59, is himself a princeling, as a descendant of a revolutionary fighter and vice premier. So are three other members of the newly installed seven-member ruling Politburo Standing Committee.
Dessutom menar man att Kina har en av världens i särklass största skillnader mellan rika och fattiga invånare. Och trenden verkar gå vidare även till nästa led:
The third generation — grandchildren of the Eight Immortals and their spouses, many of whom are in their 30s and 40s — have parlayed family connections and overseas education into jobs in the private sector. At least 11 of the 31 members of that generation tracked by Bloomberg News ran their own businesses or held executive posts, most commonly in finance and technology.
Ett intervjuobjekt som vuxit upp med Kinas prinsar uttrycker sin oro för att ”om toppen är korrupt, så kommer det se likadant ut hela vägen ner”. Han säger också att det i Kina inte finns någon fri press, och därmed inte någon fristående övervakning alls av korruption och maktmissbruk.
Övrigt intressant i den första artikeln är avslöjanden om hur Wang Jun – son till den ”odödliga” generalen Wang Zhen – tjänat miljarder på att kommersialisera Kinas vapenindustri och sälja vapen till kunder som Burma, Pakistan och Iran, samt hur barn barn till de ”åtta odödliga” postar egna bilder på internet av ett liv i lyx och flärd.
I den andra och kortare artikeln intervjuas familjemedlemmar till den ”odödliga” generalen Song Renqiong, som valt att bosätta sig i USA.
Foto på familjen Song i Peking, med patriarken Song renqiong, en av Kinas ”åtta odödliga” politiker i förgrunden.
Där påpekas att en dryg tredjedel av de 103 familjemedlemmarna till de ”åtta odödliga” som Bloomberg undersökte, antingen har bott, jobbat eller studerat i USA, trots att deras fäder tog ordentligt avstånd från kapitalismen i ideal och ideologi.
Anledningen uppges av de intervjuade – föga förvånande – vara att de i USA får en känsla av frihet och säkerhet, genom att kunna säga och göra vad som faller dem in.
Många av Kinas ”åtta odödliga” förföljdes ju under Kinas Kulturrevolution (1966-76), då dess barn på nära håll såg vad förtryck och misshandel innebar. Så även fast familjemedlemmarna till de odödliga i dag har gott om pengar och potentiellt även politisk makt, så väljer många av dem att emigrera från Kina.
Bloomberg påpekar också syrligt att de familjemedlemmar som valt att flytta till USA, lever liv som ligger närmare de ”åtta odödligas” ideal, än de som stannar i Kina och kapitaliserar på familjens politiska makt:
The siblings found opportunity in the U.S., not just to educate their children and themselves, they say, but to start businesses and leave behind the chaos and trauma of the Cultural Revolution. In the country held up as the antithesis of China’s ideals, they could lead anonymous and simple lives that adhered, ironically, more closely to the values of public service and egalitarianism espoused by their Communist parents.
Den tredje artikeln utgörs av grafik, som visar hur de ”åtta odödligas” familjer i dag är länkade till varandra genom affärsuppgörelser, statliga företag eller till och med giftermål.
Det ligger ju nämligen i alla deras gemensamma intresse att kunna behålla positionen som ”politisk aristokrati” de ärvt från sina åtta odödliga familjepatriarker.
Bloomberg gör innovativ grafik över de ”åtta odödligas” familjers relationer till varandra. Klicka på bilden för att komma direkt till grafiken.
Bloombergs envisa kartläggning är kanske det bästa journalistiska arbete som gjorts om Kinas politik och ekonomi i år. Men det lär knappast öka företagets chanser att få sin internetsida tillgänglig i Kina igen.
