Ibland intervjuar man människor som man minns mer väl än andra. Liu Lu, gravt hörselskadad från födseln, är en sådan.
Att vara hörselskadad i Kina är av flera orsaker inte lätt. Förvisso kanske man kan vänja sig vid att bli idiotförklarad och utstirrad av en allmänhet som inte har någon kunskap om vad en hörselskada innebär, och likställer med dumhet.
Värre torde det dock vara att det nästan är omöjligt att få jobb och tjäna sitt eget uppehälle. Liu har visserligen haft toppbetyg sedan lågstadiet, och kommer snart slutföra sin kandidatexamen vid ett av stadens största universitet.
Men ändå vill ingen ge henne ens ett sommarjobb, även något sådant där man inte behöver använda sin hörsel för att klara arbetsuppgifterna.
Lius importerade hörapparater är hennes familjs största utgift
Att Liu har kunnat gå i vanlig skola beror på att hennes mor sade upp sig då Liu var två år gammal, för att lära henne tala och läsa på läpparna. Kinesiska är ett språk baserat på toner; givetvis väldigt svårt att lära sig utan möjlighet att lyssna.
Familjen spenderar också cirka 50 000 kronor vart fjärde år på hörapparater till Liu och hennes tvillingsyster, som också är döv. Eftersom deras hörselskada är så pass grav, är hörapparaterna av den dyra sorten och måste importeras.
Ingen finansiell hjälp finns att få från myndigheterna, i ett land där sjukvård och medicinska hjälpmedel prioriterats bort.
Liu Lu håller hoppet uppe med hjälp av flit och drömmar
Som vanligt i Kina slås man av mindre lyckligt lottade personers ödmjukhet. Det skulle aldrig falla Liu in att gnälla över sin situation eller det uteblivna stödet.
Istället är hon tacksam över att hon sedan i fjol får åka gratis buss med hjälp av sitt ”handikappkort” – ett kort där det kinesiska ordet för ”handikappad person”, canjiren (残疾人), visar hur samhället ser på hörselskadade personer.
Liu åkte mycket riktigt buss i tre timmar enkom för att låta sig intervjuas av mig, och bad helhjärtat om ursäkt för att hon var 10 minuter sen.
Hennes största dröm är nu att mot alla odds få ett arbete, för att kunna försörja sina föräldrar då de blir gamla. De har ju lagt så mycket tid och pengar på henne, menar hon.
Mer än så skriver jag inte. Intervjun ska nämligen in i ett svenskt magasin under de närmaste månaderna.
Lius ”handikappkort”, som ger henne rätt att åka gratis buss, men jämställer henne samtidigt med en handikappad person
För er som är intresserade av handikappades situation och ändrade livsvillkor i Kina, rekommenderar jag att du tittar på videon nedan av NY Times videojournalist Jonah Kessel.
Den skildrar fem unga kinesers öden: En synskadad, en med Down’s syndrom, en med CP-skada, en med benskörhet samt en mentalt handikappad.
Se här fler videos på andra ämnen via Kinamedia.