I aktuella numret av Språktidningen finns en artikel av mig, som handlar om hur kineser använder ordlekar och slanguttryck för att komma runt censuren på internet.
Det finns ett särskilt språk som kallas ”internet-språket” (网络语言), vilket myntat flera termer som sedan även anammats i kinesiskans dagliga tal.
Skillnaden mot i väst torde vara – vilket framgår i artikeln – att de kinesiska ordlekarna är ”på allvar”.
För att lura internetpolisen och kunna tala om politisk känsliga frågor, eller om en viss film eller bok, måste man hitta på termer, som sedan riskerar att blockeras om de blir för populära.
Läsning för alla som använder internet i Kina, eller är intresserade av yttrandefrihet på internet. Läs nedan eller i fullskärm via Scribd.