Möte med Xu Weixin

Under eftermiddagen tog jag tunnelbanan upp till universitetet Renmin Daxue (人民大学), för att träffa professor Xu Weixin (徐唯辛) som är vice chef för konstfakulteten där.

Han spenderade fem år med att måla över 100 porträtt av personer som var med under Kulturrevolutionen; en hysterisk politisk kampanj 1966-68 där hela landets avstannade och hundratusentals människor misshandlades till döds av rödgardister som dyrkade Mao Zedong.

Alla porträtt är 2,5 meter höga, och målade i svartvitt, som kontrast till dåtidens hysteriska propagandaposters och vevande med boken ”Maos lilla röda”.

Xu var sex år gammal då Kulturrevolutionen tog sin början. I vetskapen om hans lärare var dotter till en markägare, ritade han en nidbild av henne på svarta tavlan.

Han minns än i dag hur lärarens ansikte blev ”kritvitt” då hon såg porträttet, som förmodligen ledde till att hon förföljdes, misshandlades och kanske även miste livet.

Det vet inte Xu, och han vågar heller inte undersöka saken närmare.

Xu Wexin i färd med att måla ett av sina drygt 100 svartvita, 2,5 meter höga porträtt. Se denna länk för fler bilder.

Flera personer misshandlades framför Xus ögon, och han såg en man som döende man som krälande bad om vatten – sexåriga Xu blev dock rädd för hans blodiga ansikte och sprang i väg.

Att nu måla dessa tavlor är hans sätt att ta ansvar för vad han själv gjorde och inte gjorde under Kulturrevolutionen, trots att han bara var ett barn.

Han hoppas kunna väcka medvetenhet och diskussion i ämnet, eftersom han tror Kina kan gå vidare först då landet gör upp med sitt förflutna. Han pekar ut Tyskland och nazismen som förebild.

Kulturrevolutionen är nämligen tabu i Kina än i dag, och många av Xus egna studenter på ett av stadens största universitet vet ingenting om saken.

Xu plockade upp mig i en svart Mercedes SUV, och vi körde ut till ett av hans arbetsrum i Pekings utkanter.

Tavlorna var imponerande förstås; liksom historierna bakom dem. Alla höga ledare – inklusive Mao själv – var avbildade, liksom flera rödgardister och ”vanliga” människor som miste livet i tumultet.

Han gav mig två böcker; en väldig tegelsten med bilder och beskrivning av varje tavla.

Xu bekostade tryckningen av böckerna själv, eftersom ingen kinesisk förläggare törs publicera så pass öppen litteratur angående ett så känsligt ämne.

Hans 100 tavlor har bara ställts ut i två städer, en knapp handfull gånger, och då inte ens i sin numerära fullständighet.

Xu berättade hur han var nervös för att polisen skulle stänga den första utställningen, och att hans vänner tyckte han var galen.

Tillbaka på universitet bjuder professorn på öl vid ett av skoland kaféer, och uttrycker sitt missnöje med Kina.

Han tror på ekonomisk kollaps och tvivlar på att yttrandefriheten eller klimatet för konstnärer och andra kreativa yrken kommer förbättras.

Han tror även att internet kommer stängas ner helt och ersättas med ett intranät, då myndigheterna nu har allt svårare att kontrollera innehållet.

Han är i färd med att sätta sin dotter i amerikansk mellanstadieskola, eftersom han inte tror på det kinesiska utbildningssystemet. Och att han vad tiden lider även vill följa efter själv.

Trots att han berättar med passion och även är genuint intresserad av att höra vad jag har att säga, går det inte undvika att se hur han emellanåt kastar smått nervösa blickar över axeln och sänker rösten.

Under bilfärden lade jag också märke till att han tog djupa andetag och tittade länge i backspegeln efter varje sväng.

Då han mötte mig var det heller inte i en Audi med den registreringsskylt han skrev i mailet, utan i en Mercedes.

Han säger nu över ölen att han medvetet inte gav mig sitt telefonnummer eller annan info eftersom han ”var säker” på att min telefon var avlyssnad och storebror läser min email:

”Jag har bott i Kina i över 50 år, och har sett själv vad myndigheterna och folket är kapabla till. Det här är ett farligt land”.

Det är svårt att säga emot.

Liksom mitt möte med filmmakaren Wang Jiuliang förra veckan, så ska intervjun med Xu Weixin bli en del av min bok om Peking, som publiceras kommande höst.

UPPDATERING: Xu skickade mig nyss ett mail med några bilder att använda till bok, artiklar eller andra projekt. De är från arbetsrum och utställning. Klicka på någon bild för att öppna bildspel med större foton.