Jojje OlssonI förmiddags var jag ute i förorten för att träffa fotografen och filmmakaren Wang Jiuliang (王久良).
Han satte 2008 i gång med ett fotoprojekt angående föroreningar och sopor i Pekings, men efter att ha besökt några illegala soptippar i stadens utkanter, bytte han riktning och koncentrerade sig helt på avfallshantering och de berg av sopor som omringar Peking.
Tre års arbete, 10 000 bilder och 60 timmars film resulterade i dokumentären ”Beijing besieged by waste” som släpptes i höst förra året.
I sitt arbete med filmen besökte Wang över 400 soptippar, där han tog bilder, filmade och pratade med de som arbetade där.
Då soptipparna är illegala är det inte meningen att någon ska veta om deras existens. Wang följde därför efter sopbilar på sin moped, och märkte sedan ut alla soptippar han hittade på en karta.
Han använde sig av Google Maps, och genom hundratals gula prickar utanför Pekings sjätte ringväg, kan man tydligt se hur staden är helt omringad av sopor.
Wang Jiuliang vid en av de hundratals soptippar han besökte för att göra ”Beijing beseiged by waste”
Givetvis för dessa illegala soptippar med sig enorma föroreningar. Hit går merparten av Pekings sopor, eftersom det bara finns elva statliga soptippar, och dessa är dyrare än de olagliga.
De olagliga soptipparna funkar så att markägaren köper in otroliga mängder skräp och sedan anställer fattiga bönder att leta efter värdefulla föremål.
Det skräp som inte har något värde – alltså majoriteten – grävs sedan ner eller får ligga.
Miljön lider givetvis oerhört, och allra värst ställt sade Wang Jiuliang att det var med vattnet, såväl vattendrag som grundvatten.
Han har dokumenterat hur sjöar ändrat färg och form på bara ett par år, och hur detta vatten sedan används i jordbruket eller flyter genom Peking.
Då jag var i hans studio höll han och två kollegor på med ett annat projekt; fota skräp som ”slängts i onödan” och som de sedan plockat upp på soptippen.
Bland annat har Wang samlat ihop 100 000 par engångs-badtofflor (från hotell och flygplan), och fem ton oöppnat snabbkaffe.
Det är alltså konsumtionssamhället som Wang angriper först och främst, men menar även att det är viktigt med utbildning angående sopsortering och var skräpet egentligen hamnar, som ni kan se i intervjun med honom här nedan:
Att filmen ”släpptes” i fjol är förresten kanske inte är rätt ord.
Eftersom Wang inte ville lämna manus eller film till kinesiska censurmyndigheten, tillåts den varken som biofilm eller dvd i Kina, och intäkterna uteblev.
Detta förhållande är ett stort problem för alla filmmakare och regissörer i Kina, vilket jag tidigare skrivit om här.
Wang Jiuliang lånade vid ett tillfälle 20 000 kronor av en lärare, vilket finansierade nästan ett halvårs filmning och leverne. En kompis lånade sedan ut 5 000 kronor, vilket var tvunget att räcka i tre månader.
När filmen sedan ”kom ut”, lades den först ut på internet, men sidan där den fanns blockerades i Kina efter bara någon månad.
Då hade den dock redan fått nog med uppmärksamhet för att bli inbjuden till filmfestivaler i USA, Frankrike och Abu Dhabi. Nästa månad ska Wang Jiuliang till Tokyo, eftersom filmen ska visas också där.
En stor debatt uppstod även i media i Kina, och ”Beijing besieged by waste” ledde till att 10 miljarder kronor avsattes till att bekämpa illegala soptippar, efter personligt ingripande av premiärminister Wen Jiabao (温家宝).
Då både Peking och antalet ilegalla soptippar växer fort, början nu staden och skräpet mötas, som på bilden här som Wang tog under sitt arbete
Jag fick en kopia av den ”olagliga filmen”, som jag givetvis genast tittade på i kväll.
Det är en sorglig historia, med döda träd, giftiga vattendrag och stora artificiella berg av sopor, ibland 50 meter höga.
Innehåller också intervjuer med några av de 100 000 människor som jobbar på soptipparna, merparten med att leta efter återanvändningsbara varor bland soporna.
Många bor på tippen, får mat och kläder från avfallet. Barn föds och växer upp här.
Jag har inte hittat ”Beijing besieged by waste” i sin fulla längd på internet, men den kan köpas som dvd och beställas till Sverige genom dGenerate Films.
Bildspel av Wang Jiuliangs soptipps-foton kan ses via The Guardian.
Intervjun med Wang ska inte in i någon tidning eller något magasin, utan kommer vara en del av den bok jag nu skriver om Peking, med publicering kommande höst.
