Jojje OlssonI helgen kom domen mot bland andra tidigare vice ordförande i Kinas fotbollsförbund Yang Yimin. Han ska sitta tio och ett halvt år i fängelse för korruption och läggmatcher.
Domen mot Yang är bara en del i en större kampanj från myndigheternas sida ämnad att rensa upp i den röra av korruption som fotbollen utgör här i Kina.
Hela 39 personer dömdes för brott vid en enda rättegång i helgen. Hårdast var straffet mot domarkommitténs tidigare ordförande Zhang Jianqiang – han ska sitta tolv år i fängelse, dömd för att ha tagit emot mutor motsvarande drygt tre miljoner kronor.
Fängelsedomar upp till åtta år tilldömdes en rad andra tjänstemän, domare och klubbdirektörer.
Även många klubbar dömdes till dryga böter; bland annat ska Qingdao Hailifeng (青岛海利丰) betala över två miljoner kronor för mutbrott.
Kinesisk fotboll har plågats av korruption och uppgjorda matcher sedan börjat av 2000-talet, och helgens domar är ett resultat av en kampanj som myndigheterna drog i gång 2009 för att få ordning på torpet.
Entusiasmen var stor Milan-Inter spelade cupfinal på Bird’s Nest förra sommaren. Kinas lanslag får dock inte sätta sin fot på samma arena. (Min bild)
Landets fotbollsförbund är statligt – inte fristående – vilket har lett till att många poster tillsatts främst på politisk grund. Många tjänstemän på ledande poster har erkänt att de ”aldrig sett en hel fotbollsmatch”.
Och liksom inom många andra kinesiska myndigheter blev korruption ett problem – men inom fotbollen fick det mer tydliga följder i form av uteblivna resultat.
Kinas landslag har bara tagit sig till världsmästerskapen en gång (2002) och förlorade då samtliga tre gruppspelsmatcher utan att göra ett enda mål.
Även i Asien presterar man bedrövligt på såväl landslags- som klubbnivå.
Många kineser ser det som en skymf att inte kunna dra ihop ett dugligt lag av 1,3 miljarder invånare, och flera av mina kinesiska vänner hejar inte på Kina, utan på England eller Brasilien.
Landslaget får heller inte spela sina matcher på den nybyggda OS-arenan känd som ”fågelboet”, eftersom ”laget inte är bra nog för den fina arenan”.
Även inom klubbfotbollen sviker supportrarna. Även om 2011 var ett ovanligt bra år, så hände det att vissa matcher i högstaligan sågs av endast ett par tusen åskådare.
Lojaliteten drabbas hårt av att klubblagen i regel drivs som företag; namnbyten är vanliga då de köps och säljs av olika entreprenörer.
The Economist skrev i december i fjol en längre artikel med rubriken ”Why China fails at football”. Inledningen är talande:
THE pass back to the goalkeeper seemed routine for Qingdao Hailifeng FC in its match against Sichuan FC in September 2009, even if the ball was struck a little too hard and the keeper only just managed to stop it running past him and into the net. Qingdao was safely ahead 3-0 with two minutes left in a meaningless match in China’s second division. What could be amiss?
Then a Qingdao assistant coach gestured for the keeper to come forward from the penalty area. Another Qingdao player promptly chipped the ball over him and towards the net, missing an own goal by inches. The final whistle blew soon afterwards.
Qingdao’s owner Du Yunqi was irate—at his team’s utter incompetence. As he would later admit to investigators, he had just lost a bet that there would be a total of four goals scored in the game. His humiliated assistant coach said on national television, “Afterward the boss was angry and scolded me, saying I bungled things and couldn’t even fix a match.”
Det återstår nu att se om kinesisk fotboll kan återhämta sig. Problemet i dag är att sporten är så illa omtyckt att ingen börjar spela fotboll som ung – föräldrar är medvetna om problemen och vet dessutom att det inte går att tjäna några större pengar som fotbollsspelare, vilket är en viktig faktor då föräldrar förbereder fritidsaktiviteter för sina barn här. The Economist ger siffror:
Will children come out to play, though? Unsurprisingly, perhaps, Chinese children are not queuing up to be football stars. Perhaps above all other factors, this is why hopes for the future of football are dim. From 1990 to 2000 there were more than 600,000 teenagers in China playing organised football, according to official counts of registered players; from 2000 to 2005 that number dropped to an average of 180,000; today (with statistics kept differently) Chinese football officials estimate the number of teenagers playing some form of organised football to be little more than 100,000.
Ett visst hopp har dock tänts i och med denna dom, och faktumet att man på senare tid har lockat till sig allt större namn från utlandet; senast givetvis Nicolas Anelka som numera spelar för Shanghai Shenhua (上海申花).
