Jojje OlssonStaden Ordos i inre Mongoliet tjänar bra som exempel för den fastighetsbubbla som många misstänker håller på att växa sig större i Kina.
Ordos är nämligen Kinas största spökstad – en stad utan invånare som växer oavbrutet, då det finns en efterfrågan från Kinas rika att investera i fastigheter.
Det finns nu plats för en miljon invånare i Ordos, där nya hus byggs trots att staden ligger mitt ute i öknen ochi princip är obebodd.
Al-Jazeeras korrespondent Melissa Chan gjorde en kortare video från Ordos då stadens kärna redan var färdig.
Hon åkte dit nu igen under sommaren, och filmade återigen de tomma husen och de breda, ödsliga gatorna som nu är mycket fler och större än sist.
Se de två videorna nedan, först den från 2009 följt av den från 2011:
Spökstaden Ordos är bara ett exempel på en växande trend.
I Kina, där gemene mans största bekymmer är att hitta en bostad, finns i dag över 60 miljoner obebodda lägenheter.
20-30 procent av alla Kinas fastigheter uppskattas stå helt tomma, och cirka 20 nya städer byggs varje år.
Det ger upphov till ett par viktiga frågor:
* Varför är det så här?
Av flera anledningar. Kinas rika har väldigt få investeringsalternativ, i ett land där aktiemarknaden är opålitlig och bankerna ger en sparränta som är lägre än den rusande inflationen.
De som har pengar går därför i princip back genom att ha dem på banken. Och i den statligt dominerade och hårt reglerade kinesiska ekonomin, har fastigheter sprungit upp som det klart bästa investeringsalternativet.
Många köper fastigheter som växer hundratusentals kronor i värde varje år, och tycker därför inte att det är värt besväret eller slitaget att hyra ut dem för några tusen i månaden.
På så vis fortsätter priserna att stiga på en marknad där efterfrågan på ytan kan tyckas begränsad, då ingen bor i husen.
Priserna fortsätter också stiga för alla rika tjänar på det. Byggbolag, fastighetsägare och rika investerare har alla ett intresse av detta.
Faktum är att de enda som tjänar på att priserna sjunker är de mindre välbeställda, de utan lägenhet som heller oftast inte har någon ekonomisk eller politisk makt att ändra på förhållandena.
Även de lokala myndigheterna tjänar på denna utveckling, eftersom det både driver upp priset på mark och ökar områdets ekonomiska aktivitet (BNP).
* Varför bör vi bry oss om denna utveckling?
Carl Cederström på placera.nu säger det väldigt bra i en ledare på nätet:
”Vilken marknad har mest betydelse för världsekonomins fortsatta hälsa och därmed för ditt och mitt jobb? Oljesektorn? Fel. Den amerikanska konsumtionen? Fel. Den kinesiska fastighetsmarknaden? Rätt”.
Han påpekar att den kinesiska byggsektorn i dag konsumerar en stor del av hela världens stål och betong, samt att Kinas ekonomiska utveckling är beroende av billigt boende för landets växande medelklass.
Om en stor del av medelkinesens inkomst går till boende, kommer denna nämligen att spendera mindre, och Kinas inhemska konsumtion att sjunka, vilket är tvärtemot centralregeringens önskan.
Bristen på billigt boende skulle matta av varor och tjänster (och kan även leda till social oro) i det land som många tror kan agera draglok för att rädda världen från en ny förestående recession.
Kort sagt; billigt boende är viktigt för att få fart på Kinas ekonomi, vilket också kan ha enorm positiv påverkan på hela världens ekonomiska tillstånd.
Sattelitbild över en av Kinas många spökstäder. Se en hel serie liknande bilder här och här.
* Vad görs för att komma till rätta med situationen?
För att få klarhet i frågan är det här viktigt att skilja på Kinas centralregering och landets lokala myndigheter.
Centralregeringen i Peking vill inget hellre än att fylla de tomma husen och se till att alla kineser får tillgång till billigt boende.
Lokala myndigheter är däremot positiva till nuvarande utveckling. Fastighetsbubblan Byggbommen ökar nämligen staden eller provinsens BNP, vilket förbättrar chanserna till lokala politikers befordran.
Utvecklingen höjer dessutom markpriserna, och att sälja tomter är ofta de lokala myndigheternas största inkomstkälla. Låt vara att denna mark ofta säljs sedan de fattiga invånare som förs bodde där jagats iväg med våld.
Även fast det finns dussintals enorma spökstäder i Kina, är det därför ändå ingen få som erkänner att något står fel till med byggmarknaden i just deras provins.
Centralregeringen i Peking är givetvis medvetna om problemet, och har på senare tid vidtagit allt fler åtgärder för att komma till rätta med problemet.
Främst i landets större städer har det införts en rad krav för att äga mer än en lägenhet, samt restriktioner på hur många lägenheter man alls får köpa om man nu skulle uppfylla kraven.
Man sätter även högsta prioritet i att minska inflationen (pengarnas egentliga värde), och bygger dessutom flera miljoner statligt subventionerade lägenheter, som ska matta av efterfrågan och därmed priset på privata investeringar i färdigbyggda fastigheter.
Vad kommer hända?
Ingen vet. Ny statistik pekar visserligen på att centralregeringens åtgärder haft en viss effekt, då bostadspriserna under sommaren steg i färre större städer än tidigare.
Vissa investerare har haft svårt att sälja av sina lägenheter i Shanghai, där fastighetspriserna på sina håll börjat backa efter att ha stigit med cirka 150 procent på fem år.
Men bostadspriserna stiger sammantaget fortfarande. Centralregeringen har svårt såväl att tackla inflationen, som att skapa mer lukrativa investeringsalternativ än fastigheter.
Samtidigt är det de lokala myndigheterna som verkställer de flesta inrikespolitiska besluten i Kina. Så länge det politiska systemet ger utrymme för korruption, och uppmuntrar befordran med endast ekonomiska utveckling som grund, är det svårt att se hur bubblan kan sluta växa.
Kinas fastighetsmarknad kan alltså med rätta kallas för världens viktigaste marknad, men nämns knappt alls i svensk media.
InBeijing Bulletin kommer fortsätta följa utvecklingen; jag har själv tidigare bloggat om ämnet här och här på tidningen Finansliv.
För den som genast vill veta mer om det hela rekommenderar jag del 1 och del 2 i en utmärkt artikelserie via The China Beat.
