Jojje OlssonDanwei publicerade i veckan en intressant artikel om pornografins långa bakgrund i Kina, och hur industrin i dag blomstrar trots censur och stränga regler från myndigheterna.
Det finns pornografiska verk från Kina som kan spåras nästan 2 000 år tillbaka, men porren ska ha börjat bli mer vanligt förekommande kring 1000-talet och haft sin storhetstid under sena Ming-dynastins 1600-tal.
Mycket av verken har sin utgångspunkt i vad som skedde i överklassen och främst vid hovet, då det var vanligt för rika tjänste- och handelsmän att ha dussintals älskarinnor.
Kejsaren själv ska ha fört sig med över 2 000 konkubiner.
I målningarna från denna tid förekommer all möjlig slags sex; homosexualitet och gruppsex, oralt och analt.
En viss fixering vid så kallade liljefötter kan ses i verken, vilket Danwei jämför med västerlandets ideal kring stora bröst.
Liljefötter är små och deformerade fötter på en vuxen kvinna, som uppkom efter att fötterna bundits och slagits sönder sedan flickåren.
Detta resulterade i att fötterna ruttnade och kvinnan fick svårt att gå, men icke desto mindre var denna slags fotbindning attraktiv för många kinesiska män ända in på 1900-talet.
Pornografi ska främst ha förekommit som konst, med det fanns också litteratur som liknade sexguider.
Ett särskilt berömt erotiskt kinesiskt litterärt verk är ”Plommonet i guldvasen”, som publicerades under sen Ming-dynasti, alltså kring sekelskiftet 1500-1600.
Det var den första långa litterära novellen som innehöll detaljerade sexscener, och bokens huvudperson roade sig med inte mindre än nitton olika sexpartners och en rad olika sexleksaker.
Boken blev snabbt populär men publicerades med dålig timing; Qing-dynastin som tog makten 1644 hade en långt mer konservativ inställning till sex och porr än föregående makthavare.
Pornografin hade tidigare främst förekommit i landets södra delar, bland en välmående klass av tjänste- och köpmän i bland annat Suzhou (苏州), Hangzhou (杭州) och Guangzhou (广州).
Den nya dynastien var ju av mongoliskt ursprung, med konservativa värderingar från bland annat kristendomen och konfucianismen.
Många verk skulle snabbt såväl förbjudas som förstöras, och den negativa inställningen gällde mer eller mindre under Qing-dynastins drygt 250 år vid makten, och de efterföljande nationalist- och kommunistregeringarna.
Men Danwei påpekar att en tydlig förändring har skett de senaste åren.
Trots återkommande krafttag från myndigheterna är det i Kina i dag enkelt att köpa såväl erotik som sex.
Bara i Peking ska det finnas över 200 000 prostituerade (2005).
För ett par veckor sedan skrev jag om hur älskarinnor blir allt vanligare bland rika kineser, och politikerna själva föregår här knappast med gott exempel, vilket ofta uppmärksammas via internet.
Internet har också i sig självt inneburit en ökad porrkonsumtion.
Kinas hårda censur går givetvis att kringgå med hjälp av tekniken, och Danwei citerar en statlig undersökning som gör gällande att över hälften av landets ”18-åringar eller yngre” som tillfrågades hade besökt porrsajter på nätet.
Myndigheternas respons är mer censur och hårdare straff.
Då erotiska foton på filmstjärnan Edison Chen 2008 snabbt spred sig på nätet, hotade myndigheterna med 15 dagars frihetsberövande för alla som spred vidare eller laddade upp bilderna.
Bara under 2009 stängdes över 60 000 internetsidor ner på grund av pornografiskt innehåll.
Men många sidor går inte att komma åt, och mycket av materialet bränns ut fysiskt på skivor eller lagras genom andra metoder.
Vid ett enda tillslag 2008 tog myndigheterna 8 000 dvd-porrfilmer på väg från provinsen Guangdong (广东) till Shanghai.
Då japanska porrstjärnan Sora Aoi skapade ett konto på mikrobloggen Sina Weibo, fick hon snabbt 2,8 miljoner ”followers”, vilket är mer än dubbelt så många som världens populäraste Twitter-konto Lady Gaga.
En sökning på Sora Aois kinesiska namn (蒼井空) ger enligt Danwei 41 miljoner träffar – fler än basketstjärnan Yao Ming (姚明) eller Kinas president Hu Jintao (湖锦涛).
Sora Aoi – big in China
Sora Aoi spelade också en roll i biofilmen ”Sex and Zen: Extreme Ecstasy” (2011), som inte får visas vid Kinas biografer.
Det ledde till att otaliga kineser åkte till Hongkong med det primära syftet att se filmen, vilket fick den att sopa mattan med världens mest inkomstbringande film Avatar vad gäller biointäkter i Hongkong.
Den enorma efterfrågan av pornografi i Kina står alltså helt utan tvivel. Vad som är mer intressant är om myndigheterna lyckas med ambition att förbjuda denna.
Danwei publicerar även en intervju med Dr Katrien Jacobs som är aktuell med en bok om pornografi i det nutida Kina.
Hon menar att ”Kinas myndigheter håller på att förlora kriget mot porren”.
Nästan 90 procent av de porrsajter som besöks i Kina är utländska, som myndigheterna alltså inte har auktoritet nog att stänga ner.
Dessutom menar Dr Jacobs att censuren slår hårdast mot sårbara grupper som homosexuella, queer eller andra som avviker från vad hon kallar ”mainstream commercial porn”.
