Jojje OlssonFlera rapporter under kvällen pekar på en potentiell konflikt mellan Kinas myndigheter och rebellerna som nu håller på att ta över Libyens huvudstad Tripoli.
Libyens rebeller har redan upprättat ett eget oljeföretag, vars talesman sade till Reuters: ”Vi har inga bekymmer med västländer, och företag från Italien, Frankrike och Storbritannien. Men kanske kommer vi ha politiska problem med Ryssland, Kina och Brasilien”.
”Kinas investeringar i Libyen, särskilt gällande olja, är en sorts ekonomiskt samarbete som ligger i både Kinas och Libyens intresse”, svarade genast en tjänsteman vid Kinas handelsministerium idag.
”Efter att Libyen blivit stabilt, hoppas vi att landet kommer fortsätta skydda intressen och rättigheter från kinesiska affärsmän, och vi hoppas på ett fortsatta investeringar och ekonomiskt samarbete med Libyen”, fortsatte han.
Myndigheterna torde vara oroliga för den olja – 11 procent av Libyens totala produktion – som exporteras till Kina.
Samtliga 36 000 anställda kineser i 75 företag evakuerades från Libyen då inbördeskriget bröt ut, och det är nu osäkert hur välkomna de är tillbaka.
Kinas politik gällande Libyen har ju minst sagt varit gått ut på att vända kappan efter vinden.
Visserligen röstade man inte mot NATO:s bombkampanj i FN:s säkerhetsråd (man lade ner sin röst), men man var sedan snabb med att uttrycka ”djup oro” för bombningarna då de väl började.
Det ligger ju nämligen i de kinesiska ledarnas intresse att folkliga uppror inte uppmuntras – särskilt inte då de sker i samband med internet och sociala medier.
Då stridens utgång sedan blev tydligare, byte Kina svajigt fot.
Man prisade rebellernas Nationella övergångsråd som en ”viktig politisk kraft och samtalspartner”, och en talesman från utrikesministeriet sade i går att ”Kina respekterar det libyska folkets val”.
I dag byttes också flaggan vid Libyens ambassad i Peking till den typ som rebellerna använder sig av.
Men samtidigt som Kina vill behålla sina investeringar i Libyen, kommer också en del tuffa ord från media och tjänstemän:
En tjänsteman vid Kinas institut för kontemporära internationella relationer sade: ”Kinas andel i Libyens naturresurser var mindre än en procent – nästan försumbar – och jag tror inte den kommer öka i framtiden heller. Det viktigaste samarbetet mellan länderna handlar inte om olja, utan om arbete och export av teknologi”.
Samtidigt menar han att Libyen kommer behöva Kinas kunskap och konkurrenskraft då infrastrukturen nu ska byggas upp igen, och säger till Reuters: ”Detta är bara en individs åsikt. Jag säger bara fyra ord: De kommer inte våga. De kommer inte våga ändra på några kontrakt”.
För två dagar sedan skrev statliga Global Times chefredaktör följande meddelande på Sina Weibo (översättning från Danwei):
Statliga Global Times skrev i dag en ledare som menade att väst måste ta ansvar för att städa upp den oreda man skapat i Libyen.
China Youth Daily menade att Europa ännu inte har någon plan för demokrati i Libyen, och att Europa skulle ha svårt att komma med hjälp på grund av sin dåliga finansiella situation.
Som med allt annat från Libyen förekommer en rad motstridiga uppgifter i de ovanstående artiklarna:
CNN menar att 11 procent av Libyens olja går till Kina.
Tjänstemannen från institutet för internationella relationer säger att Kina har mindre än en procents andel av Libyens resurser.
The Guardian skiver att 3 procent av Kinas import av råolja i fjol kom från Libyen.
Hur det än står till med det, så är det faktum att Libyen har Afrikas största oljereserver, och att Kina kan ha försvårat sin chans att ta del av dessa för att man drivit en politik som syftat till att kväva intresset för folkliga uppror.
Det kan bli en läxa för kinesiska politiker om att det inte är lika lätt att ändra på historien utomlands som på hemmaplan.
