Sydkorea uppger att två soldater dödades och sexton skadades, efter att Nordkorea i går avfyrade artilleri mot en ö vid den ombestridda gränsen. Även tre civila ska ha skadats, och Sydkorea besvarade elden, men ännu finns inga uppgifter om eventuella förluster från Nordkorea.
Vad som direkt låg bakom eldgivningen är oklart. Nordkoreas militärkommando hävdar att det var sydsidan som först avlossade skott mot deras territorialvatten, under de i förhand utlysta militärövningar som hölls på ön Yeonpyeong.
Yeongpyeong ligger mellan de av länderna olikt uppdragna gränslinjerna, och således gör såväl Nord- som Sydkorea anspråk på ön. Sydkorea medger visserligen att man avfyrat artilleri under övningen, men att pjäserna varit vända bort från Nordkorea.
En mer vanligen citerad version av händelseförloppet är att Nordkorea plötsligt öppnat eld mot Yeonpyeong och sedan dragit sig tillbaka. Faktumet att Sydkoreas militär i förhand utlyst övningen, pekar också på att anfallet kan ha varit i förhand planerat, menar bland andra NY Times.
Sydkoreas president Lee Myung-bak beordrade sin armé att iaktta högsta beredskap, och landets stridsflygplan står redo att genast ingripa om ”det skulle uppstå minsta tecken på ytterligare provokation”. Han ska ha kommit överens med USA:s president Barack Obama om att hålla gemensamma militärövningar i området som svar.
Obama garanterade att USA, som permanent har 28 000 soldater stationerade i Sydkorea, ser sydsidan som en viktig allierad och är beslutsam att bidra till dess försvar.
Video över artillerielden
Kina är försiktig med att välja sida, och uppmanar såväl Nord- som Sydkorea att använda sig av diplomati för att lösa situationen. Kina är nordsidans praktiskt taget enda allierade, och förlorar mycket förtroende internationellt genom att inte ta avstånd från den nordkoreanska regimens handlingar.
Anledningen till att Kina så inte gör är många, men främst två:
1) Om Nordkorea faller väntas miljoner flyktingar strömma över till Kina,
2) Om Nordkorea faller, eller Korea återförenas, väntas Sydkorea bli den dominerande parten på halvön, såväl ekonomiskt som politiskt. Då förlorar Kina en naturlig buffertzon till de amerikanska trupperna i Korea, och har plötsligt en av USA:s starkaste allierade just vid sin tröskel.
Men mycket tyder på att Kinas ledare blir alltmer less på Nordkoreas oförutsägbara politik. President Hu Jintao ska ha sagt till Nordkoreas president tidigare i år, att länderna behöver upprätta klarare kommunikationskanaler, så att Kina inte ska behöva bli överraskade av nordsidans handlingar.
Ledarbyte och kärnvapenanläggning
För mindre än två veckor sedan visade Nordkorea medvedet en helt ny anläggning för anrikning av uran, för en amerikansk forskare som var på besök i landet. Professorn beskrev anläggningen som ”ultramodern” och uppskattar att utrustningen är fullt kapabel till att utveckla kärnvapen.
Anläggningen var tidigare okänd för såväl USA som Sydkorea, och har uppenbarligen kunnat byggas trots att FN i fjol röstade genom ett embargo angående denna utrustning, och gjort det till en skyldighet att varje hamn ska söka nordkoreanska skepp efter vapen.
Visningen av anläggningen och beskjutningen av ön – tillsammans med den förmodade attacken mot sydkoreanska stridsfartyget Cheonan i mars i år, där 46 sydkoreanska soldater miste livet – ses av många som en reaktion på att Nordkorea nu byter ledare.
Landets nuvarande president Kim Jong-il rapporteras ha hälsoproblem, och hans yngste som Kim Jong-un befordrades vid en partikongress i september till en högre post som ska vara en förutsättning för att bli Nordkoreas ledare. Den enligt Kina 25 år unga Kim Jong-un antas nu vilja sätta sig i respekt och stärka sitt ledarskap i Nordkorea, främst då hos landets militär.
Samma typer av handlingar skedde då Kim Jong-il 1994 tog över ledarskapet efter sin far Kim Il-sung.
Väpnade styrkor, krig
Efter koreakriget 1950-1953, skrevs aldrig något fredsavtal, utan blott ett vapenstillestånd. Därför råder tekniskt krig fortfarande mellan länderna, och oroligheter blossar upp med jämna mellanrum.
Denna incident ses dock av många som den allvarligaste sedan 1953, då det rör sig om öppen eldgivning med civila offer som följd.
En anledning till att Sydkorea och USA är beredda att gå långt för att undvika storskaligt krig, torde vara att huvudstaden Söul ligger endast ett fåtal mil från gränsen till Nordkorea. Även om nordsidans armé är förmodat svagare än den i syd, skulle förmodligen världsstaden Söul förintas om kriget blev fullständigt.
