Jojje OlssonBBC rapporterade i går genom en video hur de regeringsfientliga demonstranter kända som ”rödskjortor” återigen har samlats i Thailands huvudstad Bangkok. Den senaste månaden har också tre sprängdåd skett i staden, trots undantagstillstånd och höjd säkerhet.
Rödskjortorna är benämningen på den grupp som tidigare i våras samlades i hundratusental i Bangkok och krävde nyval genom att ockupera delar av staden och blockera några av dess viktigaste gator.
Det hela kulminerade i maj, då öppna strider mellan demonstranter och militär resulterade i minst 91 döda och cirka 2 000 skadade, enligt AFP.
Sedan dess råder fortfarande undatagstillstånd i huvudstaden Bangkok och sex andra provinser. Folksamlingar på fler än fem personer är där förbjudna, och regeringens säkerhetsstyrkor har rätt att anhålla misstänkta i upp till 30 dagar utan åtal.
Thailand har ofta kallats för demokratins hopp i Asien, med en demokratisk tradition som går tillbaka till 1930-talet. Men ironiskt nog är det just detta djupt splittrade land som har genomgått några av regionens mest allvarliga politiska kriser under det senaste årtiondet.
Förenklat så består Thailand av två politiska läger: Rödskjortorna är främst bönder och arbetare från landets fattigare delar i nordost, med sympatier för den tidigare presidenten Thaksin Sinhawatra som nu befinner sig i landsflykt. De förknippas med partiet PTP (Pheu Thai Party).
Deras meningsmotståndare – ”gulskjortorna” – utgörs huvudsakligen av urban medelklass, rojalister och affärsmän som har personliga och ekonomiska intressen av att se landets nuvarande regering sitta kvar vid makten. De förknippas med partiet PAD (People’s Alliance for Democracy).
En liten del av det senaste årtiondets bakgrund som gör att Thailand står på randen till inbördeskrig:
* Tiden under Thaksin, 2001-2006: Thaksin Shinawatras parti Thai Rak Thai vinner valet med stor marginal både 2001 och 2005. Han åtnjuter stort stöd främst på landsbygden, då många av hans reformer förbättrar levnadsvillkoren för fattiga bönder och arbetare där.
* Militärkupp, 2006: Stridsvagnar rullar på gatorna i Bangkok då Thailand upplever det första icke-konstitutionella ledarbytet på 15 år. Thaksin Shinawatra anklagas – med rätt eller orätt – för korruption, och militären behåller makten i landet en tid genom en provisorisk regering.
* Nyval, 2007: Militären utlyser nyval 2007. Thaksin Shinawatras gamla parti har nu förbjudits, och flertalet av hans anhängare röstar istället på PPP (People’s Power Party). PPP vinner valet före PAD men segern är knapp; med mindre än hälften av rösterna tvingas man bilda koalitonsregering med en rad mindre partier.
* Proteseter och förbud, 2008: Gulskjortorna har svårt att acceptera förlusten och håller en rad våldsamma protester mot vad de anser vara ett ineffektivt styre. Bland annat belägrar man Bangkoks flygplats och invaderar parlamentet. Polis och militär står traditionellt bakom PAD och väldigt lite görs för att hindra gulskjortorna. Thailands domstol upplöser och förbjuder PPP under press från landets mäktigare grupper. PAD får makten trots att de förlorat alla val under 2000-talet.
* Nya protester, 2009-2010: Då både Thai Rak Thai och PPP har förbjudits, har rödskjortorna slutit upp bakom ett nytt parti som kallas Pheu Thai Party. De vill nu utlysa nyval, då de menar att majoriteten av befolkningen stödjer dem. Polis, militär och kungahus står dock huvudsakligen bakom PAD.
Läget kan sammanfattas som att det i Thailand finns två politiska läger av ungefär samma storlek, och att ingen av dem drar sig för att använda våld. Dessutom pågår det en för många okänd väpnad konflikt i landets södra delar, där striderna mellan regeringen och en muslimsk gerilla skördat tusentals dödsoffer under 2000-talet.
Knappast en ljus utsikt för landet som många hoppades skulle visa vägen för demokrati i Asien.
