Jojje OlssonPeople’s Daily skriver i dag att antalet invånare i huvudstaden har ökat snabbare än myndigheterna tidigare trott, då antalet pekingbor nu räknas till 19,72 miljoner. Enligt riktlinjer för stadens utveckling som drogs upp i början av 2000-talet, skulle det inte finnas över 18 miljoner invånare i Peking innan år 2020.
Myndigheternas nya utredning visar att den snabba befolkningsökningen främst beror på så kallad ”flytande befolkning”, invånare från andra kinesiska städer som söker sig till Peking för arbete eller annan försörjning. Under de senaste fyra åren har nya födslar adderat 482 000 invånare till huvudstaden, medan ”flytande befolkning” stått för en ökning på 1,52 miljoner.
För att räknas som invånare i Peking måste man inneha ett ”hukou” – permanent uppeshållstillstånd – som fås vid födsel i Peking, eller om man anses ha en viktig funktion att fylla för staden. Utan detta uppehållstillstånd har man inte rätt till att nyttja stadens sociala förmåner som utbildning eller sjukvård.
Av befolkningen i Peking håller 12,46 miljoner hukou, medan 7,26 miljoner utgörs av arbetare som levt i staden under minst ett halvår, och därför också lagts till i befolkningsstatistiken.
Rapporten tillägger också att den ”flytande befolkningen” mycket väl kan vara över tio miljoner, eftersom många tillfälliga arbetare funnits i staden kortare tid än ett halvår, eller struntat i att alls registrera sig. Det skulle innebära att det verkliga antalet människor i Peking är fler än 22 miljoner.
Ökningen av befolkningen har mest bestått av unga vuxna i arbetsför ålder, vilket enligt People’s Daily har ”bidragit till stadens utvecklingsboom”. Man tillägger dock en oro för ansträngningar på infrastruktur, miljö och resurser som vatten och el som den hastigt växande befolkningen innebär.
Kinas omfattande urbanisering är oerhört komplex, eftersom den tar talang och arbetskraft från landsbygden till städerna. Och det är just skillnaden mellan stad och landsbygd som ursrungligen motiverar den ”flytande befolkningen” att lämna landsbygden.
Det finns bättre karriärsmöjligheter, sjukvård och utbildning i städerna. Och ju längre utvandringen av kompetens från landsbygden fortsätter, desto större blir skillnaden och desto svårare blir det att vända trenden.
