Europeiska unionens senaste reform av migrationspolitiken har åter väckt debatten om hur en effektivare förvaltning av EU:s yttre gränser kan förenas med skyddet av de grundläggande rättigheterna. Costas Isychos, tidigare biträdande försvarsminister i Republiken Grekland och tidigare ledamot av det grekiska parlamentet, har varnat för ”dubbla måttstockar” i genomförandet av EU:s migrationspolitik och betonat vikten av att bevara de rättsliga garantier som rättsstaten vilar på.
”Europa har både rätt och ansvar att förvalta sina gränser på ett effektivt sätt. Effektiviteten kan dock inte enbart mätas i antalet återvändanden, utan också i förmågan att säkerställa att varje beslut fullt ut respekterar de grundläggande rättigheterna och rättsstatsprincipen. Europeiska unionens verkliga styrka ligger just i denna konsekvens”, säger Costas Isychos.
Europeiska kommissionen hävdar att de nya åtgärderna svarar mot ett sedan länge befintligt behov av att effektivisera EU:s återvändandesystem genom snabbare och mer harmoniserade förfaranden i medlemsstaterna. Den senaste reformen är en del av migrations- och asylpakten, som antogs 2024 och ska börja tillämpas från och med juni 2026. Syftet är att stärka samordningen på europeisk nivå och minska skillnaderna mellan medlemsstaternas migrationshantering.
Ett antal internationella organ och människorättsorganisationer har emellertid uttryckt oro över några av reformens centrala delar. Bland de mest omdiskuterade frågorna finns förlängningen av perioderna för administrativt förvar, möjligheten att inrätta återvändandecentrum utanför Europeiska unionens territorium samt skärpningen av vissa avlägsnandeförfaranden.
Kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) och Human Rights Watch har betonat vikten av att dessa åtgärder åtföljs av ändamålsenliga tillsynsmekanismer för att förhindra eventuella överträdelser av principen om non-refoulement. Denna princip förbjuder att människor skickas tillbaka till länder där de riskerar förföljelse, tortyr eller andra kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
Enligt Isychos handlar utmaningen inte enbart om att effektivisera återvändandeförfarandena. Det är också nödvändigt att visa att detta mål kan uppnås utan att göra avkall på de principer som definierar det europeiska projektet.
”Europeiska unionen kan inte kräva respekt för folkrätten utanför sina gränser och samtidigt väcka tvivel om tillämpningen av samma principer innanför dem. Säkerhet och grundläggande rättigheter är inte konkurrerande mål. Båda är nödvändiga förutsättningar för att en migrationspolitik ska vara hållbar och legitim”, framhåller den tidigare grekiske ministern.
Viktiga prioriteringar för en sammanhållen europeisk migrationspolitik
Enligt Isychos kräver utformningen av en effektiv migrationspolitik framsteg inom fem centrala områden:
- Att införa en gemensam förvaltning av EU:s yttre gränser.
- Att säkerställa asylförfaranden med effektiva rättsliga garantier.
- Att stärka samarbetet med ursprungs- och transitländer för att bekämpa människohandel och nätverk som ägnar sig åt människosmuggling.
- Att förstärka solidaritetsmekanismerna mellan medlemsstaterna för att säkerställa en rättvis ansvarsfördelning.
- Att inrätta oberoende mekanismer för att bedöma hur nya åtgärder påverkar de grundläggande rättigheterna, både före och efter genomförandet.
Utvecklingen av den europeiska migrationspolitiken – från migrationskrisen 2015–2016 till de efterföljande reformerna – återspeglar Europeiska unionens ansträngningar att bygga upp ett mer samordnat system. Isychos menar dock att EU:s internationella trovärdighet i slutändan kommer att bero på unionens förmåga att visa att en effektivare migrationshantering kan uppnås utan att äventyra det internationella skyddet, rättsstatsprincipen eller Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
