Om några timmar landar Donald Trump i Peking. Under morgondagen påbörjar hans delegation, som även inkluderar flera ministrar, två dagar av möten inklusive med Xi Jinping.
Som jag skrev för Expressen i går, så åker Trump till Peking med en betydligt svagare förhandlingsposition än vid hans senaste besök där för nio år sedan.
USA tvingades backa i handelskriget mot Kina i fjol, och nu har det utdragna kriget mot Iran komplicerat situationen ytterligare.
Så mycket sker i relationen mellan världens två största länder att det kan vara svårt att veta vad som är viktigast att hålla koll på då ledarna för världens två supermakter träffas denna vecka. Därför har jag nedan sammanställt fem punkter som förtjänar extra uppmärksamhet:
1) Amerikanska eftergifter kring Taiwan
Trumps försvagade position och oförutsägbara förhandlingsstil innebär att Xi nu har större möjligheter än någonsin tidigare att framtvinga eftergifter kring USA:s stöd för Taiwan.
Detta kan ske på framför allt två vis. Till att börja med kan Kina övertyga Trump om att begränsa USA:s vapenförsäljning till Taiwan. Redan nu har Trump hållit inne ett vapenpaket värt cirka 130 miljarder kronor till Taiwan, som kongressen godkände redan i januari och vid upprepade tillfällen uppmanat presidenten att skriva under.
Det kan förstås vara så att Trump drar ut på tiden för att bibehålla en god atmosfär under veckans toppmöte. Samtidigt sade han inför avresan till Kina att han ska diskutera saken med Xi:
Detta vore i så fall första gången som en amerikansk president diskuterar denna fråga med Kinas ledare, sedan Ronald Reagan 1982 utfärdade sex stycken försäkringar till Taiwans regering 1982. En av dessa försäkringar är att USA aldrig ska konsultera Kina gällande vapenaffärer med Taiwan.
Vidare kommer Kina försöka få Trump att göra uttalanden som går emot USA:s officiella politik, på ett vis som underminerar regeringen i Taipei. Kinas jackpot vore om Trump sade att USA vill se en fredlig återförening eller motsätter sig taiwanesisk självständighet.
Även detta vore första gången i modern tid som en amerikansk president säger något sådant. För Trump, som inte alltid drivs av konventioner eller värderingar, kan uttalanden likt dessa framstå som harmlösa förhandlingskort att byta mot kortsiktiga vinster.
Men uttalandena riskerar ställa till med enorm skada. Dels genom att minska stödet för Taiwans regering och ge den Kinavänliga oppositionen vatten på kvarn. Dels genom att sätta ett prejudikat i retoriken kring Taiwan för andra länder att följa.
Donald Trump has revived lingering concerns that he could cut a deal that leaves Taiwan in the lurch when he visits Beijing this week — but it is his language on the self-ruled island that could trigger a crisis. https://t.co/PTIjawzUhf
— The Japan Times (@japantimes) May 12, 2026
2) Kinesiska erbjudanden kring Iran
Det blir alltmer tydligt att USA har kört fast i Iran. Samtidigt besökte den iranska utrikesministern förra veckan Kina, som utövar stort inflytande över regimen i Teheran genom såväl ekonomiskt som militärt stöd.
Besöket gör att Kina vet bättre än USA vilka villkor iranierna kan acceptera för en fredlig lösning som inkluderar en öppning av Hormuz-sundet. Kina kan därmed använda detta som en hävstång för att framtvinga eftergifter från Trump.
Som jag upprepade gånger har förklarat i Kinamedia nyhetsbrev, så förser Kina fortfarande den iranska försvarsindustrin med viktiga komponenter. USA stoppade nyligen ett fartyg på väg från Kina till Iran med kemikalier att använda i vapentillverkning.
Det är enkelt att se hur Kina här skulle kunna dingla moroten om att strypa dessa leveranser framför Trump, i utbyte mot att USA inte heller säljer vapen till Taiwan. Eller varför inte få honom att motsätta sig taiwanesisk självständighet, mot att Kina pressar Iran till att öppna Hormuz-sundet? De transaktionella möjligheterna verkar här oändliga.
Democratic Representative Greg Stanton said President Trump arrives in China with the US in a weakened position to seek Beijing's help in pressuring Iran to resolve the war https://t.co/wvb7KHpuwJ pic.twitter.com/gRdgX3io5a
— Bloomberg TV (@BloombergTV) May 12, 2026
Håll alltså utsikt efter alla former av information om att Kina och USA tillsammans ska få slut på oroligheterna i Iran. Det betyder med största sannolikhet att Kina har lyckats utnyttja sitt inflytande över Iran för att någonting i utbyte.
3) Handelspolitiska avtal
USA tvingades som sagt att backa i fjolårets handelskrig mot Kina, som utnyttjade sitt monopol på sällsynta jordartsmetaller för att få Trump att sänka sina chocktullar mot landet. Sedan dess råder en mycket bräcklig vapenvila mellan världens två största ekonomier.
Redan på förhand har USA:s finansminister Scott Bessent i veckan hållit samtal med Kinas vice premiärminister He Lifeng i Sydkorea. Vidare reser en delegation av mäktiga företagschefer med Trump i presidentplanet till Peking:
Fox News confirms that among other tech and industry CEOs traveling to China with U.S. President Donald J. Trump, Space X and Tesla CEO Elon Musk will also be traveling to China with President Trump. pic.twitter.com/JypAoXB7cL
— OSINTdefender (@sentdefender) May 12, 2026
På förhand har uppgifter sipprat ut ett omfattande avtal som ska bjuda in kinesiska investeringar på cirka 10 000 miljarder kronor till USA, främst i form av fabriker. Det förstås inte omöjligt att de amerikanska näringslivshöjdarna åker till Kina för att teckna motsvarande kontrakt på kinesisk mark.
Samtidigt så hör det till vanligheterna att utländska ledare reser till Kina med stora affärsdelegationer i släptåg. 2017 var det faktiskt ännu fler ledare som följde med Trump till Kina, och USA har tillbakavisat uppgifter om kinesiska investeringar i ovan nämnda storleksordning
Det är därför också möjligt att nya ekonomiska överenskommelser endast sträcker sig till låt säga inköp av några Boeing-plan i utbyte mot någon liknande vinstaffär för Kina.
Men om så vore fallet så är också detta viktigt. För en avsaknad av handelspolitiska överenskommelser är sannolikt ett tecken på att ännu mer konflikter och regleringar väntar. Något som även bådar illa för utländska regeringar och företag, som kan komma att allt oftare behöva välja sida mellan Kina och USA.
4) Kroppsspråk och uttalanden
Xi Jinping och Donald Trump är två ledare som styr sina länder med större personlig makt än brukligt. Båda har genom en auktoritär ledarstil gjort sig av med politiska konkurrenter, och frigjort sig från en rad institutionella eller konstitutionella begränsningar.
Då de båda ledarna har koncentrerat så mycket makt kring sig själva att det viktigt att titta på hur de agerar och vad de säger. Ska Trump försöka dominera rummet på samma vis som i sällskap med andra ledare? I så fall kommer USA gå hårt fram i förhandlingarna med Kina.
Kommer Xi framhålla Kinas övertag på en rad områden? Det vore sannolikt ett tecken på minskad aptit till kompromisser från kinesiskt håll.
Vi kommer utan tvekan efter mötet få höra de båda sidorna utropa sig som vinnare samt prata om stabilitet och ekonomiska fördelar med samarbete. Men även i uttalande finns djävulen i detaljerna.
Enligt uppgift är ytterligare tre möten planerade mellan de två ledarna i år. Kommer Xi tydligt uppge sin intention att besöka USA senare i år? Det vore någonting positivt för den bilaterala relationen. Om inte, så vore det ett oroande tecken.
5) Kommer Trump att ta hänsyn till sina allierade?
Det är praxis att USA koordinerar med sina allierade inför toppmöten med dikaturer som Kina eller Ryssland. Så har det inte sett ut under Donald Trumps presidentskap.
Taiwan, Sydkorea och Japan oroar sig för eventuella säkerhetspolitiska kompromisser mellan USA och Kina. I Europa är oron främst ekonomisk, då stora mängder subventionerade kinesiska varor översköljer kontinenten och urholkar dess industrier.
Kommer eventuella överenskommelser under veckans möte endast ta USA:s intressen till godo, eller även landets allierade? Om det förstnämnda, så kommer ledare från världens demokratier se det som nödvändigt att fortsätta närma sig Kina för att på egen hand formulera och försöka åtgärda de problem som man upplever i relationen med landet.
Detta vore givetvis någonting negativt för sammanhållningen mellan världens demokratier, och möjligheten att utöva kollektiva påtryckningar mot Kina.
Dessutom kommer amerikanska allierade – särskilt så kallade ”middle powers” – fortsätta att ingå säkerhetspolitiska och ekonomiska samarbetsavtal med varandra snarare än med USA. Något som i det långa loppet också underminerar USA:s position gentemot Kina.
I veckans Kinamedia nyhetsbrev skrev jag så klart närmare om mötet. I samma nyhetsbrev kommer jag på måndag även summera utgången.
