Den 11 mars 2011 drabbades nordöstra Japan av en trippelkatastrof: jordbävning och tsunami, följt av härdsmälta i kärnkraftverket Fukushima Daiichi. Händelsen minskade tilliten kärnkraft och året därpå stängde Japan alla sina kärnkraftverk.
Men sedan dess har regeringen gradvis startat om kärnkraftverken, och i januari återöppnades reaktor 6 i Kashiwazaki-Kariwa som är Japans och världens största kärnkraftverk.
The Kashiwazaki-Kariwa nuclear power plant, the world’s largest, has partially restarted 15 years after the meltdown at the Fukushima Daiichi plant spurred regulators to shut it down.https://t.co/KMuy2ewoac
— Nikkei Asia (@NikkeiAsia) January 21, 2026
Reaktorn skulle ha tagits i kommersiellt bruk i mitten av mars, en vecka efter årsdagen för katastrofen i Fukushima. Men detta har skjutits upp till april på grund av en elektricitetsläcka.
Icke desto mindre visar återstarten av världens största hur kärnkraften har fått allt mer utrymme i Japans energipolitik på senare år, då den anses bidra till ekonomisk säkerhet och stabilitet i ett oroligt världsläge.
Den allmänna opinionen har också svängt till förmån för återstart av kärnkraftsreaktorer, även om den ännu inte helt har kastat av sig Fukushimas långa skugga.
En omstöpt energipolitik
Ett år efter Fukushimakatastrofen stängdes samtliga 54 kärnreaktorer ned i Japan. Landet kämpade redan med utsläppsminskningar, och noterade 2013 sina högst uppmätta utsläpp någonsin då kärnkraften 2010 stod för 25 procent av Japans elektricitet.
Tidigare planer om 50 procent elektricitet från kärnkraft till 2030 ersattes med stora mängder importerade fossila energikällor i form av flytande naturgas, olja och kol.
Förutom ökade utsläpp innebar nedstängningarna alltså även ett större beroende av omvärlden. Då elpriserna sköt i höjden och hotade Japans globala konkurrenskraft, så sågs fossil energiimport som ett billigare alternativ till stora investeringar i förnybart.
Samtidigt började de första kärnkraftverken återstarta 2015, men i långsam takt under nya och striktare säkerhetsregleringar.
Men 2020 ändrades den klimatpolitiska tonen. Japan hakade på andra industriländer genom att sätta ett klimatneutralt mål till 2050.
Utsläppsminskande åtgärder sågs nu inte längre som ett hinder för ekonomisk tillväxt. Tvärtom skulle den japanska ekonomiska modellen nu baseras på ”grön tillväxt”, och målsättningarna för 2015 års Parisavtal fördes in i japansk lag.
Förnybara energikällor blev en ”topprioritet” i Japans strategiska energiplan från 2021, även om en viss ”nödvändig mängd kärnkraft” också skulle användas.
Ett spänt världsläge
Men vad som verkligen kom att förändra Japans kärnkraftspolitik och den allmänna opinionen i frågan var Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022. Sanktioner mot Ryssland rev upp världens energimarknader med högre gaspriser, och därmed även höjda elpriser i Japan.
Regeringen behövde därför tänka om sitt stora importberoende av olja och flytande naturgas, inte minst den senare då Japan är världens näst största gasimportör efter Kina.
Året efter den ryska invasionen antogs en lag för att öka kärnkraftens roll i ambitionen om ett fossilfritt samhälle. Livslängden för reaktorer förlängdes till högst 60 år, och man skulle dessutom satsa på nya kärnkraftverk i form av små modulära reaktorer (SMR).
I den senaste energiplanen från februari 2025 fortsatte man på samma spår och gick från ”maximering” av förnybart till att också maximera kärnkraft.
Efter den konservativa premiärministern Takaichi Sanaes valframgångar tidigare i år så har fokuset på kärnkraft ökat ytterligare, för att stärka landets självförsörjning och strategiska oberoende.
Självförsörjningen av energi ligger nu på drygt 10 procent, och regeringen har en målsättning på 30–40 procent till 2040. Men under ett kampanjtal förra året så meddelade Takaichi att hon siktar på ”100 procent självförsörjning”.
Även om uttalandet inte är realistiskt så har Irans stängning av Hormuz-sundet ytterligare understrukit vikten av en större inhemsk energiproduktion. Japan importerar i dagsläget 90 procent av sin råolja och 10 procent av sin naturgas från Mellanöstern.
Enligt premiärminister Takaichi skulle en full återstart av reaktor 6 i Kashiwazaki-Kariwa minska importbehovet av flytande naturgas genom Hormuz-sundet med 40 procent.
石油火力発電所が我が国の電力供給の約７％を占めるに過ぎない一方で、ＬＮＧ火力は約３割を占めているため、ＬＮＧ調達や価格の動向にも強い関心を持って、対応する必要があります。… pic.twitter.com/5bmNhAHjuu
— 高市早苗 (@takaichi_sanae) March 27, 2026
Utbyggnaden av förnybar energi fortsätter visserligen utgöra grunden för Japans mål om minskat beroende av fossil energiimport. Målsättningen är att 40-50 procent av all elektricitet ska komma från förnybara källor till år 2040.
Men anläggningar för solkraft har mött lokalt motstånd, och i fjol drog sig Mitsubishi ur vad som skulle bli Japans första storskaliga havsbaserade vindkraftspark, på grund av osäkra vinstmarginaler.
En stor del av leveranskedjan för solceller är dessutom kinesisk, vilket gör kärnkraft till ett bättre alternativ för att minska beroendet av Kina. Takaichi har följaktligen tonat ned förnybara energikällor och beslutat att dra in de statliga subventionerna till nya solkraftsanläggningar från och med 2027.
Ekonomiska lockelser
Förutom klimatförändringar och geopolitik så har Japan på senare tid haft problem med ökade levnadskostnader och en mycket svag valuta, vilket gjorde att hushållens ekonomi stod högt på agendan inför valet till underhuset i februari.
Takaichi, som fick det största stödet i underhuset sedan andra världskriget, gick till val på en väldigt expansiv finanspolitik. Bland annat ska matmomsen undantas i två år, samtidigt som Japan ska öka sina militär utgifter kraftigt. Detta har oroat investerare och lett till jämförelser med den kortlivade brittiska premiärministern Liz Truss.
Takaichi har beskrivit en stabil och prisvärd energiförsörjning som ”avgörande för att upprätthålla medborgarnas elförsörjning och den inhemska industrin”, samt för att stärka Japans konkurrenskraft. Här ska kärnkraften hjälpa genom att sänka de höga elpriserna, men den är också en viktig del i regeringens långsiktiga ekonomiska investeringar i AI och andra nya teknologier.
Japans regering meddelade nyligen en målsättning om försäljning av halvledare värd 40 biljoner yen – cirka 2 300 miljarder kronor – till år 2040. Detta ska säkerställa en andel av världens fysiska AI-marknad på 30 procent, vilket är i samma storleksordning som USA och Kina.
Japan to target $254bn in homemade semiconductor sales by 2040 https://t.co/lzAgLagr4G
— Nikkei Asia (@NikkeiAsia) March 7, 2026
För denna satsning behövs datacenter som kräver väldiga mängder el. Detta har i sin tur fått beräkningarna för landets elkonsumtion att revideras från en tidigare förväntad minskning i takt med krympande befolkningsmängden, till en ökning på 6 procent från 2024 till 2034.
Tepco, ägarföretaget till den återstartade reaktorn vid Kashiwazaki-Kariwa, och även till det tidigare olycksdrabbade kärnkraftverket vid Fukushima, undersöker därför möjligheterna med att bygga datacenter i anslutning till sitt nystartade kärnkraftverk.
Vidare är det även dyrt att underhålla kärnkraftverk som har tagits ur bruk, medan återstarter genererar vinster till statskassan. Något som också är en viktig pusselbit för att täcka Takaichis expansiva finanspolitik.
Fortsatt osäkerhet
Men att satsa på kärnkraft är inte problemfritt. För att regeringen ska kunna uppnå målet om att cirka 20 procent av elproduktionen ska komma från kärnkraft till år 2040, så krävs det att i stort sett alla 33 driftklara kärnreaktorer tas i drift utöver de nuvarande femton.
Dett tar dock tid med tanke på de uppdaterade säkerhetskraven.
Utmaningarna märks i regeringens kärnkraftpolitik, då ovan nämnda målsättning till år 2040 ursprungligen gällde till 2030 när den först sattes för fem år sedan. Eftersom de flesta av Japans kärnkraftverk byggdes mellan 1970 och 1990, så behövs dessutom nya när de gamla tas ur bruk.
Även om de små modulära som regeringen vill satsa på inte tar lika lång tid att bygga, så är tekniken ny och det är bara Kina och Ryssland som har satt sådana i kommersiellt bruk. Och inte ens dessa reaktorer kommer med fullständiga säkerhetsgarantier i Japan, där jordbävningar hör till vardagen.
En ny tillsynsmyndighet med större oberoende och striktare säkerhetskrav medför visserligen en högre säkerhetsstandard för de kärnkraftverk som återstartas. Men det har ändå förekommit säkerhetsmissar, som vid Kashiwazaki-Kariwa, och en del fuskande med säkerhetsrapporter inför omstart.
Det är också oklart vart kärnavfallet ska slutförvaras. Då lokalpolitiker avböjer så har man istället vänt blicken mot Minamitorishima, en obebodd korallö långt ute i Stilla havet.
Japan is eyeing one of its most isolated Pacific outposts as a potential final resting place for its accumulating nuclear waste.
Minamitorishima—an uninhabited, triangular coral atoll situated more than 1,200 miles (about 1,900 km) southeast of Tokyo—has surfaced as a leading… pic.twitter.com/49oSae5eDn
— Massimo (@Rainmaker1973) March 12, 2026
Alla dessa oklarheter har betydelse för den japanska befolkningens inställning till kärnkraftens framtid. Enligt en opinionsundersökning förra året i Kashiwazaki och Kariwa var runt 60 procent i båda städerna för att återstarta kärnreaktorerna i området, medan 40 procent respektive 33 procent var emot.
Men drygt hälften uttryckte oro för att Tepco – ägaren av Fukushima Daiichi – ska driva kärnkraftverket, och nästan en lika stor andel ansåg att förutsättningarna för en omstart inte är tillräckliga ännu.
Även undersökningar på nationell nivå visar en ambivalent inställning till kärnkraft. 2024 uppgav 58 procent att de var för kärnkraft – men två tredjedelar av dessa ville bara se en tillfällig användning och fasa ut alla kärnkraftverk på sikt.
Endast 5 procent var för nya kärnkraftverk medan en tredjedel svarade ”vet ej”. Bland yngre var dock något fler positiva till att ha kvar de återstartade verken permanent, vilket tyder på en framtida öppning för regeringens kärnkraftpolitik.
Det är tydligt att strategiska, ekonomiska och klimatmässiga fördelar gör att det japanska folket i alla fall tillfälligt är villiga att leva med riskerna som kärnkraften medför. Trippelolyckan i Fukushima finns dock fortfarande kvar i det nationella medvetandet, vilket kan försvåra för Japan att uppnå målen om klimatneutralitet när stabila leveranser av fossila energiråvaror åter är verklighet.
