Nyhetsbevakningen i Sverige är nästan noll om de två senaste kinesiska censurchockerna: Först ett universitet i England, och sedan IndieChina-festivalen i New York. Och det är precis vad den kinesiska staten vill ha: Tystnad och följsamhet.
Skandalen på Sheffield Hallam University i England exploderade den 3 november med avslöjandet om att MSS, Kinas ministerium för allmän säkerhet (ett slags KGB), hade trakasserat och hotat universitetet och dess personal. Syftet var att tysta ner experten på Kinas moderna slaveri, Laura Murphy, och förbjuda hennes forskning på universitetet.
Det lyckades man med till en början: Universitetet plockade ner de många rapporter om det utbredda tvångsarbetet inom den kinesiska solpaneler, bilindustrin, textil, golv, finansindustrin, och så vidare, som Murphy och hennes forskargrupp vid Forced Labour Lab hade tagit fram.
#BREAKING news is finally out of the worst case of 🇨🇳 interference in UK academia I have ever seen – reported today in the Guardian (front page) and BBC. I’ve worked on this with Prof Murphy for two years, and here is the shocking summary:
1️⃣ PRC agents visited @SheffieldHallam… pic.twitter.com/ENjfmBjEsn
— Luke de Pulford (@lukedepulford) November 2, 2025
Det handlar om ovärderligt bevismaterial som har fått fart på regleringen av importer från Kina. Materialet har endast delvis återställts av universitetet, men ett urval finns här.
I mars i år beordrades Laura Murphy att sluta upp med sin forskning. Den kinesiska regimen måste ha jublat — de hade ju länge dessutom bedrivit en intensiv smutskastningskampanj mot Murphy, och nu gav påtryckningarna resultat!
Kampanjen mot hennes forskning innefattade att hemsidan för Sheffield Hallam University blockerades i Kina, så att kinesiska studenter inte kunde hitta till lärosätet. BBC uppmärksammade i veckan nya dokument som visar hur universitetet “direkt förhandlade med utländsk säkerhetstjänst”, för att stoppa forskning som går emot Kinas intressen i utbyte mot fortsatt inflöde av kinesiska studenter och kursavgifterna som de betalar.
Universitetet verkar vidare ha varit särskilt rädda för de rättssaker om ”förtal” som de kinesiska kommersiella intressena i handeln med slavprodukterna hade inlett i domstol, som kunnat bli kostsamma i det brittiska systemet eftersom det gör försäkringar omöjligt dyra — systemet reformeras dock nu i ljuset av hotet från Kina och andra fientligt inställda stormakter.
Så hela saken hamnade istället hos den brittiska polisen. Närmare bestämt hos terrorpolisen, eftersom universitetet så uppenbart direkt underkastat sig Kinas utpressning och låtit de kinesiska myndigheterna diktera vad som händer på ett engelskt universitet.
Utrikesminister David Lammy sägs ha direkt varnat den kinesiska regeringen, att sådana diktat inte kommer att tolereras. Nu har universitetet bett Murphy om ursäkt, fast hemsidorna har inte återställts fullt ut.
Sheffield Hallam apologises to China scholar over publication ban
Curtailment of Laura Murphy’s research into alleged forced labour practices in China raises further questions over foreign government interference on UK campuseshttps://t.co/k85M2HlIUY pic.twitter.com/YxFVlZERfN
— Times Higher Education (@timeshighered) November 3, 2025
Det hela blir en nyttig lektion för de naiva svenska universitetsrektorer som varit i Kina och ätit Pekinganka, och sedan försökt påskina att de kan ha ett normalt akademiskt utbyte och ”samarbete” med samma diktatur utan att sjunka ner i samma träsk som de engelska universiteten hamnat i.
Anrika Oxford, Cambridge och andra anklagas ju också för att krypa för Kina, sedan de fastnat i samma slags beroende av Kina. Storskandalen vid Sheffield är sannolikt bara toppen av ett isberg.
Den andra stora skandalen i veckan var beskedet att den första IndieChina-festivalen som skulle ha öppnat i New York den 8 november plötsligt ställts in.
Anledningen? Organisatörerna berättade att åtta av tio deltagande filmregissörer plötsligt lämnat återbud. Deras familjer hemma i Kina hade hotats med påföljder, om de skulle delta.
The Long Arm of the Dragon: A Film Festival Crushed Before It Began https://t.co/kqfsOd4J8k The IndieChina Film Festival in New York was sabotaged by a campaign of intimidation orchestrated by the Chinese government.
— BitterWinterMagazine (@BitterWinterMag) November 10, 2025
Det handlar alltså om den nya kinesiska paradgrenen, transnationellt förtryck, som Kina utvecklat för att komma åt oliktänkande utomlands, inklusive politiska flyktingar från Hongkong och uigurer i exil, som har familj ”hemma” i Kina.
Offren för transnationellt förtryck vågar oftast inte träda fram och berätta om det, men här kom det alltså fram. Mönstret är detsamma som när de kinesiska ”affärsmännen” på Sheraton i Stockholm hotade Gui Minhais dotter för att hon skulle sluta upp med att tala offentligt om Kinas kidnappning av hennes far.
Nu går alltså den kinesiska regimen fram med sina metoder jorden runt, för att hota och skrämma oss, till den grad att de lyckas stänga ner forskning om mänskliga rättigheter vid brittiska universitet och filmfestivaler i USA.
I England röt utrikesminister David Lammy till, men i New York har hittills inte en enda ledande politiker eller kulturpersonlighet fördömt den kinesiska inblandningen. Varför? Det är sannolikt ett resultat av ett långvarigt, målmedvetet kinesiskt inflytelsearbete där man tagit över alla lokala etniska kinesiska organisationer i New York, och förvandlat dem till propagandaverktyg och till röstmaskiner i valen. Politikerna faller för det, och törs sedan inte kritisera Kina.
När det gäller film går det ännu djupare. Alla minns hur President Barack Obama upprördes över hur Nordkorea hotat ett filmbolag som gjort deras Store Ledare till åtlöje. ”Vi kan inte ha det så att några diktaturer börjar införa censur här i USA,” sade Obama — men inte ett ord om hur hela Hollywood samtidigt redan lagt om sin produktion och fullt ut underkastat sig kinesiska statens censur, för att få visa filmerna i Kina!
Hur långt har det gått i Sverige? Universiteten lever farligt och företagen står på kö i Kina trots folkmordet mot uigurerna, och trots det fortsatta fängslandet av Gui Minhai. Till och med vår egen utrikesminister förnedrade sig nyligen genom att avlägga besök vid hovet i Peking på själva tioårsdagen av Guis kidnappning! Och detta utan att få med sig honom hem på flyget, så som många trott vore det enda självklara syftet.
Man kan bara instämma i den utmärkta analysen av hela denna svenska katastrof från Kinaexperten Malin Oud: ”En seger för Kinas narrativ”.
Uppdatering: Sedan denna artikel publicerades har New York Times skrivit mer ingående om IndieChina, och Laura Murphy berättat mer om skandalen vid Sheffield Hallam University för The Economist.
