Kinas användning av sällsynta jordartsmetaller som ett handelspolitiskt vapen är ett ämne som Kinamedia följer nära, och som jag även har skrivit om upprepade gånger för bland annat Affärsvärlden.
Dessa kritiska mineraler förfinas till mycket starka magneter som är helt nödvändiga för högteknologisk tillverkning, från datorer till vapensystem. Kina kontrollerar cirka 60 procent av utvinningen av dessa mineraler, men än viktigare även drygt 90 procent av förädlingen.
Detta gör att omvärlden är beroende av Kina för att hålla igång sina högteknologiska industrier. När Kina under våren stoppade leveranserna av sällsynta jordartsmetaller till väst som en del av handelskriget med USA, fick detta snabbt konsekvenser.
Redan i början av sommaren rapporterades om produktionsförseningar inom bland annat den tyska bilindustrin till följd av brist på sällsynta jordartsmetaller.
Under toppmötet mellan Kina och EU som ägde rum i Peking i juli, så var de europeiska tjänstemännens viktigaste uppgift därför att säkra den fortsatta leveransen från Kina. En lättnadens suck drogs då mötet resulterade i löften om ett “snabbspår” för att på kortare tid godkänna brådskande ansökningar om dessa mineraler från europeiska företag.
Kina hade nämligen hindrat leveranserna med hjälp av exportkontroller. Det innebar att utländska företag måste göra särskilda ansökningar, för att de kinesiska exportörerna ska få tillstånd att sälja de sällsynta jordartsmetallerna till dem.
Men nu i veckan visade en enkätundersökning av EU:s handelskammare i Kina att denna mekanism inte är lika effektiv som många hade hoppats. Endast 13,5 procent av ansökningarna hade beviljats, trots att även en resterande delen är märkt som brådskande:
Interesting new figures from an EU Chamber in China survey:
– Mofcom approved just 19 out of 141 European applications from rare earth licenses (13.5%)
– 121 still pending, the same number deemed “urgent”
– 7 instances of production stoppages in August, 46 expected in September pic.twitter.com/15dOYGjVdf— Finbarr Bermingham (@fbermingham) September 19, 2025
Bland andra Reuters citerade i veckan Jens Eskelund, ordförande för EU:s handelskammare i Kina, som sade att man inte har sett någon betydande förändring sedan mötet i juli.
Han beskrev situationen som att allvarliga flaskhalsar återstår för många medlemsföretag, som på senare tid har börjat kontakta kammaren med fler klagomål och förfrågan om hjälp.
Eskelund sade vidare att han förväntar sig att fler företag kommer behöva trappa ned sin produktion som konsekvens.
Att hindra exporten av sällsynta jordartsmetaller visade sig vara ett högst effektivt vapen för att få USA att sänka tullarna på kinesiska varor i det pågående handelskriget länderna emellan. Vad gäller EU, så har Kina tydligt signalerat att man vill se sänkta tullar på kinesiska elbilar som exporteras till regionen.
Men något sådan överenskommelse ingicks inte under toppmötet i Peking i juli. Så egentligen är det knappast någon överraskning att exporten av de sällsynta jordartsmetallerna fortsätter att fördröjas.
Förvisso finns det individer i Sverige och Europa som hoppas på att Kina ska börja behandla Europa bättre på grund av handelskriget med USA; att det skulle ligga i kinesiska myndigheters intresse att få över andra länder på sin sida.
Men som EU-topptjänstemän citerades säga i South China Morning Post i går, så är det inte direkt några sådana signaler som har kommit från Kina på senare tid:
At the start of this year, as US President Donald Trump returned to pummel the European Union and China with tariffs and threats, many expected a rapprochement between Brussels and Beijing.
Nine months in, however, gloom hangs over the relationship, as the bloc grows increasingly frustrated at the Asian giant’s action on trade and what it sees as its catalysing support for Russia on the battlefield.
“Some expected some kind of charm offensive by China … we haven’t seen a charm offensive. We’ve seen, rather, a worsening of our relations with China,” Maria Martin-Prat, the EU’s deputy director for trade, said at an event in Brussels this week.
Det duger alltså inte bara att förvänta sig att Kinas regim ska behandla Europa välvilligt på grund av det kaotiska tillståndet i världspolitiken. Även om detta vore att föredra i den bästa av världar så riskerar en sådan naivitet att leda till besvikelse och försvårade förberedelser, med förvärrade konsekvenser på långt sikt.
Vi måste snarare förstå att eftergifter förväntas för att säkra tillgången sällsynta jordartsmetaller från Kina, som en konsekvens av vår tidigare naivitet och ovilja att utveckla egna alternativ till de kinesiska.
Det vimlar heller direkt inte av alternativa pålitliga leverantörer. Tvärtom är det häpnadsväckande hur EU de senaste åren gjort sig beroende inte bara av Kina utan även av Ryssland för något som är så viktigt:
The EU is totally dependent on two countries it regards as adversaries for rare earths. In 2024, it imported 46% from China and 28% from Russia. That’s nearly three-quarters of the total.
Good luck making fighter jets, drones, batteries etc if Moscow and Beijing pull the plug. pic.twitter.com/UnSAWjkvdL
— Brian McDonald (@27khv) July 19, 2025
I inledningen av denna text framgår att Kina har i det närmaste monopol på sällsynta jordartsmagneter, alltså de magneter som framställs efter att sällsynta jordartsmetaller har utvunnits och förädlats.
I siffror så producerar Kina över 200 000 ton av dessa magneter om året, enligt New York Times. I fjol importerade USA och EU 40 000 ton, varav merparten från Kina.
Den största producenten vid sidan av Kina är Japan med 25 000 ton. Men dessa går redan till biltillverkare i Japan och Sydkorea. Länder utanför Asien producerar sammantaget mindre än 2 000 ton sällsynta jordartsmagneter om året.
Den enda långsiktiga är alltså att få igång egen utvinning av sällsynta jordartsmetaller och förädling till sällsynta jordartsmagneter. Och detta är fullt möjligt. Men som jag har skrivit tidigare, så tar det enligt analytiker åtminstone ett årtionde att utveckla leveranskedjor som är oberoende av Kina.
Dessutom kräver detta en rad förändringar som Europa ofta har visat sig ovilligt till. Till att börja med är det nödvändigt att lätta på våra regleringar kring miljö och säkerhet.
Men ännu viktigare är det att utarbeta en plan för att motverka kinesisk priskontroll, vilket jag skrev ingående om för Affärsvärlden under sommaren.
Detta kan ske på en rad vis. Europeiska företag kan exempelvis få bidrag, eller kontrakt som förbinder aktörer i Europa att betala ett visst pris för deras sällsynta jordartsmagneter under en längre tid.
Detta pris måste vara högre än marknadspriset som de statligt subventionerade kinesiska företagen erbjuder. Annars kommer producenter i Kina bara överskölja marknaderna med stora mängder billiga metaller och magneter, så att nya gruvor i väst inte blir lönsamma och tvingas stäng ned.
Så har skett tidigare, och så kommer ske igen om vi inte är redo att lägga dogmatiken om frihandel vid sidan för att stödja egna producenter av sällsynta jordartsmetaller ekonomiskt.
Att europeiska företag bara två månader efter överenskommelsen om ett “snabbspår” redan upplever störningar i leveranserna från Kina, är en övertydlig varningssignal om att egna alternativ är ett måste för Europas ekonomiska och säkerhetspolitiska framtid.
