I samband med Kinas rekordstora militärparad förra veckan så hölls en rad möten mellan de närvarande ledarna.
Bland annat så anordnade värdlandet ett bilateralt möte mellan Vladimir Putin och Kim Jong Un. Nordkoreas diktator lovade sitt fulla stöd för Rysslands invasion av Ukraina, samtidigt som fler nordkoreanska soldater enligt uppgift ska skickas dit.
De mest intressanta utfallet från mötet mellan Putin och Xi Jinping, är den nya gasledning som Ryssland efter mötet uppgav att man kommit överens om att bygga. Den heter Power of Siberia 2 och ska transportera gas från halvön Yamal i norra Sibirien, som tidigare exporterades till Europa.
Ledningen beräknas ha en kapacitet på 50 miljarder kubikmeter naturgas om året. Under förra veckans möte undertecknades även avtal om att öka volymen på nuvarande gasledningar med åtta miljarder kubikmeter om året, till 56 miljarder.
Sammanlagt kommer Kina alltså importera drygt 100 miljarder kubikmeter naturgas om året via ledning från Ryssland, plus ytterligare 20-30 miljarder kubikmeter flytande naturgas som främst skeppas med fartyg.
Detta är förstås oerhörda mängder. Dock är situationen av en rad anledningar inte så fördelaktig för Ryssland som man vid en första anblick kan tro.
Till att börja med så når den totala mängden ändå inte upp till de närmare 200 miljarder kubikmeter naturgas som Ryssland just innan den fullskaliga invasionen av Ukraina exporterade till Europa. Vidare är det osannolikt att man kommer få lika bra betalt för gasen, givet Kinas starka förhandlingsposition.
Some perspective on that Power of Siberia 2 announcement. Russia still has a big problem. Start-up would be a very long way off. And China has all the leverage in price negotiations. pic.twitter.com/PmyWUbNWlx
— Ben Cahill (@bencahillenergy) September 2, 2025
Enligt analytiker kommer priset som Kina betalar snarare ligga någonstans mellan ryska inrikespriser för gas, och priserna på gasen från den redan existerande gasledningen Power of Siberia 1.
Överenskommelsen innehöll mycket riktigt inga detaljer kring priser, eller mycket annat heller för den delen. Gazprom presenterade icke desto mindre det hela som ett “juridiskt bindande byggmemorandum”.
Det ryska gasföretagets vd sade vidare till nyhetsbyrån Tass att samtalen kring finansiering och andra detaljer ska fortsätta, men att ambitionen är ett avtal som sträcker sig över 30 år. Ledningen bedöms vara klar att tas i bruk tidigt 2030-tal.
Dock noterar bland andra Financial Times att statliga kinesiska medier inte nämnde avtalet efter mötet mellan Xi och Putin, utan blott konstaterade att 20 samarbetsavtal ingåtts, inklusive i energisektorn.
Alexander Gabuev, som leder Carnegie Russia Eurasia Center, sade till tidningen att Kina främst signalerar intresse och acceptans att bygga gasledningen genom Mongoliet, var president också närvarade vid mötet. Men han tilläger att villkor och priser måste presenteras innan det kan ses som ett verkligt avtal.
Även Kinesiska akademiker kallar det ryska offentliggörandet av överenskommelsen som “förhastat”. Jag har själv också här på Kinamedia skrivit om Power of Siberia 2 en handfull gånger förut; redan våren 2023 uppgav Putin att avtalet om ledningen i praktiken redan var klart.
Men Kina har som sagt en stark förhandlingsposition, och har de senaste åren av en rad anledningar tvekat att färdigställa avtalet. Dels vill man pressa Ryssland till en så fördelaktig överenskommelse som möjligt, i och med Gazproms brist på alternativa kunder.
Absolutely brutal
Moscow Times reports that China is pushing Russia to sell gas via the planned Power of Siberia 2 at $60 per 1,000 m³—while current export pricing under the existing Power of Siberia 1 contract is roughly $260 per 1,000 m³ https://t.co/I42jEPwjQ2
— Alexander Stahel 🌻 (@BurggrabenH) June 20, 2025
Dels har Kina en energipolicy där beroende av enstaka aktörer undviks – något som för övrigt europeiska ledare kan se och lära av.
Även om Power of Siberia skulle driva den ryska exporten av naturgas till över 100 miljarder kubikmeter om året, så vore detta bara någon femtedel av den sammantagna importen kommer från Ryssland.
Men analytiker pekar på den senaste tidens oro i Mellanöstern som en anledning till att Kina nu kan vara redo att öka importen av gas från Ryssland. Särskilt attackerna mot Iran visar att regionens importkällor för fossila energikällor inte är lika säkra som tidigare.
Sedan har vi givetvis priset, som också en är en viktig faktor i tider av ekonomisk stagnation i Kina. Australien, Qatar och USA hör till de främsta exportörerna av naturgas till Kina, som då måste fraktas med fartyg. En ny gasledning är på många vis både säkrare och billigare.
Den politiska dimensionen ska heller inte underskattas. Enligt Tatiana Mitrova, som forskar vid Center on Global Energy Policy at Columbia University, så har Kina efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina fryst investeringar och samarbetsprojekt i den ryska energisektorn.
Att Power of Siberia nu ska färdigställas, ses av henne som ett slags politiskt sidoval från båda länderna:
Vladimir Putin seems to have weighed Donald Trump’s rumoured offer in Alaska — sanctions relief, recognition of Crimea, a frozen front line — and chosen long-term strategic alignment with China over tactical gains from the west. China, in turn, abandoned its studied ambiguity. By signing PoS2, it has signalled its readiness to escalate confrontation with the US amid a deepening trade war.
Since it invaded Ukraine, Russia has courted China as a major gas customer. Beijing responded with caution, maintaining commodity purchases but freezing direct investment and joint projects from 2022 onwards. That has now changed.
Det talas nämligen om att Kina ska vara med och finansiera den 2 600 kilometer långa ledningen, som förväntas kosta cirka 14 miljarder dollar att bygga.
Oavsett om detta sker genom investeringar eller fördelaktiga lån, så innebär det ett avsteg från att tidigare hålla tillbaka alla former av investeringar i Rysslands energisektor.
Denna kursändring kan i sin tur bero på att Kina inte har märkt några konsekvenser av sitt gradvis upptrappade stöd för Ryssland.
Eller för den delen att man ser den USA-ledda samlingen av demokratier i sådan kaotiskt skick under Donald Trumps ledning, att läget är perfekt för att ta nästa steg i att stärka existerande eller bilda nya partnerskap – vilket tydligt kunde ses av gästlistan till militärparaden i Peking förra veckan.
För även om Kina får häftig rabatt, så beskriver Financial Times intäkterna från Power of Siberia som “avgörande” för Ryssland och Gazproms överlevnad, med tanke på företagets minskade intäkter på annat håll.
Vid sidan av samtal om Power of Siberia 2 så anordnade Kina även ett möte mellan Vladimir Putin och Narendra Modi, premiärminister för Indien, som trappat upp sina inköp av rysk olja sedan den fullskaliga invasionen av Ukraina.
Förra veckan publicerade även The Telegraph en utredning som visar hur kinesiska företag exporterar drönarkomponenter för flera hundra miljoner kronor till ryska företag, inklusive sådana som är under sanktioner för samarbete med Iran.
Kina förser alltså i ökad utsträckning Ryssland med såväl pengar som vapen för att fortsätta kriga i Ukraina. Direkt, likväl som genom att främja möten och samarbeten mellan Ryssland och andra länder.
Svaret på frågan som utgör rubriken till denna artikel blir därmed att betydelsen av Power of Siberia 2 – tillsammans med övriga händelser den senaste dryga veckan – gör att ingen med gott samvete längre kan ta Kinas påstående om neutralitet i kriget om Ukraina på allvar.
