I helgen höll Taiwan folkomröstning angående kärnkraftverket vid Maanshan, det sista av landets reaktorer att stänga ned tidigare i år. Omröstningen gällde huruvida reaktorerna där ska återstarta; ett beslut som krävde stöd från minst 25 procent av landets registrerade väljare.
En övervägande majoritet av väljarna röstade för detta förslag. Men trots 4,3 miljoner ja-röster mot 1,5 miljoner nej-röster så misslyckades initiativet. Drygt fem miljoner röster behövdes för att förslaget skulle gå genom, alltså cirka 700 000 färre än vad som blev utfallet.
Frågan om kärnkraft må vara aktuell på flera platser världen över, men är av flera anledningar särskilt kontroversiell i Taiwan. Det finns en tydlig uppdelning där oppositionspartiet Kuomintang (KMT) – tillika det gamla maktpartiet under Taiwans tid som diktatur – är klara förespråkare för kärnkraft.
Under nationalistpartiet KMT:s tid vid makten hade Taiwan tre kärnkraft med sex reaktorer som under en lång tid stod för över hälften av landets elektricitet. De startade med licenser som gällde i 40 år, varav Maanshan var det senaste kärnkraftverket att färdigställas och således även det senaste att stänga ned.
I frågan om att återstarta reaktorerna vid Maanshan – efter utvärdering om säkerhet och andra driftfrågor – fick KMT stöd av det mindre oppositionspartiet Taiwan People’s Party (TPP), som man sedan i fjol har majoritet i den lagstiftande församlingen tillsammans med.
Regeringspartiet Democratic Progressive Party (DPP) har av flera anledningar traditionellt är emot kärnkraft, och strävar efter vad man ofta kallar ett ”nukelär-fritt hemland”, alltså ett Taiwan fritt från både kärnkraft och kärnvapen.
DPP gick även ut och tog ställning för nej-sidan i denna omröstning. Samtidigt öppnade president William Lai för ny kärnkraft i framtiden, om denna visar sig vara mer säker och lönsam. Man påpekade att omröstningen trots allt handlade om 40 år gamla reaktorer vid kusten, på en ö där säkerhetssituationen inte bara försvåras av ett aggressivt Kina utan även återkommande jordbävningar.
Men säkerhetsaspekten drar här i båda riktningarna. Det pekas även från flera håll ut hur Taiwan står inför risken för en kinesisk blockad, vilket skulle kunna lamslå energiförsörjningen.
Detta särskilt som Taiwan importerar cirka 97 procent av sina energiråvaror. Landets reserver av olja, kol och naturgas räcker bara några fåtal veckor eller i bästa fall månader. Lägg därtill att Taiwan konsumerar stora mängder elektricitet på grund av dess högteknologiska tillverkningsindustri, med halvledare och mikrochip i centrum.
I samband med helgens folkomröstning sammanställde Financial Times grafik över vilka källor Taiwan får sin elektricitet från:
I dagsläget framställs alltså närmare 90 procent av Taiwans elektricitet av naturgas och kol, vilket inte bara innebär stor sårbarhet för en blockad utan även smutsig luft i närområdet kring öns kolkraftverk.
En stadig minskning i andelen elektricitet från kärnkraftverk har kunnat märkas sedan 2016, då DPP tog över regeringsmakten från KMT. Samma år satte DPP ett mål om att 20 procent av Taiwans elektricitet ska komma från förnybara källor år 2025.
Men ändå utgjorde förnybara energikällor i fjol bara 12 procent av Taiwans elframställning, och kan i år max komma upp till 15 procent vilket i så fall även beror just på att det sista kärnkraftverket inte längre är i bruk.
Taiwan är relativt litet till ytan och består till två tredjedelar av berg. Det är alltså svårt att hitta mark till stora projekt inom ren energi, samtidigt som havsbaserad vindkraft försvåras av att kusten såväl används av militären som utgörs av naturskyddade områden. Dessutom hindras utbyggnaden av byråkrati samt stränga regler kring lokalisering.
Mot denna bakgrund är det svårt att tänka sig att DPP:s målsättningar om 30 procent av landets elektricitet från förnybara källor år 2030, och 60-70 procent år 2050.
Detta särskilt med tanke på att Taiwans elförbrukning förväntas öka drastiskt de närmaste åren, mycket på grund av halvledarbolaget TSMC:s expansionsplaner. Världens främsta tillverkare av halvledare och mikrochip använder i dag ensamt cirka 10 procent av all el i hela Taiwan.
Till år 2030 beräknas företagets elbehov tredubblas, och utgöra närmare en fjärdedel av all elektricitet som konsumeras i Taiwan.
Just stigande elpriser och osäkerhet kring den framtida energiförsörjningen ligger delvis bakom TSMC:s utlandsexpansion, som bland annat innefattar sex stycken nya fabriker i Arizona till en kostnad av 165 miljarder dollar.
En stabil elförsörjning är alltså inte bara en nationell säkerhetsfråga utan även en ekonomisk angelägenhet i Taiwan, sannolikt ännu mer än på andra håll. TSMC:s verksamhet beskrivs nämligen ofta som den främsta anledningen till omvärldens intresse att skydda landet från en kinesisk attack.
Det är tydligt att det inte finns några enkla lösningar på hur Taiwans växande energibehov ska tillgodoses. Redan år 2000 stoppade DPP den pågående byggnationen av ett fjärde kärnkraftverk, och någon återkomst av kärnkraften efter Fukushima som de senaste åren setts på andra håll i världen verkar inte ligga i korten.
Regeringspartiets ideologiska motstånd till kärnkraft i kombination med utmaningarna för förnybar energi gör att importbehovet, och därmed även Taiwans sårbarhet för en kinesisk blockad, riskerar kvarstå under lång tid framöver.
