I söndags var det val till Japans överhus, en av parlamentets två kammare. Valet gällde hälften av platserna i överhuset och slutade med att regeringen förlorade sin majoritet.
Två oppositionspartier ökade rejält sedan förra gången – det konservativa Folkets demokratiska parti (DPP) och det ultranationalistiska Sanseito (Gör-det-själv-partiet).
Sanseito har med sin slogan “japaner först”. Partiet är en blandning av vaccinskeptiker, ultranationalister och konspirationsteoretiker under en karismatisk partiledare som använde sociala medier mycket framgångsrikt.
Japans överhus har 248 platser och hälften väljs vart tredje år. Premiärminister Ishiba Shigeru har haft låga opinionssiffror. Men regeringskoalitionen – bestående av Liberaldemokratiska partiet (LDP) och Komeito – behövde endast säkra 50 av 125 valbara mandat för att behålla majoriteten.
Man klarade dock bara av att vinna 47 platser mot oppositionens totala 78 platser. Därmed har regeringen nu 122 mandat i överhuset, och oppositionen 126.
2024 förlorade regeringskoalitionen även majoriteten i underhuset, den andra och viktigaste kammaren i Japans parlament. Sedan dess har LDP styrt som minoritetsregering och tvingats kompromissa med något av de tre största oppositionspartierna för att få igenom sin budget och annan lagstiftning.
Att oppositionen inte tog över regeringsmakten 2024 och inte kan väntas göra det nu heller beror främst på att den består av tio olika partier, och ett gäng ej partibundna politiker med åsikter inom allt från marxism till ultranationalism. Även de största oppositionspartierna är lite för olika för att kunna samarbeta i mer än enskilda frågor.
Dock är det viktigt att notera hur oppositionen faktiskt vann 78 av 125 mandat. Hade det varit val om hela överhusets samtliga 248 mandat, så hade oppositionen sannolikt kunnat få fram ett legitimt regeringsalternativ.
Inför nästa val måste regeringen därför agera för att vända opinionen, om de inte vill riskera att förlora regeringsmakten till en samlad opposition för första gången sedan 2009.
Bland förklaringarna till resultatet finns bland annat en trög ekonomi, ett missnöje med regeringspartierna LDP och Komeito samt synen på invandring som färgats av bland annat massturism.
Japan har haft en minskad tillväxt, låg reallöneökning och hög inflation under en längre tid. Regeringen har inte lyckats vända trenden och har med skandal efter skandal fått väljarna att tappa tron på politiken.
De flesta oppositionspartierna har någon form av skattesänkningar på agendan och förslag för att på något sätt lösa ekonomin, välfärden och inflationen har haglat in från alla håll.
Både det konservativa Folkets demokratiska parti (DPP) och det ultranationalistiska Sanseito har använt sig av sociala medier på ett mycket skickligt sätt, och med detta lyckats nå unga som antingen vanligtvis inte röstar eller är osäkra på sitt val. Dessa partier är med sin ideologi också ett bra alternativ till missnöjda LDP-väljare, alltså i grunden konservativa japaner.
På bara ett par månader gick invandring från låg prioritet till att bli en huvudfråga just inför valet. Detta kan verka märkligt då utlänningar endast utgör 3 procent av Japans befolkning.
En förklaring är Japans extremt fria investeringsklimat när det gäller att köpa land och fastigheter. Detta har gjort att utländska investerare genom omfattande köp – särskilt i spåren av den låga valutakursen för japansk yen – har drivit upp priserna på populära platser.
Dessutom har det kommit fram att kinesiska aktörer köpt land nära militärbaser. Som geopolitiska rivaler med försämrade relationer, så blir japanerna lätt misstänksamma mot detta. Japan har heller inte särskilt strikta säkerhetslagar, och har ibland kallats “himmelriket för spioner”. Att Kina har gjort liknande strategiska inköp i andra länder – inklusive Sverige – skapar ytterligare oro.
Japans turistindustri drar in enorma summor varje år, men turismen är ofta koncentrerad till ett fåtal områden och folk har börjat tröttna. Speciellt när turister inte kan bete sig förvärrar det för dem som sköter sig, särskilt utländska medborgare boendes i Japan.
För att få in billig arbetskraft introducerade före detta premiärminister Abe Shinzo ett program för utlänningar för att komma och arbeta i Japan. Programmet har blivit hårt kritiserat för att hantera arbetarna dåligt, med hemska villkor och kränkningar.
Samtidigt har detta ökat förekomsten av platser med relativt hög koncentration av invandrare, vilket är ett nytt fenomen i det japanska samhället. Många väljare oroas över att ökad invandring i Europa medfört segration och våldsbrottslighet, vilket är något mycket ovanligt i Japan, låt vara att statistiken inte stödjer att någon sådan trend ännu syns där.
Högerextrema och ultranationalistiska Sanseito drog störst nytta av att invandringen de senaste månaderna blivit en valfråga. Partiet gick från ett mandat till femton och är nu tredje största oppositionsparti i överhuset.
Med de Trumpinspirerade slagorden “japaner först” tog Sanseito vara på oron – legitim eller ej – som kommer av de ovan nämnda anledningarna och vann över osäkra röster, speciellt från den yngre generationen som ofta känner sig lägre prioriterade i samhället.
Partiets representanter har talat illa om invandrare, en av dem har varit med i rysk tv och ännu en representant har kallat motdemonstranter för “landsförrädare”. Partiledaren Kamiya Sohei har klagat på “judiskt kapital” i Japan, varit konspiratorisk mot munskydd och vaccin.
Sanseito leader Kamiya criticized Japan’s growing reliance on immigrant workers and foreign capital amid population decline, saying, “It’s pathetic. Japan should take responsibility and be run properly by Japanese people.” pic.twitter.com/5hh0Ehp2VN
— 由仁アリン Arin Yuni (@Arin_Yumi) July 8, 2025
Sanseito vill även införa mer patriotisk utbildning, till skillnad från vad de kallar “masochistisk utbildning”, med anspelning på hur man i dag berättar om andra världskriget i historieundervisningen. Dessutom har de skapat ett utkast till ny grundlag som enligt kritiker innehåller stora brister gällande mänskliga rättigheter.
Kritiken mot partiet ser dock inte ut att ha skadat dem nämnvärt, och det blir intressant att se hur andra partier nu kommer anpassa sig till den nya verkligheten.
Ännu ett parti som gick bra i valet var det konservativa oppositionspartiet DPP. De är inte riktigt lika långt till höger som LDP, men har blivit ett attraktivt val för missnöjda regeringsröster som valt att inte gå till Sanseito.
DPP är även fyllt av flera erfarna politiker som vet hur det fungerar i maktens korridorer. Det största oppositionspartiet är fortfarande Konstitutionella demokratiska partiet (CDP), men de lyckades bara behålla sina mandat från förra valet vilket får ses som ett nederlag i jakten på att etablera en stabil liberal opposition i Japan.
LDP:s partiledare, premiärminister Ishiba Shigeru, ser ut att sitta löst och det är möjligen bara en tidsfråga innan han tvingas bort från posten. Inom partiet pyr missnöjet. Speciellt från den nationalistiska falangen, med den potentiella nya partiledaren Takaichi Sanae i spetsen, uttrycks att Ishiba bör ta sitt ansvar och avgå.
Om Ishiba avgår blir det nytt partiledarval, och en större risk att förlora regeringsstyret om man även pressas till att utlysa nyval i underhuset.
Japan är också mitt inne i ett generationsskifte. Som grafiken nedan från Nikkei Asia visar, så röstade unga i mycket hög utsträckning på Sanseito och DPP, medan LDP, Komeito och även CDP hade en högre andel äldre:
Många unga japaner har någon gång uttryckt bitterhet eller missnöje mot “gubbväldet” i den nationella politiken. Väljarna vill helt enkelt inte längre rösta på ett gäng politiker som gång på gång misslyckas med att vända skutan, och samtidigt står långt bort från folket som någon slags politikeradel.
De nya partierna verkar bättre anpassade till det moderna politiska klimatet, medan etablerade partier gör som de alltid har gjort med allt sämre resultat som följd.
På sikt har Japan nu en möjlighet att bli ett riktigt flerpartisystem – till skillnad från LDP:s dominans som också kallats för “1,5-partisystemet”, vilket jag tidigare skrivit närmare om här på Kinamedia.
Japans demokrati kan dock samtidigt sättas under åtminstone lite press i och med populismens framfart, och vad som nu händer under de närmsta åren kan bli avgörande för landets politiska framtid.
