Jojje OlssonI går skrev jag en artikel för Affärsvärlden om hur Kina börjat utnyttja sin dominans inom sällsynta jordartsmetaller som ett handelspolitiskt vapen.
Lång historia kort så har Kina med hjälp av statliga subventioner skaffat sig en monopolliknande ställning av de 17 metalliska grundämnen som utgör sällsynta jordartsmetaller, vilka är nödvändiga för hela världens högteknologiska tillverkning.
USA och Europa övergav sin tidigare tillverkning dels på grund av miljöskäl och regleringar, dels då det rent ekonomiskt var olönsamt att tävla med de prisdumpade alternativen från Kina.
I dag står Kina för drygt 60 procent av brytningen av sällsynta jordartsmetaller. Än viktigare så står landet för över 90 procent av kapaciteten att förädla dem till de kraftfulla magneter som behövs i allt från bilar till vapensystem.
De senaste åren har Kina utvecklat ett ramverk för att begränsa exporten av sällsynta jordartsmetaller. Detta sker genom ett system med exportlicenser, som sedan 2020 omfattar alla produkter relaterade till nationell säkerhet.
Denna mekanism påminner om de amerikanska exportrestriktioner som använts för att begränsa exporten av bland annat halvledare till Kina. Nu används de alltså istället av Kina i handelskriget med USA.
De senaste två åren har kinesiska myndigheter använt exportlicenser för att begränsa försäljningen av en handfull kritiska mineraler till USA, ofta som svar på amerikanska sanktioner eller tullar.
Men det var först i april i år som Kina tog i med hårdhandskarna genom att även omfatta sju sällsynta jordartsmetaller av dessa exportlicenser. Bloomberg visar graden av Kinas dominans av dessa kritiska mineraler, vilket gör det nästintill omöjligt att hitta alternativa källor:
Begränsningarna kom ett par dagar efter att Donald Trump i början av april utlyst höga tullar mot Kina som en del av den så kallade ”befrielsedagen”. Ändå meddelade Kina att kraven på exportlicenser är globala snarare än begränsade till USA.
Bland de sju kritiska mineralerna som plötsligt slutade flöda till väst fanns dysprosium och terbium, som är helt nödvändiga för bilindustrin. Detta började snart kännas i USA, och ledde till ökad brådska från landets regering att påbörja samtal med Kina.
Förhandlingarna hölls först i Geneve förra månaden och fortsatte i London denna vecka, då det stod klart att Kina förväntade sig mer eftergifter för att återuppta exporten.
Natten mot i dag kom information om en överenskommelse, som innefattar att exporten av sällsynta jordartsmetaller till USA ska återgå till det normala. Donald Trump beskrev det hela enligt följande på Truth Social:
Donald J. Trump Truth Social 06.11.25 08:04 AM EST pic.twitter.com/NSmp2f3njV
— MAGA Resource (@MAGAResource) June 11, 2025
Alla detaljer kring överenskommelsen är inte offentliggjorda. Men det är tydligt att Kina har använt de sällsynta jordartsmetallerna som hävstång för att USA ska skrota exportrestriktioner på jetmotorer och etan, samt att visum ska fortsätta ges till kinesiska studenter vid amerikanska universitet.
Att USA var redo till större kompromisser än tidigare anades av att handelsminister Howard Lutnick deltog i samtalen i London. Det är hans handelsdepartement som ansvarar för exportrestriktionerna på högteknologi till Kina.
När Howard Lutnick intervjuades av CNBC i går efter förhandlingarna, så poängterade han intressant nog hur uppgörelsen endast gällde amerikanska företag:
Remember, they only approved U.S. companies doing it. They wouldn’t let us. We tried to do it for the world. We tried to negotiate for the world. We tried to get it done. And they were saying, no, that’s our responsibility. We are willing to do this for America and only for Donald Trump and only for America. So, that was the agreement.
This is an American agreement. If you’re an American company and you need magnets, they are going to approve it right away, which is what we needed. We tried for everybody else. But in the end, we did what we needed. And we will take off our countermeasures as they approve these magnets. We will approve their, we will remove our countermeasures and we’ll be good. We have our tariffs. They are excellent. They are great for America. The trading deal is great for America.
Det var alltså USA:s tullkrig som ledde till att Kina införde restriktioner på sällsynta jordartsmetaller som även omfattade Europa. När USA och Kina nu ingått avtal om att återuppta leveranserna, så gäller detta inte Europa.
Och varför skulle Kina så lättvändigt överge en uppenbar hävstång som visade sig vara så effektiv i förhandlingarna med Europa?
Istället kan man alltså fortsätta utkräva eftergifter från EU för att våra industrier ska kunna fungera som tidigare. Och läget är allvarligt. Reuters rapporterade i veckan att ”full panik” råder inom bilindustrin, på grund av brist på de magneter som utvinns från sällsynta jordartsmetaller.
Nikkei Asia citerade i går flera europeiska återförsäljare av sällsynta jordartsmetaller som ger en liknande bild av situationen. Det framhölls hur tyska industrier redan i mitten av 2023 varnades för att Kina kan komma att begränsa exporten. Ändå byggde man inte upp de inventarier som krävs.
Likaledes beskrivs EU:s planer på att 25 procent av alla sällsynta jordartsmetaller ska komma från återvinning till år 2030. Men denna utveckling har varit långsam på grund av att ”konsumenter motsätter sig prishöjningar”.
Som jag återkommande har skrivit om i Kinamedia nyhetsbrev, så för Kina och EU just nu förhandlingar om den bilaterala ekonomiska relationen. Ambitionen är att nå en rad nya handelsavtal som ska undertecknas vid ett toppmöte i Peking i mitten av juli.
Handelsminister Wang Wentao sade i förhandlingar för en dryg vecka sedan att Kina kan öppna ett ”snabbspår” för exporten av sällsynta jordartsmetaller till EU. Men då vill man att unionen ”möter Kina halvvägs” genom att främja handeln med högteknologiska produkter från Kina.
För den som läser mellan raderna så vill Kina att EU ska skrota eller minska de tullar på kinesiska elbilar som Bryssel antog i fjol. Nikkei Asia nämner även att Kina vill se ett slut på exportrestriktionerna av utrustning för tillverkning av halvledare från det holländska företaget ASML.
Dessa restriktioner har införts av USA, men nu kan Kina komma att pressa EU om saken. Vad ska Europa göra om man verkligen måste välja mellan sällsynta jordartsmetaller från Kina, eller tillgång till det amerikanska marknaden samt en god relation med USA?
Detta är förvisso i nuläget en hypotetisk fråga. Men valet mellan att undvika översköljas av subventionerade elbilar från Kina eller mista tillgången på sällsynta jordartsmetaller står av allt att döma inför dörren redan nu.
En annan intressant detalj är att Kina denna gång endast har gett exportlicenser till amerikanska företag på sex månader, jämfört med minst ett år som annars är praxis.
Som flera analytiker påpekar har Kina här ett perfekt handelspolitiskt vapen som man kan använda om och om igen. Exempelvis är det mycket enklare för Kinas regering att stoppa utflödet av sällsynta jordartsmetaller, än för EU:s byråkratiska maskin att sänka eller höja tullarna på kinesiska elbilar.
En viktigare långsiktig fråga är huruvida EU denna gång – trots miljöregleringar och inledande investeringskostnader – kommer ta situationen på allvar, och etablera en egen leveranskedja av sällsynta jordartsmetaller som är oberoende från Kina.
Eller kommer man istället vika sig inför återkommande krav för att exporten från Kina ska fortsätta, och hur långt är man i så fall redo att gå?
