Propagandaslogan i norra Kina som uppmanar till gemensam bekämpning av Covid-19. Men nu har nolltoleransen mot viruset de facto övergivits. (Bild: Super Wang, CC BY-SA 4.0 , via Wikimedia Commons)

Vad innebär Kinas nya lättnader mot Covid-19?

Som framgick i veckans upplaga av Kinamedia nyhetsbrev, så presenterade kinesiska myndigheter i dag tio punkter för att lätta på restriktionerna kring Covid-19. En fullständig översättning av de tio nya punkterna kan läsas via Pekingnology.

Bland andra New York Times sammanfattar de viktigaste delarna av de nya direktiven. Centrala myndigheter uppmanar till att patienter med asymtomatiska fall av Covid-19, eller till och med de som endast uppvisar milda symtom, nu ska få lov att genomföra hemkarantän i sju dagar snarare än att tas iväg till en av myndigheternas faciliteter för karantän.

Tidigare togs även invånare som varit i närheten av folk som upptäckts ha smittats med Covid-19 till dessa faciliteter. Men nu ska det räcka med fem dagar i hemkarantän för de som varit i kontakt med någon som upptäckts ha haft viruset.

Vidare ska masstester inte längre genomföras i områden som inte anses vara högrisk. PCR-tester ska generellt ersättas av snabbtester, och nyligen utförda negativa test är inte längre ett krav för att åka tunnelbana eller vistas på de flesta allmänna platser.

Så kallade hälsokoder, som också avgörs genom PCR-test, ska inte heller krävas för att resa mellan olika städer eller regioner i Kina.

Ytterligare en betydande uppluckring av restriktionerna är att lokala tjänstemän inte längre har rätt att stänga ner en stad, ett distrikt eller ens ett område där ett fall av Covid-19 har upptäcks. Befogenheten för sådana lockdowns sträcker sig nu endast till enstaka hushåll, våningar eller i värsta fall hela byggnader.

Huruvida detta utgör en “uppöppning” eller inte går förstås att diskutera. Kina har även fortsättningsvis tuffare restriktioner mot Covid-19 än något annat land, möjligtvis undantaget Nordkorea och någon annan enstaka periferier stat.

Icke desto mindre välkomnas de nya lättnaderna utan tvivel av många. Flera vänner på plats i framför allt Peking vittnar om att barer och restauranger den senaste veckan har öppnat upp igen, och att masstestning inte länge sker på samma vis som tidigare.

Men som också framgick i veckans upplaga av Kinamedia nyhetsbrev, så finns inga enkla lösningar på den situation som den strikta nolltoleransen mot Covid-19 försatt Kina i. Det står dock klart att nolltoleransen nu de facto överges, eftersom alla nya fall omöjligen kan lokaliseras då masstestning som spårning avbryts.

Det innebär i sin tur att viruset kommer att spridas, vilket givet den låga vaccinationsgraden och den dåliga kvaliteten på de inhemska vaccinen samt Kinas undermåliga sjukvårdssystem ofrånkomligen även medför ett stort antal akut sjuka patienter och dödsfall.

Enligt beräkningar från The Economist riskerar upp till 45 miljoner kineser att smittas dagligen om viruset i dagsläget tillåts härja fritt, och omkring 680 000 kineser riskerar för även om alla smittade erbjuds vaccin och akutsjukvård.

Som BBC:s korrespondent Stephen McDonell konstaterade i veckan, så betyder dessa krassa förutsättningar att lokala lockdowns och andra åtgärder för att stoppa smittan kommer att fortsätta.

Kinas nya väg, menar McDonell, kommer utvecklas steg för steg, “även om det innebär att ibland ta ett steg bakåt igen”.

De nya direktiven uppifrån betyder alltså ingalunda att Kina plötsligt “öppnat upp” i den bemärkelse ordet brukar användas. Hur snabbt smittan sprider sig i vinter, kommer att avgöra hur omfattande restriktionerna blir under den närmaste framtiden.

Även om de tio nya punkterna är ett fall framåt, så finns det en ännu mer intressant aspekt av frågan som ställdes i rubriken till denna text. Nämligen vad denna nya uppluckring innebär för relationen mellan Kinas regim och landets befolkning.

Bland andra Wall Street Journal noterar hur högt uppsatta tjänstemän medger att lättnaderna beror på allmänhetens missnöjesyttringar:

The new rules announced by the State Council on Wednesday were a response to the public’s “strong reaction” to the failure of officials to properly implement earlier directives aimed at easing the burden of pandemic controls on people’s lives, said Li Bin, the deputy director of China’s National Health Commission. Mr. Li’s statement is the most direct admission by authorities that they are lifting Covid controls in response to recent protests that began in Zhengzhou’s iPhone manufacturing hub before spreading to many other big cities in late November.

Om den kinesiska allmänheten nu får för sig att de kan förändra landets politik genom de relativt små protesterna som ägde rum för en dryg vecka sedan, vad kommer de då att försöka ändra på genom liknande demonstrationer nästa gång?

Flera bedömare har givetvis tagit fasta på detta. Australiens tidigare premiärminister Kevin Rudd menar att dessa protester de facto redan har påverkat den kinesiska politiken på så vis att nästa ledare vet att reaktioner väntar om politiken blir ytterligare leninistisk eller ekonomin ytterligare marxistisk.

Även om detta inte innebär ett regimskifte, så är Rudd av uppfattningen att de omfattande missnöjet kring nolltoleransen mot Covid-19 banar vägen för en pragmatisk kinesisk politik i framtiden, i alla fall efter Xi Jinping.

Orville Schell menar å sin sida att protesterna visar att Xi Jinping inte har samma kontroll över samhället som partiet vill göra gällande, samt att Xi har knäckt koden för en lycklig diktatur lika lite som Josef Stalin eller Fidel Castro.

Dagens kineser vill – liksom många kineser dessförinnan – också åtnjuta rättigheter och friheter, säger Schell och varnar rentav för att protester likt de som nyligen ägde rum kan fungera som en slags katalysator för att den “ruttna kärnan” i diktaturen ska spricka – särskilt om de visar sig få önskad utdelning.

Ledningen i Peking är givetvis medvetna om detta, och är därför noga med att samtidigt framhålla hur lättnaderna varit planerade sedan länge och snarare än blott en eftergift till demonstranterna i ännu större utsträckning beror på att man under Xi Jinpings ledning redan har besegrat det nu försvagade viruset, skriver New York Times:

The party appears to be attempting a tactical, face-saving retreat that would allow Mr. Xi to change tack without acknowledging that widespread opposition and economic pain forced his hand. China’s state media depicted Wednesday’s move as a planned transition after Mr. Xi’s zero-tolerance approach secured a victory over a virus that has now weakened.

Och som bland annat förklarades i senaste avsnittet The Economist utmärkta podcast Drum Tower, så ska man vara försiktig att dra den omedelbara slutsaten att det var protesterna som ledde till att nolltoleransen mot Covid-19 övergavs, eller att Kinas myndigheter på något slags demokratiskt manér hörsammar folkets vilja, bland annat av följande anledningar:

* Omfattande protester har ägt rum fler tidigare under pandemin, men bemötts med hårdhandskarna snarare än motsvarande lättnader.

* Flera av de demonstranter som gick ut på gatorna för en dryg vecka sedan har arresterats eller förhörts av polis, och många kommer enligt The Economist korrespondent på plats i Peking “få sina karriärer förstörda” – eller ännu värre.

* I början av november, alltså redan innan de omfattande protesterna mot nolltoleransen skedde, så presenterades 20 stycken punkter i syfte att lätta på de gällande restriktionerna mot Covid-19.

Lättnader var alltså planerade sedan tidigare. Mer sannolikt är att protesterna för en dryg vecka sedan blev en slags tunga på vågen som, tillsammans med framför allt ekonomins kräftgång har fått myndigheterna att inse att det nu kostar mer än det smakar att fortsätta den stenhårda implementeringen av nolltoleransen mot Covid-19.

Återigen: detta är inte att likställa med att restriktionerna mot viruset skrotas, det lättas bara upp en aning. Rädslan för att smittas med Covid-19 är fortfarande stor, och lokala tjänstemän kommer fortsätta agera med full beslutsamhet för att förhindra lokala utbrott.

Vi visste alla att Kinas nolltolerans mot Covid-19 inte skulle pågå för evigt. Men det mest spännande svaret på frågan i rubriken är nu inte hur snabbt de kommer avvecklas, utan vad de nya lättnaderna innebär för relationen mellan regimen och befolkningen.

Om det nu går bra att släppa på nolltoleransen, så är det många som kommer ifrågasätta varför de behövde förlora sitt jobb eller sitta inlåsta i karantän i flera månader innan det skedde.

Om smittan sprids snabbt i vinter, är det likaledes många som – möjligen högljutt – kommer fråga varför myndigheternas förberedelser i form av vaccinering eller sjukhusbäddar inte varit bättre, trots att man haft tre år på sig.

Vid sidan av detta måste man alltså från Pekings håll lyckas förmedla att restriktionerna nu lättas tack vare myndigheternas kompetens snarare än på grund av folkets missnöje.

Man måste försöka övertyga befolkningen om att man varit lyhörd på ett vis som frambringar tacksamhet, snarare än att framkalla blodad tand och locka till ytterligare protester för att även förändra andra orättvisor.

Balansen är här, som alltid i en diktatur, extremt hårfin.