Bild från Cornell University.
Vid Cornell University, där artikelförfattaren Magnus Fiskesjö undervisar, hotades en kinesisk student nyligen av sitt eget konsulat. Det var bara en av otaliga liknande incidenter som en konsekvens av Pekings politiska kontroll över kinesiska utlandsstudenter - vilket västerländska universitet i regel ser mellan fingrarna med på grund av ekonomiska anledningar. (Bild: sach1tb, CC BY-SA 2.0 , via Wikimedia Commons)

Vårt svek mot kinesiska utlandsstudenter

Denna text är skriven av Magnus Fiskesjö, som undervisar inom antropologi och Asienstudier vid Cornell University i USA. Han har tidigare varit svensk kulturattaché i Peking, och chef för Östasiatiska museet i Stockholm.

Det är allmänt känt att kinesiska myndigheter spionerar på sina egna medborgare, inklusive kinesiska studenter i utlandet. Hundratusentals unga kineser studerar utomlands, och Kinas stat håller uppsikt över dem via nätverk av regimtrogna spioner – som ofta rekryterats bland studenterna.

Det hela koordineras av personalen på närliggande kinesiska ambassader och konsulat, som dessutom ofta rekryterar studenterna till att agera “patrioter” som ska störa protester mot Kina på gator och torg i det land där de bor. Många studenter väljer dock att förbli tysta så långt det är möjligt

Mycket av den kinesiska statens manipulation hanteras bakom kulisserna, eftersom man vill kunna förneka sin inblandning. Detta gör i sin tur att mottagaruniversiteten i Sverige och andra länder länge kunnat se mellan fingrarna med vad som pågår, trots att de förstås egentligen vetat hela tiden, eftersom arrangemanget undergräver hela deras fina målsättning att kinesiska studenter ska få smaka på riktig yttrandefrihet, och demokrati.

Men nu har den täckmanteln fått sig en ordentlig reva.

Den amerikanska nättidningen ProPublica publicerade 30 november 2021 en långt reportage om studenten Kong Zhihao som 2020 lade ut ett öppet brev på internet, om demonstrationerna på Himmelska fridens torg 1989.

Detta gjorde han från sitt studentrum på Purdue University, i USA. Den kinesiska säkerhetspolisen dök blixtsnabbt upp – hemma hos Kongs föräldrar i Kina. Föräldrarna bönföll sedan sonen, storgråtande, via telefon: “De säger att vi måste få dig att sluta, annars råkar vi illa ut allihop.”

Regimtrogna studenter på samma universitet började omedelbart trakassera Kong, och kalla honom för CIA-agent. Kong hade dock redan anmält sig till ett nytt evenemang på samma tema, demokrati i Kina, och deltog i några privata förberedande möten på Zoom. Den kinesiska säkerhetspolisen var omedelbart tillbaka hos hans föräldrar.

Antingen var det hans student-“kamrater” som rapporterat om det, eller så hade polisen spionerat via Zoom (som ju skickar all data via sina maskinparker i Kina, där bolaget har stora delar av sin personal).

Hursomhelst vågade han inte längre hålla sitt tal.

ProPublica går genom rader av liknande fall från andra universitet. En student på ett annat universitet berättar att om det är fler än tre eller fyra kinesiska studenter i klassrummet så vågar han inte delta i någon diskussion. Risken är helt enkelt för stor att några av dem är spioner. På andra håll är det likadant, till exempel i Australien, och till och med i Belarus.

Tänka sig att godtrogna västerlänningar som sett hur kinesiska studenter är tystlåtna och timida, länge velat hävda att det är “av kulturella skäl”!

Egentligen är studentspioneriet inte särskilt konstigt: I det genomkorrupta Kina kan varje liten agents “samarbete” löna sig i framtiden, genom jobberbjudanden och annat. Sedan 2017 är det dessutom bokstavligen olagligt för kinesiska medborgare att vägra samarbeta med kinesiska Stasi, för att skaffa fram information. Eller att ens berätta att man fått ett sådant uppdrag.

I Nordamerika har den regimstyrda studentorganisationen Chinese Students and Scholars Association (CSSA) ofta varit inblandad. Den låtsas representera alla kineser, och går ut med uttalanden som ordagrant tar efter vad statliga media sagt om Xinjiang, Tibet, och så vidare.

Nästa steg är att hota och trakassera de kinesiska studenter som vågat tycka annorlunda. Ibland har hoten övergått i fysiska angrepp, till och med riktade mot studenternas familj hemma i Kina i aktioner som kallas ren rou (人肉) – “människokött” – viket innebär att man lägger ut namn och adress online i Kina, så att partitrogna “patrioter” på hemmaplan sedan kan angripa deras nära och kära.

Inte konstigt att Kongs föräldrar bönföll honom att vara tyst!

På mitt eget universitet, Cornell University, var det nyligen en kinesisk student som hade tröttnat på det “patriotiska” CSSA och bestämde sig för att grunda en ny klubb för kinesiska studenter. Den skulle vara enbart social, inte politisk. Men innan han kommit igång ringde hans mobil. Det var det kinesiska konsulatet. “Vi har hört om dina planer,” sade en röst, “och vi råder dig att avstå.” Jaha, det gjorde han förstås – och han frågade inte ens hur de fått numret till hans privata mobil.

Hemma i Kina används partitrogna studenter dessutom som spioner mot sina egna lärare. De rapporterar helt enkelt om lärarna säger något upproriskt i klassrummet, som exempelvis att börja prata om yttrandefrihet eller något annat av de sju tabubelagda ämnen som kinesiska akademiker absolut inte får ta upp.

Allt talar för att samma slags student-spionage mot universitetslärare pågår i utlandet, det vill säga även i Sverige. Vid Cornell University fick en av mina kollegor en stormflod av hatmejl för att hon tordes visa en film om Tibet. Ett av mejlen konstaterade hånfullt att “You need Botox for your brain.”

Hur tänker en sådan kinesisk student?

Vi ska komma ihåg att småspionerna är lika mycket offer som förövare. En nyligen utspelad skandal antyder hur de kinesiska studenterna uppfattar sin situation, och vad de förväntar sig från de egna myndigheterna.

Polisen i Australien, Kanada och Storbritannien fick utreda en serie märkliga lurendrejerier via telefon. Studenterna och deras familj hemma i Kina blev uppringda av kinesiska kriminella, som utgav sig för att representera det kinesiska konsulatet eller ambassaden, samt polisen hemma i Kina. Familjen fick veta att deras barn blivit kidnappat, eller varit inblandat i något brott, och att de måste betala en lösensumma.

Studenterna beordrades att binda sig, låtsas se kidnappade ut, och skicka bilder och video till sina föräldrar. Sade de ett knäpp vore de i livsfara – eller skulle skickas hem. De flesta lydde och skickade bilder på sig själva, bundna och kvidande. De höll det helt enkelt för fullt troligt att det var deras egna myndigheter som behandlade dem så här.

Skratta inte åt dem nu – det hela kan verka löjligt, men är samtidigt blodigt allvar. Betänk att studenterna har vuxit upp hemma i Kina där alla vet att samhället är rättslöst och förljuget, inklusive på universiteten som genomsyras av det hemliga angiveriet, i sin tur kopplat till ett öppet system med “politiska rådgivare” som håller uppsikt över varje studentgrupp.

Vad gäller samhället i stort så vet alla att folk arresteras godtyckligt, torteras och sedan tvingas avlägga falska “bekännelser” på TV, vilket även icke-kinesiska medborgare som Gui Minhai och Peter Dahlin fått göra. Mot all denna bakgrund kan det te sig logiskt att polisen eller de kinesiska konsulaten i Australien skulle ge sig in på utpressning som extraknäck. Som kinesisk student i utlandet står man helt maktlös inför detta – om man inte är beredd att bli politisk flykting, klippa alla band till sin familj, och aldrig mer återvända till sitt hemland.

Godtrogenheten mot Kina i väst och annorstädes har cementerat denna situation, världen över. De flesta universitet har hållit tyst om hur kinesiska myndigheter tagit ett effektivt strupgrepp på de kinesiska studenterna. Universiteten i länder som USA, Australien och Sverige tjänar ju så mycket pengar på dem, att spionaget och censuren fått fortsätta.

Men godtrogenheten har nu börjat minska världen över. Detta till stor del på grund av Kinas närmast ofattbara grymheter i Xinjiang, de monumentala löftesbrotten i Hongkong, och en ständig parad av offer som ses göra framtvingade erkännanden, senast till exempel tennisstjärnan Peng Shuai).

Det är antagligen ett tidens tecken att reportaget i ProPublica nu fått ovanliga följder.

Rektorn vid Purdue University, Mitch Daniels, gick i taket efter att ha läst ProPublica. Daniels är känd som en frispråkig figur, och den 15 december skickade han ut ett mejl till hela universitetet, som snabbt blivit allmänt känt. Han uttryckte sitt stöd för Purdue-studenten Kong, och varnade de som hotat denne, att om de inte vill respektera yttrandefriheten så kan de studera någon annanstans!

Detta var välkommet – särskilt att Daniels identifierade det inträffade som ett direkt hot mot universitetets grundpelare: yttrandefriheten och forskningens frihet.

Men Purdue-rektorns uttalande understryker samtidigt de västerländska universitetens eget långvariga svek mot de kinesiska studenterna.

Rektorn målade ju upp de stackars småspionerna som de huvudsakliga förbrytarna, trots att vi vet vem som rekryterat och manipulerat dem. Det är regimen i Peking, och dess förlängda armar, inte minst de kinesiska konsulatens “utbildnings”-kontor jorden runt, som är de verkliga förövarna.

De kinesiska studenternas yttrandefrihet borde egentligen garanteras lika mycket som alla andras. Många av dessa unga studenter har ju sökt sig till västerländska universitet just för de trodde att det skulle vara annorlunda: Att de skulle få lov att tycka och tänka efter eget huvud.

De har blivit omåttligt besvikna.

Jag skulle vilja säga till universitetsrektorer jorden runt, förenen eder! Bjud in det kinesiska konsulatet på te och läs sedan lusen av dem! Sätt ned foten och klargör, att det är ni som ansvarar för ert campus. Och där gäller yttrandefrihet. Inga åsiktspoliser, ingen åsiktsregistrering från konsulaten är välkomna.

Säg också till dem att ni inte går på nyset om att det är de kinesiska studenterna “själva” som tycker det är kul att idissla konsulatets pressmeddelanden. Sådana statligt regisserade “åsikter” borde ni betacka er för. Om ni nu inte faktiskt tänkt förvandlas till universitet i kinesisk stil!

RELATERAD LÄSNING PÅ KINAMEDIA:

Reportage: Så påverkar Kina den akademiska friheten vid utländska universitet” (18 jun 2020)
Publicerat: Kinas globala kamp mot den akademiska friheten” (6 mar 2018)
Hetsjakt mot kinesisk student som prisat frisk luft och yttrandefrihet” (25 maj 2017)
Hur Kina försöker påverka utländska universitet” (20 feb 2017)