Denna vecka har i stort sett alla större internationella medier med Kinabevakning uppmärksammat den energibrist som gjort att elektricitet fått ransoneras eller till och med tillfälligt stängas av i bland annat bostäder, sjukhus och fabriker landet över.
I helgen skrev finansbolaget Nomura ner Kinas tillväxtprognos för helåret 2021 från 8,2 procent till 7,7 procent, med denna energibrist som främsta motivering.
Goldman Sachs uppskattar att 44 procent av Kinas industrier påverkats av elavbrotten. meddelade denna vecka sin bedömning att den kinesiska ekonomin inte kommer växa alls under årets tredje kvartal, jämfört med tidigare uppskattningar om en tillväxt på 1,3 procent.
De senaste veckorna har minst 20 av Kinas 31 provinser och administrativa områden brottats med energibristen. Bland annat rapporteras tillverkare åt företag som Apple och Tesla ha fått problem med produktionen.
Samtidigt varnar även inhemska tjänstemän för att det kan bli svårt att komma till rätta med situationen innan nästa vår. Så vad är det då egentligen som ligger bakom denna oreda?
Alla som har bott i Kina känner till att strömavbrott knappast är ovanliga. Ändå långt in på 2000-talet kunde bostadsområden i Peking plötsligt mörkläggas, låt vara att det i regel bara handlade om korta stunder.
Det senaste årtiondet har Kinas elnät byggts ut och blivit betydligt stabilare. Ironiskt nog så gör detta situationen ännu mer prekär. Sjukhus, fabriker och även de bostadshus som tidigare hade reservgeneratorer har nämligen ofta avskaffat dessa, vilket gör beroendet av det statliga elnätet ännu större.
Nu verkar en perfekt storm av flera olika faktorer lett till att detta beroende inte kan tillgodoses. BBC sammanfattar de viktigaste orsakerna enligt följande:
As the world starts to reopen after the pandemic, demand for Chinese goods is surging and the factories making them need a lot more power.
Rules imposed by Beijing as it attempts to make the country carbon neutral by 2060 have seen coal production slow, even as the country still relies on coal for more than half of its power.
And as electricity demand has risen, the price of coal has been pushed up.
But with the government strictly controlling electricity prices, coal-fired power plants are unwilling to operate at a loss, with many drastically reducing their output instead.
Problemet ligger alltså främst i att Kinas energi fortfarande till 58 procent kommer från kolkraft. När efterfrågan på energi nu ökar samtidigt som kolpriserna stiger, så har detta tillsammans med en rad för många lokala tjänstemän diffusa utsläppsmål skapat bekymmer.
Flera rapporter har också retsamt pekat ut att Pekings importstopp av australiensiskt kol – som en del av Kinas ensidiga handelskrig mot Australien – har bidragit till att förvärra situationen.
Kol från Australien är ju trots allt känt för att hålla exceptionellt hög kvalité. Nu får Kina istället vända sig åt andra håll för att tillgodose de egna kolkraftverkens behov:
China is buying up lignite coal from Indonesia – the dirtiest kind, "regarded as one of the world’s most pollutive and energy-inefficient fuels" https://t.co/PAIxXsL4e4
— isabella steger (@stegersaurus) October 1, 2021
Det är i sammanhanget värt att notera att nuvarande energibrist sker under hösten. Vanligast är att dessa problem inträffar under sommaren och vintern, då energianvändningen i regel når sin toppar på grund luftkonditionering respektive den uppvärmning som är nödvändig under norra Kinas bistra vintrar.
Redan nu rapporteras det vara nordöstra Kina där problemen är som allvarligast. Tidigare var det främst fabriker som påverkades; under de senaste veckorna har bostäder varit utan el under långa perioder och inte heller har trafikljusen fungerat som de ska.
Ingenting man direkt vill ska ske när temperaturerna närmar går ner mot 30 minusgrader.
Men det finns också de experter som anser att rapporteringen kring elavbrotten är upphaussad. Lauri Myllyvirta vid forskningsorganisationen Centre for Research on Energy and Clean Air, som jag tidigare citerade flera gånger här och i Kinamedia nyhetsbrev, ger inte mycket för ovanstående förklaringar:
No it's not
*high or rising demand
*energy consumption control targets
*climate goals
*lack of coal power capacity or reluctance to rely on coal
*Aussie import banShut up about factors that can't account for the facts at hand. Ask why power plants didn't buy enough coal.
— Lauri Myllyvirta (@laurimyllyvirta) September 30, 2021
Vad Myllyvirta sannolikt menar är att situationen snarare beror på klumpiga politiska beslut. Kinesiska myndigheter är enligt uppgift i färd med att införa en så kallad ”dual policy” i syfte att minska landets utsläpp.
Denna går ut på att dels förbättra energieffektiviteten, dels minska den totala andelen energikonsumtion.
I samband med implementeringen av denna politik har kolet blivit dyrare än vad kraftbolagen kan ta i betalt för elpriserna, som i Kina är hårt reglerade av centralregeringen. Därför har många kolkraftverk helt enkelt låtit bli att köpa in kol eller bara gått på halvfart, för att undvika producera el som är dyrare att framställa än vad den kan säljas för.
Enligt lokala analytiker ska ”dual policy” vidare ha lett till att lokala myndigheter, av rädsla för att inte nå de uppsatta målen, har börjat ransonera energi även i fall då det inte har rått någon brist.
Oavsett vilket, så står det klart att kinesiska hem och fabriker just nu upplever energibrist stor nog att skapa allmänt missnöje och påverka landets ekonomiska tillväxt.
Det är problem som kommer i ett mycket olyckligt läge. Ekonomin är redan under press på grund av oron kring fastighetsbolaget Evergrandes Group, vars oförmåga att betala tillbaka lån eller leverera redan sålda lägenheter redan har skapat ilska hos miljontals kineser.
