oktober 2019

Published on

Joshua Wong förbjuds ställa upp i Hongkongs lokalval nästa månad

Var fjärde år hålls lokalval i Hongkong, där 452 ledamöter ska utses att styra så kallade ”district councils” i stadens 18 distrikt. Nästa månad är det dags igen. Valet är det första som äger rum i staden sedan sommarens proteströrelse startade. Utfallet kan därför ses som en temperaturmätare av opinionen angående myndigheternas hantering av protesterna.

Nu i veckan meddelades att den framstående aktivisten Joshua Wong inte tillåts delta i valet 24 november.

Anledningen som ges är att Wong sägs hysa uppfattningen att självständighet från Kina är en tänkbar framtid politisk väg att gå för Hongkong, vilket i så fall skulle bryta mot devisen ”ett land, två system” som är inskrivet i Kinas konstitution.

Denna ståndpunkt förnekas dock av Wong själv. Med anledning av beslutet säger Wong att han inte stödjer separatism som en väg att för Hongkongs självbestämmande, samt att tjänstekvinnan som överser Wongs deltagande har misstolkat hans politiska uppfattningar i syfte att förbjuda kandidaturen.

Wong menar vidare att beslutet är en politisk order från Peking. Statliga kinesiska medier var också snabbt ute för att försvara beslutet att inte låta Wong ställa upp i valet:

Beslutet är anmärkningsvärt av flera skäl. Även om det inte finns några bevis för att Wongs kandidatur förbjudits på order från Peking, så visar det med tydlig klarhet att Hongkongs myndigheter inte drar sig för att använda lagen för att motarbeta stadens demokratirörelse.

Vidare har liknande beslut tidigare främst fått motsatt effekt. Wong är den förse kandidaten att diskvalificeras inför lokalvalen, men tidigare har flera personer förbjudits från att delta i valen till stadens lagstiftande församling, eller till och med uteslutits på politiska grunder efter att de valts in i Hongkongs parlament.

Tidigare denna månad meddelade stadens myndigheter också att lokalvalen kan komma att ställas in om protester och andra oroligheter fortsätter i Hongkong. Det är därför möjligt att man med beslutet att förbjuda Wongs kandidatur vill skapa ytterligare frustration bland Hongkongs aktivister, som sedan kan användas som en förevändning att ställa in valet, då utgången är en stor oroskälla för myndigheterna.

Beslutet omges också av en hel del oklarheter. Laura Liang Aron, tjänstekvinnan som ligger bakom beslutet, understryker mycket riktigt att Wong kategoriskt har avfärdat självständighet för Hongkong som ett framtida politiskt alternativ.

Samtidigt menar Laura Liang Aron att Wong inte har distanserat sig tillräckligt från Demosisto, det politiska parti han startade 2016, som tidigare har framhållit självständighet från Kina som en möjlighet för demokratiskt styre i Hongkong.

Enligt Laura Liang Aron har Wong endast tagit avstånd från denna uppfattning för att president Xi Jinping nyligen varnat att varje försök att dela Kina kommer resultera i ”krossade kroppar och splittrade ben”.

Hon menar därför att Wong och Demosisto inte genuint tar avstånd från ett självständigt Hongkong, utan gör så blott för att det är en nödvändig förutsättning för att ställa upp i lokalvalen.

Det spelar alltså inte längre någon roll vad kandidaterna till Hongkongs lokalval säger att de står för; deras politiska uppfattningar tolkas och bestäms av lokala tjänstemän.

Lokalvalen 24 november är nästa riktigt stora händelse i Hongkong att hålla koll på. Det är också en riktig rävsax för stadens myndigheter. Om man inte vidtar åtgärder för att manipulera utgången av valet, är risken att väljarna straffar politiker med nära band till Peking som en konsekvens av det utbredda missnöjet med Hongkongs styrande politiker.

Om man däremot – genom beslut som att förbjuda Joshua Wongs kandidatur – komplicerar valprocessen eller rent av ställer in valet så riskerar man att skapa ytterligare ilska bland såväl aktivister som befolkning, vilket i sin tur sannolikt skulle fungera som bränsle för de pågående protesterna.

Beslutet ger också en fingervisning av att inte heller nästa års viktiga parlamentsval i Hongkong kommer bli ett val där stadens befolkning har möjlighet att utan hinder säga sitt via valurnorna.

Joshua Wong, som fyllde 23 år tidigare denna månad, var förgrundsfigur till paraplyrevolutionen 2014. Han har redan suttit i fängelse två gånger, och anhölls återigen i augusti för sitt deltagande i de pågående protesterna.

Wong har nu återigen hamnat i fokus för den politiska situationen i Hongkong, som inte visar några som helst tecken på att lugna ner sig. Särskilt inte som myndigheterna fortsätter skjuta sig själva i foten genom klumpiga beslut som ökar irritationen bland stadens befolkning.

Se nedan några reaktioner från Twitter efter att Wongs kandidatur förbjudits:

Published on

89,3 procent av alla taiwaneser motsätter sig nu ”ett land, två system” med Kina

Jag har tidigare skrivit för bland annat Dagens Arena, Axess och Omvärlden om hur de pågående protesterna i Hongkong påverkar opinionen på Taiwan inför det kommande presidentvalet i januari.

Situationen i Hongkong har fått stora delar av den taiwanesiska väljarkåren att förstå riskerna med att närma sig Kina såväl politiskt som ekonomiskt. Detta ger sig bland annat uttryck i att andelen taiwaneser som nu motsätter sig en politisk union med Kina enligt devisen ”ett land, två system” nu uppgår till 89,3 procent.

Bland annat Bloomberg understryker hur detta är en ökning med 13,9 procentenheter sedan januari i år, enligt den opinionsundersökning som regelbundet genomförs av Mainland Affairs Council, en taiwanesisk myndighet.

Undersökningen, som återges i grafik nedan, genomfördes mellan 17 och 21 oktober. 1 073 taiwanesiska invånare över 20 år tillfrågades.

Trenden sticker givetvis i ögonen på kinesiska myndigheter. Särskilt som president Xi Jinping i ett hotfullt tal i januari i år framhöll ”ett land, två system” som det enda alternativet för en framtida återförening mellan Kina och Taiwan.

I detta tal – där presidenten bland annat talade om möjligheterna för en militär attack om Taiwan inte frivilligt ger upp sitt självstyre – lovade Xi att man kommer ta tillvara på de ”taiwanesiska landsmännens” intresse och välmående i en framtida återförening.

Kina har länge försökt måla upp en bild av att det stora flertalet taiwaneser vill att Taiwan ska styras från Peking, men att utländska aktörer samt politiker inom regeringspartiet Democratic Progressive Party (DPP) hindrar en sådan utveckling för egen vinning skull.

Protesterna i Hongkong har dock inte bara inneburit att närmare 90 procent av all taiwaneser nu motsätter sig ”ett land, två system”. Situationen har också medfört ett starkt stöd för DPP och den sittande presidenten Tsai Ing-wen, som varit tydlig med såväl sitt stöd för Hongkongs aktivister som vikten av att hålla avståndet till Kina.

The News Lens sammanställer ett interaktivt diagram över Taiwans väljaropinion, med flera opinionsundersökningar som grund. Grafiken visar att oppositionspartiet Kuomintangs (KMT) presidentkandidat Han Kuo-yu har sett sitt stöd halveras sedan protesterna i Hongkong startade:

Kuomintang är känt för att vilja ha en närmare ekonomisk och politisk relation till Kina. Han Kuo-yu vann i fjol valet som borgmästare till Taiwans andra stad Kaohsiung med betydlig hjälp från kinesiska aktörer.

Inför presidentvalet i januari pekar nu allt på att Kinas tuffa retorik mot Taiwan och våldsamma framfart i Hongkong verkar kontraproduktivt.

Published on

Lång intervju med mig om övervakning och repression i Kina med svensk podcast

Det verkar hag gått inflation i podcast i Sverige. Bara den senaste månaden har jag fått förfrågningar från tre stycken podcast om att medverka genom att tala om Kina, vilket jag mer än gärna gör.

Först ut att publicera en intervju med mig denna månad blev under gårdagen podcasten Amerikanska nyhetsanalyser. Det är en konservativ podcast som främst fokuserar på USA, men även ibland tar upp andra ämnen som värden Ronie Berggren finner relevanta.

Nyligen kontaktade han mig med en förfrågan att prata om övervakning i Kina, med fokus på det system för social kreditvärdighet som landets myndigheter håller på att etablera för att betygssätta varje medborgare.

Samtalet kom dock att berör fler saker än så. Under drygt en och en halv timme talade vi även om Xinjiang, Hongkong, utländska företag som viker sig för krav från Kinas regim och mycket mer.

Lyssna på hela samtalet direkt via spelaren nedan, eller om via Amerikanska nyhetsanalysers hemsida om spelaren nedan inte dyker upp i den webbläsare.

Det är intressant att varje gång man blir intervjuad om Kina, antingen i en podcast eller i andra sammanhang, så pågår samtalet mycket längre och innefattar ofta även fler ämnen än vad som från början var tanken.

Detta tyder givetvis på en stor nyfikenhet kring Kina, som framför allt har börjat växa under de senaste två åren ungefär. Bidra gärna att stimulera denna nyfikenhet ytterligare genom att dela denna podcast med vänner och bekanta.

Published on

Postade Mark Zuckerberg ett falskt foto på sig själv i Kina?

I slutet av förra veckan meddelade Facebooks grundare Mark Zuckerberg att företaget har gett upp planerna på att verka i Kina. Bland annat The Telegraph rapporterar om ett tal som Zuckerberg höll vid Georgetown University i Washington i torsdags, där han framhöll företagets hängivenhet till yttrandefriheten.

Zuckerberg nämnde Kina på flera punkter. Dels avslöjade han att Facebook hade förhandlat med kinesiska myndigheter om regler för censur och användarinformation för att få verka i Kina, men att man misslyckats att nå en överenskommelse.

Dels varnade han västerländska teknikföretag för att förlora internet till mindre frihetliga kinesiska tjänster:

He also criticised the ”dangerous” trend of opposition to free speech inside Western democracies, saying that too many people had come to believe that their ”political objectives” were so important as to justify the suppression of their opponents’ opinions.

”China is building its own internet focused on very different values, and now it’s exporting their vision of the internet to other countries,” Mr Zuckerberg told students at the private university, known as a hothouse for future politicians, judges and diplomats.

Detta är en tvärvändning från den flera år långa kampanj som Facebook fört i syfte att försöka bli en tillåten tjänst i Kina. Under denna kampanj har Mark Zuckerberg ådragit sig det föga smickrande smeknamnet ”Suckerberg”, med anledning av sitt fjäsk för Kinas politiska ledarskap.

Bland annat bad Zuckerberg Kinas president Xi Jinping att föreslå ett namn till sin dotter. När Kinas internetchef Lu Wei besökte Facebooks kontor lät Zuckerberg vidare boken ”Xi Jinping: The Governance of China” ligga synlig på ett skrivbord, och sade att han köpt boken för att dela ut till sina anställda.

Tidigare har jag även här på InBeijing skrivit om hur Facebook satt flera av sina skarpaste ingenjörer på att utveckla en särskild mjukvara för censur och kontroll åt Kinas regim.

Som ett steg i ledet att hamna i god dager hos Kinas ledare, postade Zuckerberg 2016 en bild på sig själv under en löprunda i Kina. Klicka på bilden nedan för en större version av det foto som Zuckerberg lade upp på sin egen Facebook-sida:

Redan första gången jag såg denna bild, framstod det som uppenbart att den var fejk. Detta av flera anledningar:

1) Zuckerbergs fötter är i luften och inte på marken. Ett mycket onaturligt steg under en joggingrunda. Då man lyfter från marken vid löpning tar man längre steg än så. Zuckerberg flyter här i luften.

2) Färgerna och skuggorna ser mycket märkliga ut om man jämför Zuckerberg och hans entourage med den övriga bilden.

3) Men det främsta tecknet är ändå att samtliga personer på bilden tittar bort från Zuckerberg och hans sällskap. Det är fullständigt troligt att ingen av 100 kinesiska turister ens skulle vända på huvudet, när en handfull västerlänningar inklusive en av världens mest kända företagsledare joggar i shorts tio meter bakom dem. Särskilt som där även måste ha varit en fotograf och andra personer på plats.

Med anledning av detta skrev jag under gårdagen följande tweet:

Märkligt nog verkar få personer tidigare ha övervägt att denna bild är fejk. Min tweet resulterade i en hel rad kommentarer. Många blev så pass förbryllade att de sökte efter andra bilder från löprundan och till och med drog upp kartor över Zuckerbergs löprunda:

Jag fick också flera ilskna kommentarer till svar, som gjorde gällande att alla kineser minsann inte stirrar på västerlänningar.

Men för alla som varit i Peking – och framför allt vistats bland kinesiska turister på Himmelska fridens torg – torde det framstå som självklart att i alla fall någon av alla de personer på bilden skulle ha vänt på huvudet inför denna scen.

Det vanligaste argumentet för att bilden skulle vara riktig är dock att Zuckerberg är rik och kunnig nog för att få till en bättre fejkad bild om han så vill. Ett argument som ju delvis faller på sin egen orimlighet, efter som det innefattar att bilden ser fejkad ut.

Vad tror ni läsare? Postade Mark Zuckerberg en falsk bild på sig själv löpandes i centrala Peking under en förorenad dag, bara för att öka chanserna för Facebook att tillåtas i Kina?

Published on

Allt vanligare att utländska medborgare kidnappas eller grips i Kina

I torsdags var det fyra år sedan Gui Minhai först kidnappades av kinesiska agenter i sin semesterbostad i Thailand. Med anledning av detta skrev jag två artiklar för svenska medier som publicerades samma dag.

Dels en intervju med Gui Minhais kollega Lam Wing-kee för Expressen, angående hans planer att öppna deras bokhandel Causeway Bay Books på nytt. Lam har redan samlat in nog med kapital för att öppna affären, som kommer slå upp portarna i Taipei redan nästa år.

Vidare skrev jag även en text för Omvärlden, om den oroande trenden att alltfler utländska medborgare kidnappas eller på olika vis ”försvinner” i Kina för att sedan dyka upp i fångenskap. I artikeln intervjuar jag Peter Dahlin, som själv togs från sitt hem till ett underjordiskt fängelse i utkanten av Peking i början av 2016, där han förhördes i över tre veckor innan han utvisades från landet.

Dahlin framhåller de två kanadensarna Michael Kovrig och Michael Spavor som tydliga bevis på vad han kallar Kina ”hostage diplomacy”. De försvann i december bara dagar efter att Meng Wanzhou, Huaweis finanschef och arvtagerska, gripits på Vancouvers flygplats efter en förfrågan om utlämning från USA.

De två kanadensarna har sedan hållits inlåsta utan möjlighet att träffa vare sig familj eller advokater, medan Meng Wanzhou under hela sin rättegångsprocess har kunnat bo i sin villa i Vancouver.

Förhållandena under vilka Kina griper och låser in utländska medborgare bryter mot flera internationella lagar och bestämmelser som Kina självt har ratificerat. Enligt Dahlin rör det sig om ett slags maktspel, där Kina visar att man endast spelar efter de regler man själv väljer.

Dahlin menar också att risken för utlänningar att gripas av politiska anledningar i Kina har ökat under den tid som Gui Minhai suttit inlåst. Han pekar på misslyckandet med så kallad ”tyst diplomati”, och tilläger att länder som Japan och Sydkorea fått ännu fler medborgare gripna som vi inte känner till.

Som ett brev på posten skrev Nikkei Asian Review denna helg om hur en professor vid japanska Hokkaido University nu gripits under en resa till Kina, anklagad för spionage:

The unidentified Japanese national, who is in his 40s, had formerly been employed by Japan’s Foreign Ministry as well as the Defense Ministry’s National Institute for Defense Studies, and now specializes in modern Chinese history. He is believed to be accused of espionage.

This is the first time China has detained faculty of a Japanese national university, who are essentially treated as civil servants under Japanese law. He is still in Chinese custody.

Enligt tidningen är detta den trettonde japanska medborgaren som gripits sedan 2015, då Kina antog en ny och svepande nationell säkerhetslag. Det noteras även att landet 2014 antog en anti spion-lag, även den av svepande karaktär.

Det har därmed blivit enklare för kinesisk polis och underrättelsetjänst att kidnappa eller gripa utländska medborgare. Detta såväl för minsta misstanke om spionage eller hot mot ”nationell säkerhet”, som för ren diplomatisk hämnd vilket var fallet med Michael Kovrig och Michael Spavor.

Fallet med de två kanadensarna är långt ifrån unikt. Inte heller är Peter Dahlin ensam om att använda termen ”hostage diplomacy”:

Dahlin framhåller tyst diplomati som en anledning till att dessa godtyckliga gripanden har ökat i antal. Kina kommer endast bete sig annorlunda om kidnappningar av utländska medborgare får följder. Tystnad är precis vad kinesiska myndigheter eftersöker, och uppmuntrar dem att fortsätta agera likadant.

Dessa följder kräver koordination. Länder vars medborgare försvinner i Kina måste enligt Dahlin sluta agera på egen hand. Han menar att en koordinerad respons krävs, inte bara inom EU utan även tillsammans med allierade nationer i Nordamerika, Asien och Australien.

Fallen bör även tas upp i FN:s olika organ, samt multilaterala forum och möten som Arktiska rådet. Annars kommer sannolikt utländska medborgare fortsätta försvinna i Kina på ett vis som går stick i stäv med internationell lag.

RELATERAD LÄSNING:

”The People China ‘Disappeared’ in 2018” (The Diplomat)
”Collateral damage – Foreign victims of China’s hostage diplomacy” (Safeguard Defenders)

Published on

Attacker med knivar och hammare mot aktivister i Hongkong allt vanligare

Under gårdagen attackerades en 19-årig man med kniv vid området Tai Po i Hongkong. Mannen höggs en gång i halsen och en gång i nacken och en gång i magen, så att inälvorna ramlade ut.

Attacken ägde rum vid en så kallad ”Lennon Wall”, alltså en vägg fylld med post-it lappar och affischer till stöd för de pågående protesterna i Hongkong, där offret delade ut flygblad.

Medan förövaren utförde knivdådet, skrek han att Hongkong är en del av Kina, samt att han kommer ge sig på alla som stör ordningen i Hongkong, rapporterar bland annat Hong Kong Free Press.

Offrets tillstånd är kritiskt men verkar inte vara livshotande. Förövaren uppges först ha flytt från platsen i taxi, men sedan överlämnat sig själv till polis. Mannen har ännu inte identifieras, men enligt uppgifter på sociala medier kommer han från Kina.

Se bilder och reflektioner om attacken via Twitter nedan:

Vilket noteras ovan så är detta bara en av flera attacker mot aktivister i Hongkong som ägt rum den senaste tiden.

Bara tidigare denna attackerades Jimmy Sham, ledare för organisationen Civil Human Rights Front, med hammare av fyra män i distriktet Mongkok.

Han lämnades blödande på gatan, men uppgavs fortfarande vara vid medvetande när han fördes till sjukhus. Det var den andra våldsamma attacken mot Sham på två månader.

Gårdagens knivdåd hade förresten slående likheter med en knivattack som skedde vid en Lennon Wall i området Tseung Kwan O i augusti, som resulterade i att en 26-årig kvinna skadades allvarligt.

Gärningsmannen, som greps när han försökte korsa gränsen till Kina, skadade även två andra aktivister vid samma tillfälle.

Många aktivister ser de allt vanligare våldsdåden som en medveten skrämseltaktik. Exempelvis hade Civil Human Rights Front planerat att organisera en protestmarsch denna helg, vilket kan ha gjort Jimmy Sham till måltavla.

De slumpvis attackerna tros vidare utföras för att skrämma allmänheten att ta del i aktiviteter som stödjer den pågående proteströrelsens krav. En teori som kallas för ”vit terror”, ett begrepp för våldsamheter understödda av myndigheter med historiska referenser till såväl Taiwan som franska revolutionen.

Begreppet har använts flitigt i Hongkong då polis misslyckades att förhindra eller gripa de triader som i juli urskillningslöst attackerade aktivister vid tunnelbanestationen i Yuen Long.

Vidare så rubriceras de senaste attackerna i Hongkong endast som ”wounding” (ungefär: misshandel) och inte mordförsök, vilket får många aktivister att beskylla polis för att inte ta händelserna på allvar.

Det bör dock i sammanhanget nämnas att attackerna sker efter att även demonstranterna trappat upp sin våldsanvändning. Såväl attacker mot polis som skadegörelse har blivit alltmer allvarliga under de senaste veckorna.

Det har också hänt att aktivister givit sig på exempelvis personer som viftat med kinesiska flaggor. Dock finns inga uppgifter om att demonstranter lämnat personer i livshotande tillstånd efter attacker med knivar, hammare eller liknande tillhyggen.

Published on

Kina förbjuder export av svarta kläder, hjälmar och paraplyer till Hongkong och Taiwan

Kinesiska myndigheter gör stort och smått för att stoppa de pågående protesterna i Hongkong. En av de senast uppmärksammade åtgärderna är förbud mot export av svarta kläder och en hel del andra artiklar från Kina till Hongkong.

Demonstranterna i Hongkong har sedan protesternas start haft svarta kläder som sitt signum. Förutom tröjor har även svarta jeans, shorts, sneakers och ansiktsmasker varit en vanlig syn på stadens gator under sommaren. Men nu vill Kina alltså sätta stopp för detta.

Redan i mitten av juli kungjorde ett leveransföretag vid namn PHXBUY i sydkinesiska provinsen Guangdong en lista med förbud på produkter som landets tullmyndighet inte släpper genom till Hongkong. Dessa innefattar svarta t-tröjor, gula hjälmar, gula paraplyer, handskar, ansiktsmasker flaggor, flaggstänger och produkter som kan användas som vapen, rapporterar South China Morning Post.

Ett annat företag i Guangdong vid namn EXPRESS postade i slutet av september en liknande lista som innehöll ännu fler produkter. Den inkluderade flera matvaror, handdukar, paraplyer av alla färger, säkerhetsvästar, armband, walkie-talkies, kikare och högtalare.

Företaget tillägger att privatpersoner som skeppar varor till Hongkong måste uppge sina riktiga namn, och att en utredning kommer ske om deras paket innehåller någon av de förbjudna produkterna.

South China Morning Post ringde vidare det stora fraktföretaget SF Express kontor i Peking. Bolaget uppgav att svarta kläder inte får fraktas till Hongkong, men att andra färger är OK. SF Express sade även att det nu tar två dagar längre än normalt att skicka paket till Hongkong, eftersom alla leveranser måste ”undersökas utförligt”.

Vidare är det intressant att notera hur detta förbud inte bara drabbar kinesisk tillverkare i Kina, utan även utländska företag i andra länder. Detta fick jag personligen erfara tidigare denna månad, då jag talade med en vän som jobbar på det franska företaget Decathlon i Taipei:

Hon berättade enligt ovan att Decathlon nu inte längre har svarta kläder, skidhjälmar och skyddsglasögon samt en rad andra produkter i sitt sortiment med anledning av protesterna i Hongkong, samt att detta har påverkat årets försäljning negativt.

Anledningen till att kinesiska myndigheter kan förhindra detta är lika enkel som skrämmande. En majoritet av Decathlons leverantörer av dessa produkter finns nämligen i Kina. Tack vare sitt järngrepp över landets näringsliv, kan Kinas myndigheter enkelt stoppa exporten av ovanstående varor.

Kina vill alltså inte att svarta kläder eller hjälmar heller når Taiwan. Från Taiwan kan de ju nämligen säljas vidare till Hongkong, eftersom den taiwanesiska tullen inte har något förbud mot dessa varor.

Allt detta skapar en rad frågeställningar. Hur många länder har drabbats av Kinas ambition att svälta Hongkong på svarta kläder och annan utrustning som demonstranterna potentiellt kan använda? Hur många utländska företag har drabbats, och varför är de tysta?

Samtidigt ger kampanjer som denna en ökad förståelse varför allt fler företag överväger att flytta sin produktion från Kina. Det handlar inte bara om tullar i handelskriget med USA, utan också att politiska faktorer innebär en ökad risk i Xi Jinpings Kina.

Published on

Fyra år sedan Gui Minhai kidnappades: Manifestation i Stockholm på torsdag

På torsdag var det fyra år sedan Gui Minhai först kidnappades av kinesiska agenter under en resa till Thailand. I år har det varit oroväckande tyst om Guis öde; ingen ny information har kommit från vare sig myndigheter eller anhöriga.

Det är därför oerhört viktigt att visa att Gui Minhai inte har glömts bort. Med anledning av detta anordnas en stödmanifestation torsdag 17 oktober utanför Kinas ambassad på Djurgården i Stockholm. Medverkar gör bland andra:

Karin Olsson, kulturchef Expressen
Björn Wiman, kulturchef Dagens Nyheter
Jesper Bengtson, ordförande Svenska PEN
Helena Giertta, chefredaktör tidningen Journalisten
Hanna Nyberg, ordförande Journalistförbundets yttrandefrihetsgrupp
Håkan Svenneling, utrikespolitisk talesperson Vänsterpartiet

Manifestationen äger rum mellan klockan 12:00 och 13:00 på torsdag. Kinas ambassad ligger på Lidövägen 8, Djurgårdsbrunnsviken, bredvid Etnografiska museet och Tekniska museet.

Initiativtagare till manifestation är Kurdo Baksi, som nyligen kallats ”ignorant och galen” på kinesiska ambassadens hemsida. Evenemanget genomförs vidare med stöd av Sveriges Författarförbund, Sveriges Journalistförbund, Svenska PEN och Svenska Förläggareföreningen.

En stor uppslutning vid denna fyraårsdag är av största vikt för att statuera exempel om att den kinesiska regimens skrämseltaktik inte fungerar. Det ska helt enkelt inte gå att fängsla en svensk medborgare i fyra år utan rättegång, samt rutinmässigt hota och förlöjliga svenskar vars ord och handlingar inte faller regimen på läppen.

Vi vet sedan tidigare liknande manifestationer att de upplevs som besvärliga av Kinas ambassad. Alla med intresse av mänskliga rättigheter i allmänhet och Kina i synnerhet som har en timme över på torsdag lunch, borde därför ta sig till kinesiska ambassaden och visa sitt stöd.

Published on

Kinas ambassad fördömer Dagens Industri för debattartikel om Taiwan

Kinas ambassad i Sverige fortsätter sin aggressiva framfart i och mot svenska medier, politiker och civilsamhälle. Taiwan verkar vara ett särdeles känsligt ämne för ambassaden inför det presidentval som hålls i landet i januari.

Som jag uppmärksammade här på InBeijing tidigare denna månad, så såg den kinesiska ambassaden med ett telefonsamtal till att Taiwans nationaldagsfirande i år inte kunde äga rum på Sheraton Stockholm. Då firandet flyttades till Historiska museet, fick även de en påringning från Kinas ambassad som i ”hånfull ton” sade att Taiwan inte är ett riktigt land och dessa ambassadör inte en riktig ambassadör.

Nu i veckan skrev denne ambassadör en debattartikel i Dagens Industri med rubriken ”Taiwan: Sverige böjer sig för Kinas påtryckningar”. Där konstaterar Daniel Liao, representant för Taiwans representationskontor i Stockholm, att Kina har trappat upp sin förföljelse mot Taiwan inte bara i världen utan också i Sverige, samt att trakasserierna ofta får önskat resultat.

Som exempel nämner Liao bland annat Skatteverket och SAS, som efter påtryckningar från Kina nu benämner Taiwan som en kinesisk provins.

Kinas reaktion på denna korta debattartikel lät inte vänta på sig. Två dagar senare publicerade den kinesiska ambassaden ett pressmeddelande på sin hemsida med rubriken ”Chinese Embassy Spokesperson’s Remarks on Blatant ’Taiwan independence’ Propaganda in Swedish Media”, där det bland annat står:

No force can stand in the way of China’s reunification. We hope that all sectors in Sweden and relevant media will recognize the “Taiwan independence” forces’ sinister intentions to sabotage China-Sweden friendly cooperation, abide by the one-China principle, and provide no platform or support for anti-China “Taiwan independence” separatist activities. We ask DI to publish the above-mentioned position of the Chinese side in order to ensure a correct understanding of the matter.

Förutom att uppmana alla svenska medier att inte publicera material om Taiwan som inte faller kinesiska myndigheter på läppen, så uttrycker ambassaden sitt ”starka missnöje” över att Dagens Industri upplåter utrymme åt vad man kallar aktörer för taiwanesisk självständighet.

Detta sker också med bakgrund mot att Dagens Industri nyligen gav den kinesiska ambassadören utrymme för en långt längre debattartikel i tidningen, som också gick i tryck. Jag skrev närmare i Expressen om denna omtalade artikel, vars ämne var en påstådd ”brottsvåg” mot kinesiska turister i Sverige.

Budskapet från Kinas håll är alltså tydligt: Ni ska ge oss utrymme att säga vad vi vill, men vi fördömer de tidningar som samtidigt ger våra meningsmotståndare chansen att komma till tals. Det är verkligen ett praktexempel på hur yttrandefrihet (inte) fungerar i en diktatur som Kina.

I slutet av september publicerade även Dagens Nyheter en propagandaartikel om Hongkong i form av en betald annons.

Eftre en stunds lugn under sommaren har pressmeddelandena på den kinesiska ambassadens hemsida under hösten ökat och tonen skärpts. På senare tid har man bland annat fördömt svenska politikers uttalanden om Hongkong, kallat journalisten Kurdo Baksi för ”ignorant och galen” samt försökt påverka det svenska rättsystemet att utlämna en efterlyst kinesisk flykting till Kina.

Published on

Taiwan utvisar kinesisk turist som river ner stödaffischer för Hongkong

Sedan protesterna i Hongkong började denna sommar, har kinesiska studenter och turister i en rad länder på olika vis angripit personer som visat stöd för demonstrationerna.

Bland de många rapporterna har hundratals kinesiska studenter attackerat stöddemonstrationer för Hongkong på olika platser i Storbritannien, och maskerade grupper av kineser förstört så kallade Lennon Walls i Australien.

Lennon Wall är en företeelse som först uppkom under demokratidemonstrationerna i Hongkong 2014. Fenomenet består av post it-lappar och affischer med uttalat stöd för politiska och civila rättigheter i Hongkong, som sätts upp på väggar vid skolor eller andra platser.

Tidigare denna månad kom Lennon Wall återigen i fokus, då en grupp nationalistiska kineser i Richmond i Kanada rev ned affischerna vid en sådan vägg, samtidigt som man hotade och på olika vis trakasserade de som försökte försvara väggen.

Bland annat kastade kineserna pengar(!) i ansiktet på de som motsatte sig rivningarna:

Redan i augusti blev dessa sammanstötningar våldsamma, med slagsmål vid universitet i bland annat Australien och Nya Zeeland mellan kinesiska studenter och personer som uttryckt stöd för protesterna i Hongkong.

Omvärlden har tvekat inför hur dessa kontroversiella handlingar av alltmer nationalistiska kinesiska studenter och turister ska bemötas. Å ena sidan utgör de klara övertramp mot yttrandefrihet och andra rättigheter som gäller i demokratiska samhällen. Å andra sidan är kinesiska turister och studenter en viktig inkomstkälla för många länder i väst.

På Taiwan har man dock statuerat exempel, då en kinesisk turist tidigare denna vecka utvisades från landet efter att ha rivit ner material från en Lennon Wall. I vad som är den första utvisningen från Taiwan kopplad till protesterna i Hongkong, så förbjuds också mannen från att återvända till Taiwan under fem års tid.

Turisten i fråga hade tagit sig in på National Taiwan University för att riva ner stödmeddelandena för Hongkong, och greps därför för vandalism. Detta kommer efter sammanstötningar också vid taiwanesiska universitet, där kinesiska studenter fysiskt angripit studenter från Hongkong:

Efter våldsamheterna vid universiteten, gjorde Taiwans president Tsai Ing-wen ett kraftfullt uttalande om att våld mot personer som utövar Taiwans yttrandefrihet inte kommer accepteras.

Hon lovade vidare att myndigheterna kommer hantera situationen, samtidigt som en tjänsteman från landets inrikesministerium sade att alla lärosäten fått instruktioner om att värna om studenternas yttrandefrihet och säkerhet.

Tidigare i oktober sade också Taiwans myndigheter att kinesiska medborgare som förstör Lennon Walls kommer att utvisas från landet:

Nu har detta alltså skett. Taiwan är mig veterligen det första land som utvisar en person för att ha inskränkt yttrandefriheten gentemot stöd för protesterna i Hongkong. Och fler utvisningar kan komma att äga rum, då incidenterna vid universiteten alltså är under utredning.

Liksom andra länder, så kan Taiwan förlora ekonomiskt på detta. För närvarande finns det 30 000 kinesiska studenter i Taiwan, och regimen i Peking kommer sannolikt inte uppskatta dessa åtgärder. Det är därför sannolikt att antalet kinesiska studenter i Taiwan kan komma att minska som en konsekvens av åtgärderna.

Samtidigt som andra länder tvekar inför hur de ska hantera situationen med allt mer aggressiva kinesiska studenter och turister, så visar Taiwan alltså att man värderar yttrandefrihet och andra civila rättigheter högre än de inkomster som man riskerar förlora.

Och det gör man helt rätt i. För Australien, Kanada, Storbritannien och Nya Zeeland kommer snart bli varse om att då man inte tar dessa våldsyttringar på allvar, så kommer de inte bara fortsätta utan även öka i omfattning.

Published on

Vad kommer egentligen hända i Hongkong?

Det har gått närmare en vecka sedan jag sist skrev här på InBeijing. Anledningen till detta är att jag varit mitt uppe i en flytt; i går anlände jag till Sapporo i norra Japan där jag kommer bo under det närmaste halvåret.

Under tiden har det – som vanligt – hänt väldigt mycket kring Kina. Bland annat har situationen i Hongkong eskalerat betydligt, sedan myndigheterna i helgen införde ett förbud mot maskering på allmän plats och vid otillåtna demonstrationer.

Detta förbud såväl presenterades som antogs under helgen. Den snabba implementeringen beror på nyttjandet av en kolonial bestämmelse som instiftades 1922, och ger myndigheterna rätt att i ett krisläge införa drastiska lagar med kort varsel. Senast denna bestämmelse användes var under kulturrevolutionen 1967.

Brott mot lagen om förbud mot maskering kan nu resultera i ett års fängelse och böter på drygt 30 000 kronor. Detta har dock inte stoppat stadens demonstranter att maskera sig – eller för den delen att fortsätta bedriva skadegörelse och attackera polis.

Tvärtom så har våldsamheterna trappats upp betydligt som en reaktion mot lagen om förbud mot maskering infördes i helgen. Detta kan ses i rapportering med talande rubriker som ”Hong Kong mask ban leads to weekend of violent and destructive protests” (CNN) och ”Hong Kong protests: tear gas, arrests and train stations trashed as anger over new anti-mask law rolls in fourth straight day” (South China Morning Post).

Sedan lagen infördes har ilskna demonstranter blockerat vägar och slagit sönder tunnelbanestationer, vilket gjort att stadens livsviktiga tunnelbana fått stänga ner i princip helt och hållet under långa stunder. Vidare har banker och företag med kinesiskt ägarskap attackerats och vandaliserats.

Våldsyttringar har ökat inte bara mot polis, utan även mellan demonstranter och personer som uppvisat missnöje mot deras handlingar på ett vis som aktivisterna funnit provocerande. Exempelvis misshandlades en man som inför demonstranterna viftade med en kinesisk flagga och sade ”vi är alla kineser”.

Polis har i sin tur trappat upp våldsanvändning och antalet gripanden. Bara från fredag till måndag användes 367 patroner tårgas och drygt 100 gummikulor. Minst 77 personer har arresterats med anledning av den nya lagen om förbud mot maskering.

Sammanlagt har 241 personer arresterats sedan den nya lagen infördes, vilket innebär att det totala antalet arresteringar sedan juni månad nu uppgår till 2 363. Av dessa har minst 408 åtalats, uppger South China Morning Post.

Samtidigt som den nya lagen presenterads i helgen, sade stadens regeringschef Carrie Lam att 1 100 personer skadats under de sexton veckor som protesterna nu pågått, inklusive 300 poliser. Många uppskattar att siffran är betydligt högre än så vad gäller antalet skadade demonstranter.

När kaoset nu tilltar är det givetvis naturligt att fråga sig vad som egentligen kommer hända i Hongkong. En teori beskrivs närmare i artikeln ”Beijing will have its revenge on Hong Kong” i Financial Times.

Där framhåller journalisten Jamil Anderlini att regimen i Peking med största säkerhet kommer att ”straffa” Hongkong för vad som skett. Detta skedde efter demonstrationerna i Hongkong 2014, då flera ledarfigurer under den så kallade paraplyrevolutionen dömdes till långa fängelsestraff efter att protesterna upphört.

Denna gång kommer det dock sannolikt att bli ännu värre. Några eftergifter till demonstranterna i Hongkong blir det enligt Anderlini inte tal om, eftersom kommunistpartiets styrelseskick helt enkelt inte tillåter detta:

The conclusion Beijing has drawn from the past four months of rage is the only one possible in an authoritarian — increasingly totalitarian — system: they were far too soft last time around. When the moment is right, they must act ruthlessly to punish Hong Kong.

Just as in China in the aftermath of 1989, Hong Kong’s education system will be overhauled to promote “patriotic” narratives; “unreliable” civil servants and judges will be purged; news outlets will be muzzled; all business figures, including multinational companies, will be expected to display loyalty to the motherland. The internet will probably be censored. Mass arrests are likely. This is a best-case scenario, predicated on the protests ending now — which is unlikely.

Eftergifter skulle ses som ett svaghetstecken. De skulle kunna leda till att Xi Jinpings politiska motståndare upplever honom som svag, eller att andra städer och områden i Kina skulle utmana centralregeringen.

Samtidigt varnar Anderlini för att även demonstranterna i Hongkong uppfattar detta, och därför inte kommer att återgå till sina normala liv med de arresteringar och andra konsekvenser som säkerligen följer då situationen väl lugnat sig.

Ingen av de båda sidorna kan ge med sig, konstaterar Anderlini kort. Han varnar därför även för att risken för inblandning av kinesisk militär ökar varje dag som våldet eskalerar.

Under helgen var också första gången som demonstranter närmade sig den kinesiska militärens barracker i Hongkong, vilket ledde till varningsflagg inifrån barackerna.

Anledningen till att jag återger just Jamil Anderlinis artikel, är att jag länge varit av samma uppfattning. I artikeln ”Så kommer Kina krossa upproret i Hongkong” skrev jag i Expressen 14 augusti att protesterna kommer hanteras med en kombination av ökade våldsamheter, arresteringar och politiserade rättegångar.

Den nya våg av våldsamheter som har följt på den nya lagen om förbud mot maskering ger givetvis polis och myndigheter – med rätt eller orätt – den förevändning som behövs för att slå till ännu hårdare mot demonstranterna.

Många aktivister har därför helt enkelt valt att fly Hongkong. Tidigare i veckan publicerade Omvärlden en artikel av mig där jag intervjuar två stycken unga invånare från Hongkong som deltagit i demonstrationerna och nu flytt till Taiwan.

I vilket fall som helst så kommer Hongkong efter dessa demonstrationer aldrig mer att bli samma stad igen. De rättigheter och friheter som en gång gjorde staden unik kommer – enligt Jamil Anderlini och flera andra bedömare – att försvinna så fort protesterna har kvästs.

Published on

Mer bakgrund: Kina pressar Sheraton att ställa in Taiwans nationaldagsfirande i Stockholm

Svenska Dagbladet rapporterar i dag i artikeln ”Kina pressade Sheraton att nobba taiwaneser” hur den kinesiska ambassaden i Stockholm ringt upp Sheraton och fått hotellet att neka Taiwans representationskontor att hålla sitt nationaldagsfirande där.

Enligt tidningen har Taiwans representationskontor firat landets nationaldag på Sheraton i tio år. Detta år blev det dock nobben efter att den kinesiska ambassaden ringt upp hotellets ledning och understrukit ”olämpligheten” att hyra ut lokaler till Taiwan.

Taiwans representationskontor firade denna oktober istället landets nationaldag vid Historiska museet, som även de fick telefonsamtal från Kinas ambassad.

Titti Håkansson, ansvarig för tillställningar vid Historiska museet, säger till Svenska dagbladet att ambassaden ”påpekade, i hånfull ton” att Taiwan inte är ett land och att ambassadören inte är en riktig ambassadör.

Det finns här en intressant bakgrund till varför Sheraton, som ägs av världens största hotellkedja Marriott, till skillnad från Historiska museet dansar efter den kinesiska ambassadens pipa.

Som Svenska Dagbladet mycket riktigt påpekar, så äger Marriott flera hotell i Kina. Företaget fick i januari i år sin kinesiska bokningssajt nedstängd i en vecka som ett ”straff” för att man listat Taiwan som ett land snarare än som en kinesisk provins.

Vidare var det också vid Sheraton i Stockholm dit den kinesiska ambassadens hejdukar lurade Angela Gui till ett hemligt och hotfullt möte, efter ha manipulerat den tidigare Kinaambassadören Anna Lindstedt.

Enligt rapporteringen i samband med denna incident så hade Kevin Liu, en affärsman med kopplingar till Kinas ambassad, en stående svit på Sheraton i Stockholm, vilket tyder på att den kinesiska ambassaden samarbetar med hotellet.

Den som vill veta hur långt kinesiska myndigheter är redo att gå för att straffa hotellkedjor och deras anställda kan läsa artikeln ”Mannen som förlorade sitt jobb för en ’like’ på Twitter som ogillades i Kina” som jag skrev här på InBeijing i februari.

Den handlar om en intervju med Roy Jones, som fick sparken från sitt jobb som ansvarig över Marriotts officiella Twitter-konto, efter att han tryckt ”like” på en tweet som hade med Tibet att göra. Företaget beslutade att sparka Jones efter uppmaningar och varningar från kinesiska aktörer, och sjösatte samtidigt en “eight-point rectification plan” för att blidka Kina.

Vi har alltså en situation där kinesiska myndigheter inte bara försöker bestämma vilka som får hålla möten i vissa hotell, utan även vilka personer dessa hotell ska avskeda. Detta kan komma att ske även i Sverige, för det finns nämligen inga tecken på att Kina kommer upphöra att pressa hotell eller andra företag på politiska grunder.

Tvärtom så uppger Svenska Dagbladet att den kinesiska ambassaden ”reagerar starkt” på tidningens frågor i ärendet:

Svaret lyder att frågorna är felställda, eftersom Taiwan är en del av Kinas territorium, aldrig har varit ett land och att det inte finns något som heter Taiwans nationaldagsfirande.

”Det [nationaldagsfirandet, reds anm] skulle vara olagligt och ett allvarligt brott mot internationell rätt och grundläggande normer för internationella relationer, liksom den allmänna samsynen och grundläggande utrikespolitiken i det internationella samfundet inklusive Sverige”, skriver ambassaden i ett mejl.

Vad kan man då göra åt saken? Ett förslag från Lars Ströman vid Nerikes Allehanda är att utvisa Kinas ambassadör från Sverige:

Efter påtryckningar mot medier skulle det möjligen kunna räcka med att Kinas ambassadör kallas upp för ett allvarligt samtal med utrikesministern. Men när Kinas ambassad på det här sättet direkt lägger sig i den svenska mötesfriheten är måttet rågat. En ambassadör som sysslar med sådant ska inte få stanna kvar i Sverige. Inte på några villkor.

(…)

I Sverige gäller våra grundlagar om yttrandefrihet, mötesfrihet och tryckfrihet. Men det förutsätter att svenska myndigheter försvarar dessa friheter, även mot en ekonomisk stormakt som Kina.

Gui Congyou ler åt att han lyckats få Sheraton att säga nej till ett arrangemang. Och så länge Sverige inte säger stopp, så kommer han att fortsätta.

Det är upp till svenska myndigheter att bestämma i vilken utsträckning man är redo att acceptera förföljelse och kinesiska påverkansoperationer på svensk mark. För som Ströman mycket riktigt påpekar, så kommer Kinas ambassad fortsätta på samma vis om ingen säger stopp.

Published on

70 procent av alla svenskar har en negativ syn på Kina

Enligt en årlig undersökning genomförd av PEW Research har 70 procent av de tillfrågade i Sverige en en negativ syn på Kina. 25 procent av de svarande har en positiv syn på landet, medan fem procent inte tar ställning.

Detta gör inte bara att Sverige – näst efter Japan – är det land av alla 32 tillfrågade som har mest negativ syn på Kina. Det innebär även att Sverige står för den största negativa förändringen jämfört med fjolåret, då 42 procent av svenskarna hade en positiv syn på Kina.

Den dramatiska minskningen med 17 procentenheter kan givetvis bero på en rad faktorer. Upprepade varningar från Säkerhetspolisen om ökat spionage och säkerhetshot från Kina gör säkert sitt för att bidra till utvecklingen, liksom faktumet att över en miljon muslimer låsts in i politiska fångläger i västra Kina, vilket på senare tid fått stor uppmärksamhet i svenska medier.

Vidare spelar sannolikt den kinesiska ambassadörens upprepade hot mot allt från journalister till akademiker in för att minska landets popularitet. Gui Congyou har med sin politik verkligen visat upp Kinas mest auktoritära och oförsonliga sida under sin tid som ambassadör i Sverige.

Ambassaden drar sig inte ens för att på sin hemsida måla ut Säkerhetspolisens varningar som ”fabricerat nonsens”. Att förläggaren Gui Minhai denna månad har suttit fängslad i Kina under fyra års tid utan rättegång bidrar givetvis också till en negativ bild av Kinas politiska och juridiska system.

PEW Research framhåller Grekland som det land i Europa med mest positiv syn på Kina. 51 procent av alla greker ställer sig positiva till Kina, medan 32 procent är negativa. Siffrorna beror sannolikt på kinesiska investeringar i Grekland, inklusive upplivandet av den viktiga hamnen i Piraeus.

Som kan ses av grafiken ovan så råder även en negativ bild av Kina i Nordamerika; 67 procent i Kanada och 60 procent i USA. Även de östasiatiska grannländerna har en negativ bild av sin mäktiga granne.

I Mellanöstern, Afrika och Sydamerika är dock synen på Kina mer positiv. Enligt PEW Research uttrycker unga vuxna i regel en mer positiv syn på Kina, medan medelålders svaranden är mer negativa och en tredjedel av alla tillfrågade över 50 år inte vill ta ställning.

Se mer detaljerad data via PEW Research hemsida.