oktober 2018

Publicerat: Hundratals språk dör ut i Papua Nya Guinea

Tidigare i år var jag på en av mina märkligaste men kanske även mest minnesvärda resor, då det bar av till Papua Nya Guinea, ett av världens minst utvecklade länder, beläget just norr om Australien.

Stora delar av Papua Nya Guinea hade varit helt avskiljt från omvärlden fram till andra världskriget, eller till och med fram till mitten av 1960-talet. Nästan 90 procent av befolkningen bor än i dag på landsbygden, varav många i byar som endast kan nås med helikopter då det saknas vägar dit.

Befolkningen har sedan urminnes tider varit organiserade i olika stammar, som trots att de levt geografiskt mycket nära varandra ofta inte haft någon kontakt alls. Detta på grund av utmanande terräng, och att den modernisering som krävs för att upprätta grundläggande infrastruktur i ett land till ytan lika stort som Sverige helt enkelt har uteblivit.

Bychefen i en de många småbyar där majoriteten av Papua Nya Guineas invånare fortfarande bor. Här tillsammans med sina tre fruar.

Därmed har många av dessa stammar utvecklat och bevarat sina egna kulturer och språk, som kan tillhöra helt olika eller till och med unika språkfamiljer, även om stammarna hör hemma i samma geografiska område.

Trots att det bara bor drygt åtta miljoner invånare här, så finns det ändå cirka 850 språk på Papua Nya Guinea, vilket är omkring 13 procent av alla språk i hela världen.

Många av dessa språk har dock börjat försvinna under de senaste två till tre decennierna, på grund av den urbanisering och modernisering som nu påbörjats. Dessutom har det skriftspråk aldrig slagit rot i Papua Nya Guinea, och bara för ett par generationer sedan fanns det här inga skrivtecken alls, inte ens motsvarande hieroglyfer.

“Asaro Mudmen”, en av många stammar jag besökte på Papua Nya Guineas högland.

Det är därför en stor utmaning att bevara hundratals av dessa språk, vars talare blir allt färre. Många av dem har i dag bara ett hundratal eller kanske ett dussintal talare – är det då alls värt att försöka bevara språken i fråga?

Detta och mycket mer försöker jag reda ut i ett långt reportage som just publicerades i Språktidningen, där jag intervjuat allt från lokala forskare till missionärer ute på höglandet som vigt sitt liv till att dokumentera många av språken i syfte att översätta bibeln.

Läs det tio sidor långa reportaget i sin helhet här nedan, eller i större version via Scribd.

Trump hotar införa extra tullar på samtliga importvaror från Kina

Jag har tidigare flera gånger skrivit om det pågående handelskriget mellan Kina och USA. Första inlägget i ämnet publicerades här på InBeijing i mars, då den rådande uppfattningen var att retoriken om ett handelskrig bara sedvanliga tomma hot.

In i det längsta förnekade vidare den kinesiska ledningen att ett handelskrig var nära att ske, vilket sedermera blev omöjligt när USA under årets gång införde tio procent strafftullar på kinesiska importer värda 250 miljarder dollar.

Dessa tullar kommer öka till 25 procent vid årskiftet, om förhandlingarna mellan USA och Kina inte leder till de kinesiska eftergifter vad gäller exemplevis marknadstillträde och teknologistöld som Donald Trumps administration anser sig ha rätt att kräva.

Tidigare denna månad blev det klart att Donald Trump och Xi Jinping kommer mötas under det G20 möte som ska hållas i Buenos Aires i månadsskiftet mellan november och december. Nu har USA ytterligare höjt insatserna inför detta möte.

Bloomberg rapporterade nämligen i dag att USA planerar hota med extra tullar på samtliga importvaror från Kina, om de båda sidorna inte lyckas lösa den pågående handels- och marknadskonflikten:

The U.S. is preparing to announce by early December tariffs on all remaining Chinese imports if talks next month between presidents Donald Trump and Xi Jinping fail to ease the trade war, three people familiar with the matter said.

An early-December announcement of a new product list would mean the effective date — after a 60-day public comment period — may coincide with China’s Lunar New Year holiday in early February. The list would apply to the imports from the Asian nation that aren’t already covered by previous rounds of tariffs — which may be $257 billion using last year’s import figures, according to two of the people.

Om framsteg uteblir när de båda presidenterna möts, ska en lista på de extra tullarna alltså presenteras redan i december, och implementeras två månader senare. Även om kinesiska myndigheter försökt utstråla en tuff bild utåt som gör gällande att man inte räds något handelskrig, så är detta utan tvivel ett hot som kommer skapa oro i Peking.

Som jag skrev här på InBeijing i augusti, så har Xi Jinping och flera av hans närmaste medarbetare fått något så ovanligt som skarp kritik från flera håll även internt för hur man har hanterat handelskriget.

Det tuffa, uppstudsiga och nationalistiska tillvägagångssättet har enligt kritikerna snarast varit kontraproduktivt, då den kinesiska ledningen verkar ha underskattat Trump-administrationens målmedvetenhet att göra verklighet av hoten om strafftullar.

Vidare så sker detta i ett besvärligt ekonomiskt läge för Kina, som nyligen rapporterade sin svagaste tillväxt sedan 2009.

Till och med forskare inom den kinesiska staten varnade nyligen för att handelskriget med USA kan få Kinas BNP-tillväxt att sakta in med 1,5 procent.

Den kommande dryga månaden blir alltså extremt avgörande för detta viktiga handelskrig mellan världens två största ekonomier, som inte alls fått den uppmärksamhet den förtjänar i svenska medier.

Kommer kinesiska myndigheter tvingas till eftergifter om hotet om tullar mot samtliga drygt 500 miljarder dollars värde av exporter till USA blir officiellt?

Eller kommer Xi Jinping snarare att ställa in mötet, för att visa att han inte kommer låta sig påverkas av påtryckningar? Och hur kommer då den dramatiska upptrappningen av handelskonflikten påverka ekonomin i Kina och USA, samt resten av världen?

Kina utfärdar nya militära hot mot Taiwan och USA

Under gårdagen utfärdade Kinas försvarsminister en rad nya, tuffa militära hot mot Taiwan. Bland annat Al-Jazeera rapporterar:

China vowed it will never give up an inch of its territory – whether it’s the self-ruled island of Taiwan it claims as its own or in the disputed waters of the South China Sea.

China’s Defence Minister Wei Fenghe made the remarks on Thursday at the opening of the Xiangshan Forum in Beijing, which China styles as its answer to the annual Shangri-La Dialogue security forum in the wealthy city-state of Singapore.

“If someone tries to separate Taiwan from China, the Chinese armed forces will take action at any price,” Wei warned.

China’s military ties with the United States are important and sensitive, he said, adding Taiwan is a “core” interest and Beijing opposes displays of strength by “outside forces” in the South China Sea.

Vad Kina gör här är alltså att befästa sina anspråk inte bara på den självständiga nationen Taiwan, utan på cirka 90 procent av Sydkinesiska havet, från Taiwan ända ner till Borneo, helt stick i stäv med international lag.

Som bland annat statsvetaren Stein Ringen påpekat så utgör detta en de facto ockupation av tre miljoner kvadratkilometer hav, med hjälp av expanderande flotta och ett växande antal konstgjorda öar som alltmer börja likna militärbaser.

Framför allt hoten mot Taiwan har på senare tid blivit fler och allvarligare. Detta beror på en rad faktorer. Bland annat att den taiwanesiska befolkningen i ökad utsträckning inte alls är intresserad av att på något vis styras från Peking, och att en “återförening” därmed blir alltmer osannolik ju längre tiden går.

Men det beror också på allt sämre relationer mellan Kina och USA, samtidigt som USA på flera vis har närmat sig Taiwan.

Försvarsministerns uttalande kom också mycket riktigt sedan två amerikanska krigsfartyg tidigare i veckan – för andra gången i år – seglat genom det 160 kilometer smala sund som skiljer Taiwan från Kina. Något som givetvis fördömdes av kinesiska myndigheter.

Kinas försvarsminister underströk mycket riktigt under gårdagen också hur Taiwan är ett kinesiskt “kärnintresse”, samt att man motsätter sig “styrkedemonstrationer” från andra länder i området. Att konstant utmana Kina på denna punkt, tillade ministern, är “mycket farligt”.

Tidigare denna månad publicerades foton som visade hur kinesiska och amerikanska krigsfartyg bara var några sekunder från att kollidera med varandra i Sydkinesiska havet, efter vad USA kallade en oansvarig manöver från Kinas sida.

Den allt tuffare retoriken och de ökade motsättningarna gör att även risken för en militär konflikt ökar. Antingen en kalkylerad sådan, eller en som sker efter ett misstag i likhet med den avvärjda kollisionen ovan.

Exempelvis varnade en pensionerad amerikansk befälhavare tidigare i veckan för att sannolikheten att USA och Kina hamnar i en militär konflikt under de kommande femton åren är mycket stor:

A former US military commander warned on Wednesday it’s likely the United States will be at war with China in 15 years.

Retired Lieutenant-General Ben Hodges said the US will need to focus more attention on defending its interests in the Pacific.

“I think in 15 years – it’s not inevitable – but it is a very strong likelihood that we will be at war with China,” Hodges told military and political experts.

Kina har närmat sig 4 000 franska chefer och statsanställda, lurat “hundratals” på information

Jag skriver ofta om olika former av kinesiskt spionage och underrättelseverksamhet. Det är ett ämne som av naturen är svårt att täcka, men det råder inga tvivel om att Kina på senare år trappat upp dessa aktiviteter betydligt i utlandet på senare år.

Sverige är inget undantag. Kinas ambassad har länge pressat uigurer i Sverige att spionera på andra uigurer, och så tidigt som 2010 utvisades två kinesiska diplomater för detta. Tidigare i år dömdes även en man till fängelse för att ha spionerat på den tibetanska diasporan i Sverige för Kinas räkning.

Allt fler fall avslöjas där statliga kinesiska företag eller tjänstemän – ofta i maskopi – på olika vis försöker komma åt allt från patent eller teknologi till försvars- och statshemligheter. Och då ska vi inte ens börja tala om cyberspionage.

Eller kanske ska vi det i alla fall. För i veckan publicerade Le Figaro en läckt rapport från franska underrättelsetjänsten, som gör gällande att Kinas säkerhetsministerium under de senaste månaderna har närmat sig 4 000 franska tjänstemän och företagsledare via nätverkssajten LinkedIn.

Enligt den franska underrättelsetjänsten har “hundratals” av dessa låtit sig lurats, då medvetenheten och förberedelserna mot denna sorts aktivitet inte är lika stor som i exempelvis Storbritannien, återger The Telegraph:

Some 4,000 individuals have been targetted in recent months and “hundreds” have been bamboozled by offers of jobs or collaboration from fake LinkedIn accounts run by Chinese spies masquerading as “head hunters, consultants or think tanks”.

One cited by Le Figaro as agreeing to a free diving holiday in Southeast Asia while another agreed to write up short reports based on confidential information in exchange for payment.

Enligt rapporten ska 48 procent av måltavlorna vara statliga tjänstemän, medan 52 procent kommer från näringslivet. Datavetenskap, kärnkraft, nanoteknologi, telekommunikation och hälsovård hör till de värst drabbade sektorerna.

Den franska underrättelsetjänstens irritation över den dåliga beredskapen grundar sig i att denna form av spionage inte är något nytt. Förra året uppgav tyska myndigheter att kinesiska spioner på ett liknande vis närmat sig 10 000 tyskar via LinkedIn.

Och i augusti i år varnade USA för att kinesiska myndigheter använder sig av LinkedIn för att värva spioner bland amerikanska användare i en kampanj vilket beskrevs som “superaggressiv”.

The Telegraph noterar att LinkedIn är det enda stora amerikanska sociala nätverket som i dag inte är blockerat i Kina, vilket kan förklara användningen av just denna plattform.

Rapporten som Le Figaro presenterar innehåller även information och tips om hur statsanställda och företagsledare ska kunna undvika att falla i fällan. Detta kan givetvis även vara till användning för svenskar som har anledning att vara försiktiga på internet:

To contain the threat, it has issued a set guidelines on how to spot and evade attempts to lure agents, who it says are “easily recognisable”.

Attractive, presentable “avatars” usually send “standardised messages” offering “generously-paid collaboration opportunities” and an invitation to a free trip abroad to participate in a seminar, give conferences, meet a potential client or negotiate the terms of a contract”.

(…)

French intelligence then listed and named 15 “screen companies” it believes are being run by Chinese intelligence, such as China Center of International Politics and Economy (CCIPE). It warned the list was “not exhaustive” as new ones were being created all the time.

By way of advice, it simply advised civil servants to “refuse all connection requests from unknown people on social media”, adding that linking with a Chinese spy helped that agent boost his or her credibility and made it easier to fool others.

Se nedan även en video från France 24, där Kinas spionage via LinkedIn diskuteras på engelska:

Relaterad läsning:

French Are Target of Widespread Spying by Chinese, Figaro Says” (Bloomberg)
China’s LinkedIn Honey Traps” (The American Interest)

Powerball i Kina

OBS: Artikeln publiceras i samarbete med Glenn Marcus

Powerball-lotteriet är något som nästan alltid förknippas med USA, men nu har det nått Kina också. Miljoner kineser köpte under 2016 lotter för att kunna spela Powerball när vinstsumman var som störst. Saken är bara den att lotterna bara finns i USA och man kan därför fundera lite över hur kineserna egentligen köpte dessa lotter. Låt oss förklara hur det hela gick till.

Hur det fungerar:

Det är faktiskt riktigt smart och enkelt. Vad som egentligen sker är att folk i USA köper lotterna för att sedan skicka en bild på dem via Email till Kina. Kineserna väljer helt enkelt de nummer de vill spela Powerball med och de i USA köper helt enkelt lotten åt dem. Vinner de sedan något brukar den som sålde lotten ta ut en liten avgift för att skicka över pengarna. Men vart säljs egentligen dessa lotter?

Vart de säljs:

I Kina finns det en populär sida för att sälja saker online som fungerar lite som Amazon eller Ebay. Denna sida heter Taobao och det var där dessa lotter började säljas av människor som befann sig i USA. När de som äger sidan började märka detta bestämde de sig snabbt för att börja ta bort dessa profiler, men väldigt många lotter hade redan hunnit bli sålda. En person som studerade i USA sa att han hade sålt 600 lotter under bara tre dagar.

Vad kostar det?

Att köpa en lott till Powerball är väldigt billigt och det är en anledning till att lotteriet har blivit så väldigt populärt. Men de som säljer vidare dessa lotter vill så klart tjäna lite pengar på det hela och därför kostar det mer att köpa en lott om du bor i Kina. För ungefär 3,80 dollar kan du ändå få tag på en lott och det är inte särskilt mycket pengar. Det var självklart en av anledningarna till att så många lotter faktiskt blev sålda.

Hur pengarna skickas över:

Detta är en väldigt stor fråga som inte riktigt har blivit besvarad ännu. Om någon av kunderna lyckades vinna, hur skulle pengarna skickas över till dem? En som hade sålt lotter sa att om kunden vinner en summa under 100 dollar skickar vi bara över den via Alipay, ett populärt sätt att skicka pengar i kina, men om de vinner den stora jackpotten så går inte det. Det är inte säkert att skicka så stora summor pengar på det sättet och därför rekommenderar vi att kunden hyr in en advokat om något sådant skulle hända.

Om du skulle vilja spela på Powerball i USA från Sverige så är det faktiskt väldigt enkelt att göra det. Det enda du behöver göra är att gå in på Lotto247 och välja vilka nummer du vill ha. Sedan är du med och tävlar om de riktigt stora prissummorna. Detta är utan tvekan det bästa sättet att spela Powerball från Sverige och vill du spela Powerball är detta sättet som du borde göra det på.

Trump, Kina, klimatförändringar och din “lyxkonsumtion”

Klimatfrågan har debatterats mycket på sistone. Och det med all rätt. Den nya rapporten från FN:s klimatpanel IPCC är verkligen fruktansvärd läsning, om en framtid där ett ursinnigt jordklot gör det allt svårare för såväl människor som djur och växter att existera på stora delat av vår planet.

Jag är personligen mäkta oroad över rapporten. Dels av själviska skäl. Jag avskyr hetta och mår inte alls bra under de värmeböljor som här på Taiwan är mycket längre och intensivare än någonstans i Europa. Dessutom tycker jag snö är bland det vackraste som finns, och älskar att åka snowboard.

Med detta vill jag bara understryka att jag inte på några som helst vis betvivlar innehållet i ICPP:s rapport. Tvärtom är jag beredd att aktivt arbeta för att förhindra klimatförändringarna på olika sätt när möjlighet ges.

Jag tänkte göra ett första försök i detta nu, genom att sprida lite grundläggande men ack så viktigt information som häpnadsväckande många tycks ha missat.

I den svenska debatten fokuseras det oproportionerligt mycket på framför allt två saker. Donald Trump, samt våra flygresor som ska utgöra en stor del av den “lyxkonsumtion” vilken sägs råda i väst i allmänhet och i Sverige i synnerhet.

Donald Trump tog förra sommaren USA ut ur Parisavtalet – något som inte har särkilt stor betydelse för klimatet.

Även om intentionen är god, så riskerar ett överdrivet fokus på fel saker att stjälpa snarare än hjälpa om den verkliga målsättningen är att rädda klimatet.

Låt mig återkomma till Trump och flygresor snart. Men låt mig först lista en rad viktiga fakta som sällan förekommer när klimatförändringarna debatteras:

Fakta nummer ett: Kina står i dag för cirka 30 procent av de globala utsläppen av koldioxid. USA står för knappt 15 procent, och EU för mindre än 10 procent.

Fakta nummer två: Trots att USA inte längre är med i Parisavtalet, så släppte landet i fjol ut mindre koldioxid än på 25 år. Även EU minskar sina utsläpp, medan Kina ökade sina utsläpp under fjolåret och tros gå mot nya rekordnivåer.

Fakta nummer tre: Kina passerade redan 2014 EU i utsläpp av koldioxid även per capita. Enligt den senaste statistiken från Världsbanken så släpper varje kines ut nästan dubbelt lika mycket koldioxid som en svensk.

Fakta nummer fyra: Det är en oerhört förlegad bild att världens alla rika människor är västerlänningar. Kina står i dag för en tredjedel av världens lyxkonsumtion; en andel som förväntas öka till nästan hälften år 2025.

Ovanstående siffror är egentlig ganska enkel matematik. Kina står för mer koldioxidutsläpp än USA och EU tillsammans. Medan USA och EU minskar utsläppen, så ökar Kinas utsläpp. Vart borde den som vill uppnå klimatmålen rikta sökarljusen?

Låt mig ändå utveckla och komplettera ovanstående fakta.

Till att börja med; visst är det skam och synd att Donald Trump tog USA ut ur Parisavtalet. Men det är minst lika stor skam och synd att Kina tillåts stanna kvar i samma avtal under nuvarande villkor, givet att läget enligt IPCC är allvarligare än vad vi tidigare trott.

En snabb sammanfattning av Parisavtalet: USA lovade att minska sina utsläpp med en fjärdedel till år 2025. EU avlade ett bindande löfte att minska regionens växthusgaser med 40 procent fram till år 2030.

Men Kina sade redan på förhand att man inte tänkte ge några sådana löften. Peking gick endast med på den vaga målsättningen att minska sina utsläpp “omkring år 2030“, vilket bland annat The Economist kallade för “relativt meningslöst”.

Ja, ni förstod rätt. Enligt Parisavtalet så kan världens största förorenare fortsätta att öka sina utsläppen ända fram till år 2030, utan att för den sakens skulle bryta mot avtalet. Och detta är precis vad Kina håller på att göra.

Landets myndigheter missar sällan ett tillfälle att påpeka hur man investerar mest i världen på förnyelsebar energi. Detta är förvisso sant. Men det sker samtidigt som även kol- och oljeindustrin byggs ut, vilket sammantaget leder till en ökning av Kinas utsläpp.

Diagram, publicerat av Greenpeace, som visar utvecklingen för Kinas koldioxidutsläpp. De globala utsläppen stod i princip still under 2014-2016. Men från och med fjolåret har de återigen börjat öka, vilket sammanfallet med ökad konsumtion av kol och olja i Kina.

Greenpeace varnade för detta tidigare i år, i en artikel med rubriken “Dramatic surge in China carbon emissions signals climate danger“. Där påpekades att Kina under årets första kvartal ökat koldioxidutsläppen med fyra procent, och att ökningen för 2018 förväntas bli omkring fem procent.

Bakom detta ligger investeringar i kol och olja. Detta borde inte förvåna någon.

Enligt International Energy Agency (IAE) så kommer Kina stå för över en fjärdedel av alla nya koleldade kraftverk som byggs fram till år 2040. Vid slutet av 2016 tillkännagav kinesiska myndigheter också en planerad ökning av kolkraftens kapacitet med 19 procent under de kommande fem åren.

Givet att Kina släpper ut mer koldioxid än USA och EU tillsammans, så spelar det alltså marginell roll för den totala mängden globala utsläpp om USA och EU minskar sina samtidigt som Kina ökar. Något som tidigare i år också utvecklades av Financial Times:

“China is fundamentally critical for what happened to global emissions,” said Niklas Höhne, a partner at the New Climate Institute and one of the scientists who contributes to Intergovernmental Panel on Climate Change reports.

“The outlook for 2018 is actually bad,” he said, pointing to Chinese planning data that indicated the country’s consumption of coal, oil and gas would grow this year.

“One major goal of the Paris agreement is that global emissions peak as soon as possible, and China is the one that determines in the end whether global emissions will peak soon or not. That is why all eyes are on China.”

Något annat oerhört viktigt som sällan tas upp i debatten är energieffektivitet. Alltså hur många ton koldioxid ett land släpper ut per genererad BNP-enhet. Förvisso gynnar detta mått i viss mån länder med en stor service- och tjänstesektor. Men det är icke desto mindre det bästa måttet att tillgå vad gäller produktion i förhållande till utsläpp.

Varför? Jo, “energi och värme” är den enskilt största faktorn av utsläpp av växthusgaser, följt av “jordbruk” och “transport”. Den smutsigaste energikällan är kol. Alltså den energikälla som Kina förlitar sig på till två tredjedelar och dessutom bygger ut.

Av alla länder i hela världen, så finns det enligt Världsbanken bara åtta som producerar större del av sin energi från kol än Kina. Och då handlar det – med undantag av Indien – om relativt små ekonomier.

Enligt Världsbanken kom 70,31 procent av Kinas energi 2015 från kol (det senaste året av komplett statistik). Motsvarande andel i USA var 34,24 procent. I EU var andelen 25,35 procent, och i Sverige blott 0,67 procent.

Som ett resultat släpper Kina ut 1,2 ton koldioxid för varje tusental amerikanska dollar man genererar ekonomiskt. USA ligger här på drygt 324 kilo för varje 1 000 dollar, och EU på knappt 185 kilo.

En del stora europeisk ekonomier som Storbritannien (158,8 kilo) och Frankrike (110,5 kilo) föregår med särskilt gott syfte.

Sammantaget är alltså energi- och värmesektorn i USA och EU många gånger mer effektiv än den kinesiska. Om det är någonstans där det finns potential att snabbt minska utsläppen, så är det inom Kinas energisektor och kolindustri snarare än i dito i väst.

Utveckling för koldioxidutsläpp i USA, EU och Kina. Ändå detta diskuteras sällan de kinesiska utsläppen när klimatförändringarna debatteras – trots att de fortfarande ökar.

Ändå verkar debatten ofta handla om att USA:s utträde ur Parisavtalet är det största hotet mot klimatet. IEA håller inte med, och konstaterar i en rapport om de globala utsläppen 2017 att USA står för den allra största minskningen, då man redan påbörjat processen att ersätta (inte komplettera) kol till fördel för gas och förnyelsebar energi:

The biggest decline came from the United States, where emissions dropped by 0.5%, or 25 Mt, to 4 810 Mt of CO2, marking the third consecutive year of decline. While coal-to-gas switching played a major role in reducing emissions in previous years, last year the drop was the result of higher renewables-based electricity generation and a decline in electricity demand.

Det verkar också finnas en tanke i debatten om att nyckeln till att rädda klimatet är att minska västerlandets lyxkonsumtion. Detta sakfel bygger på någon gammal förlegad – ja, nästan kolonial – föreställning om att alla rika människor är vita västerlänningar. Det förhåller sig helt enkelt inte så längre.

Ovan noterade jag hur Kina snart förväntas stå för hälften av världens lyxkonsumtion. Bland de tio länderna i världen med flest dollarmiljardärer återfinns dessutom bara fyra västerländska (USA, Tyskland, Schweiz och Storbritannien). Alla de övriga är asiatiska länder.

Störst fokus ligger i debatten på våra flygresor. Även det i regel felaktigt. Senast i en debattartikel i Expressen i dag, där någon vill införa en flygkvot för svenskar med argumentet “flygandet är den aktivitet som genererar det mesta av koldioxidutsläppen”.

Påståendet bär ingen källa, förmodligen för att det är fel. Som sades ovan så är det energi och värme som står för den största andelen globala utsläpp, följt av jordbruk. Transport – av vilket flygindustrin utgör en liten del – kommer först på plats nummer tre.

Faktum är att ICPP tidigare uppskattat att flygindustrin står för 3,5 procent av klimatpåverkan.

Missförstå mig rätt – visst vore det bra att flyga mindre. Och visst ska Donald Trump ha sin beskärda del kritik för utträdet ur Parisavtalet. Men den som verkligen vill kämpa för att rädda planeten genom att minska koldioxidutsläppen silar här mygg och sväljer kameler.

Vad är då lösningen? Sätta press på Kina att sluta bygga ut sin kolindustri? Eller med hjälp av jättelika subventioner effektivisera Kinas energisektor till västerländska nivåer? Tyvärr sitter jag inte på någon universell lösning här.

Men en sak vet jag – för att de globala klimatproblemen ska kunna lösas, så måste de först beskrivas på rätt vis.

Det krävs mer fokus på diskrepansen mellan det kinesiska kommunistpartiets retorik och handlingar vad gäller utsläpp och miljöpåverkan. För om Kina utan uppmärksamhet kan fortsätta att släppa ut snart en tredjedel av världens koldioxid, så spelar det ingen roll om världens alla flygplan blir stående i sina hangarer.

Beställ min nya, korta bok om Kinas smutskastningskampanj mot Gui Minhai

I dag är det exakt tre år sedan Gui Minhai kidnappades av kinesiska säkerhetsagenter. Fallet kommer uppmärksammas bland annat genom en manifestation utanför Kinas ambassad i Stockholm, och en föreläsning av mig i Taipei.

Som jag tidigare skrivit flera gånger, så har Kinas myndigheter det senaste året ändrat taktik och blivit mer aggressiva. Från att defensivt ha försvarat hanteringen av Gui Minhai genom hans framtvingade erkännanden, har man nu gått på offensiven genom en omfattande smutskastningskampanj mot Guis personlighet.

Material har skickats ut till redaktioner, organisationer, akademiker och politiker som gör gällande att Gui Minhai skulle ha ägnat sig åt brottslighet i Sverige som kostat två personer livet. Vidare har Kinas ambassad på olika vis svartmålat och attackerat medier och personer som skrivit eller uttalat sig om Gui.

Kinesiska myndigheters skamlösa tillvägagångssätt har skapat irritation bland medier och civilsamhälle i Sverige. För att bemöta ambassadens anklagelser mot Gui Minhai, fick jag under sommaren i uppgift att skriva en kortare bok som lanserades på bokmässan i Göteborg för tre veckor sedan.

Boken har titeln “Fängslad, förnedrad och svartmålad“. Förutom att bemöta smutskastningskampanjen mot Gui, går jag också genom utvecklingen av hans fall sedan han rövades bort på nytt i januari i år, från ett tåg på väg mot Peking i sällskap av två svenska diplomater.

Boken trycktes av Nordstedts till bokmässan, där den på olika vis såldes och distribuerades. Expressen, Svenska förläggareföreningen och Internationella förläggareföreningen var också en del av samarbetet.

Mig veterligen så finns denna bok inte till försäljning någonstans. Jag har dock ett dussintal exemplar kvar sedan bokmässan, som jag i dag bestämt mig för att sälja till er läsare för 50 kronor, vilket är samma pris som under bokmässan.

För att få ett exemplar av “Fängslad, förnedrad och svartmålad” hemskickad till dig, gör enligt följande:

1) Sätt över 50 kronor via Swish (0730705573), Paypal (inbj@inbeijing.se) eller bankkonto (maila mig för kontonummer).

2) Maila en skärmdump med översättningen till jojje@inbeijing.se tillsammans med din postadress.

3) Din bok skickas från Sverige eller Taiwan senast nästa vecka.

Det är först till kvarn som gäller. Tack så mycket för visat intresse, och glöm inte bort Gui Minhai idag!

My interviews with a handful of Uyghurs living in Sweden, suffering from China’s religious crackdown in Xinjiang

Two weeks ago, The Diplomat published a long feature of mine with the title “China’s Uyghur Crackdown Goes Global“. The text is still behind a paywall, but the magazine have now allowed me to publish the PDF here on my blog.

The ongoing religious repression in the Xinjiang region have been drawing a lot of attention lately. Not only do Chinese authorities lock up around a million ethnic muslims in political camps in Western China. They also persecute Uyghurs who are living abroad, by retaliating on their relatives would the exiles not cooperate by spying or in other ways cooperate with the regime.

To prove this phenomenon, a handful of Uyghurs living in Sweden agreed to be interviewed this summer when I was visiting Stockholm. Some of them are Swedish citizens, others have a resident permit and one of them refugee status.

What they all have in common is that the Chinese regime have been punishing their families back in China. One man have had over 20 relatives disappeared without a trace in the past year alone. Another man got told by his sister that their parents were locked up just because he applied for asylum in Sweden.

The beginning of the feature reads as follows:

Life didn’t turn out as Wumaerjiang Jiamali had expected. He got the opportunity to leave western China in 2014 to attend university studies in Istanbul. Four years later he is a refugee in northern Sweden. His son is locked up in their home province of Xinjiang, and Wumaerjiang no longer has any contact with the rest of his family.

With tired but sharp eyes, Wumaerjiang explained how everything suddenly turned into a nightmare when he allowed his then 16-year-old son, who had moved with him to Istanbul, to board a flight back to China in December 2015 to visit his mother. “My son disappeared as soon as he landed in China,” Wumaerjiang said. “When the family came to meet him at the airport, he just didn’t show up, and the family got no information on his whereabouts.”

As you can see, some of the interviewees have agreed to use their full names and even photographs. This is of course a decision carrying great personal risk, but many of the Uyghurs I talked to are so frustrated at this point that they feel there is not much left to lose.

Read the entire text as PDF below, or in a larger version via Scribd:

Free PDF and text: New book to counter China’s smearing campaign against Gui Minhai

On Wednesday October 17, it was exactly three years since Swedish publisher Gui Minhai was kidnapped by Chinese security agents in Thailand. He was then taken across the border to China, where he have been imprisoned without a trial since October 2015.

Beginning this spring, the Chinese authorities have been engaging in a smearing campaign against Gui Minhai, spearheaded by the Chinese embassy in Stockholm. (I have written about this campaign in detail here.)

In short, the Chinese authorities have made up a bunch of lies about Gui Minhai, which has been conveyed in various ways to Swedish medias and organisations and politicians. The accusations mainly concerns criminal activities that Gui Minhai was allegedly involved with during his time in Sweden.

Ultimately, those accusations constitutes an attempt to create a discussion about Gui Minhai’s personality rather than the Chinese authorities treatment of him. This is a well known strategy often employed by the Chinese authorities, and is best meet by countering their accusations with facts.

Due to this, I was assigned to investigate China’s smearing campaign against Gui Minhai this summer. The result is a short book titled “Imprisoned, Humiliated and Discredited” that was launched at the Gothenburg book fair last month, and also translated into English for the Frankfurt book fair last weekend.

To maximise the circulation of the text, I have been permitted by the book publisher and organisations that assigned me to spread the book here on my blog. Hence, you can access a full PDF of this short book below, or via Scribd.

The text is also available in full via the website of the Swedish newspaper Expressen. Perhaps the text can give some new insights for readers following this case, or even a new angle for medias covering the case on Wednesday.

Please help to spread the book, and do not forget the case of Gui Minhai that is entering its fourth year this week!

October 17: Rally for Gui Minhai outside of China’s embassy in Stockholm

Next week, on October 17, it was exactly three years since Swedish publisher Gui Minhai was kidnapped by Chinese security agents in Thailand. He has since been held in China without a trial or even the right to judicial representation.

Due to this, a rally will be held outside of the Chinese embassy in Stockholm at noon October 17, to let the Chinese authorities know that we neither accept nor forget the fate of Gui Minhai.

The rally is arranged by activist and journalist Kurdo Baksi, with support from several organisations from the Swedish civil society. Please see below a press statement with information translated from Swedish:

SUPPORT RALLY FOR GUI MINHAI
THREE YEARS SINCE THE IMPRISONMENT OF GUI MINHAI
Wednesday October 17, 12 pm outside of China’s embassy in Stockholm

On October 17, 2015, the Chinese authorities kidnapped Gui Minhai, publisher and Swedish citizen. His publishing of literature critical to Chinese regime was most likely the reason for Gui’s disappearance. For two years, he was isolated from the surrounding world without a trial, let alone a lawyer.

On October 17, 2017, Gui Minhai was released only to be held in house arrest under surveillance in his old hometown Ningbo, without the opportunity to leave China, despite being a Swedish citizen. Three months after the “release”, about ten plainclothes police snatched Gui Minhai on a train bound for Beijing, while he was travelling in the company of two Swedish diplomats.

After this second disappearance, the Chinese regime forced Gui Minhai to make a forced confession on TV for the third time since he was first kidnapped. He has since then not been allowed to receive any consular visits, and despite showing serious health problems a first visit from a Swedish doctor was allowed only this August. The results of the medical examination is still unknown to the public.

Due to the fact that Gui Minhai has now been imprisoned for three years, a support rally will be held on Wednesday 17 October 2018, 12 pm outside of the Chinese Embassy in Stockholm. (Lidovägen 8, Djurgårdsbrunnviken, next to the Museum of Ethnography and the Museum of Science and Technology.)

The rally is arranged by Kurdo Baksi with the support of the Swedish Journalist Union, the Swedish Writers’ Union and the Swedish Publishers’ Association.

Speakers:
Karin Olsson, Editor of Culture, Expressen
Björn Wiman, Editor of Culture, Dagens Nyheter
Svante Weyler, Publisher
Grethe Rottböll, Chairman of the Swedish Writers’ Union
Ulrika Hyllert, Deputy Chairman of the Swedish Journalist Union
Helena Giertta, Editor-in-chief, Journalist Union Magazine

…and more

The Chinese embassy is accessible by bus 69 from Stockholm Central Station to “Kaknästornet södra”. The embassy can be seen immediately when alighting at this bus stop.

I attended a similar rally myself this summer outside of the Chinese embassy, that was also arranged by Kurdo Baksi, on the day that Gui Minhai had been imprisoned for 1,000 days. The turnout of both audience and media was good, despite holiday season and great weather.

It is even more important with a respectable turnout next week, to let the Chinese authorities understand that there is still a big concern for Gui Minhai three years after his disappearance.

It would also serve as a reminder for the current ambassador that his harsh and threatening methods to win the narrative of Gui Minhai will not be efficient in Sweden or other democratic countries.

Kurdo Baksi can be reached via e-mail for any questions or inquires.

Also, for any readers that might be in Taiwan next week, I will hold a talk on the case of Gui Minhai and its recent development in downtown Taipei. The talk is free – please see all needed information and sign up for the event via Facebook.

17 oktober: Manifestation för Gui Minhai i Stockholm, på treårsdagen av hans försvinnande

17 oktober har Gui Minhai varit frihetsberövad i Kina i tre långa år. Han har under denna tid också paraderats tre gånger på kinesisk tv för att avge framtvingade “erkännanden” rörande påhittade brott. Denna behandling av en utländsk medborgare saknar motstycke även i Kina.

Med anledning att det var 17 oktober 2015 som Gui Minhai först kidnappades av kinesiska säkerhetsagenter i Thailand, anordnas nu samma datum tre år senare en stödmanifestation för honom utanför Kina ambassad på Djurgården i Stockholm.

Liksom vid tidigare manifestationer är det Kurdo Baksi som anordnar, med hjälp av stora delar av civilsamhället. Vänligen se information om manifestationen nedan:

STÖDMANIFESTATION FÖR GUI MINHAI
TRE ÅR SEDAN GUI MINHAI FRIHETSBERÖVADES
Onsdagen den 17 oktober 12.00 Kinas ambassad i Stockholm

Den 17 oktober 2015 kidnappade kinesiska myndigheter den svenske medborgaren och bokförläggaren Gui Minhai under en semesterresa i Thailand. Publiceringen av regimkritiska böcker är med stor sannolikhet orsak till frihetsberövandet. I två år isolerades han från omvärlden utan advokat, rättegång och åtalspunkt.

Exakt två år senare ”frigavs” Minhai och hölls under uppsikt i en bostad i staden Ningbo utan möjlighet att lämna Kina trots att han endast är svenske medborgare! Tre månader efter ”frigivningen” kidnappade drygt tio civilklädda regimagenter Minhai som satt med två diplomater på ett tåg nära Beijing. Sedan dess den kinesiska diktaturen tvingat Gui Minhai att framträda i statlig tv och fördöma Sverige ifrån ett av de många hemliga underjordiska fängelserna i Kina. Först efter tre år fick Gui Minhai träffa en svensk läkare.

Med anledning av att Gui Minhai varit frihetsberövad i tre år anordnas en stödmanifestation onsdagen den 17 oktober 2018, 12.00 utanför Kinas ambassad (Lidovägen 8, Djurgårdsbrunnviken, strax Etnografiska museet och Tekniska Museet).

Initiativtagare till manifestationen är Kurdo Baksi och genomförs med stöd av Sveriges Journalistförbund, Svenska Förläggareföreningen och Sveriges Författarförbund.

Medverkande:
Karin Olsson, kulturchef Expressen
Björn Wiman, kulturchef Dagens Nyheter
Svante Weyler, förläggare
Grethe Rottböll, ordförande i Sveriges författarförbund
Ulrika Hyllert, vice ordförande Svenska Journalistförbundet
Helena Giertta, chefredaktör Journalisten

med flera

Till Kinas ambassad kan man enkelt ta sig med buss 69, som går från T-centralen till Kaknästornet södra. Ambassaden ligger inom synhåll från hållplatsen.

Det är extremt viktigt att denna treårsdag uppmärksammas. Kina verkar – liksom är fallet med många andra aktivister – försöka vänta ut omvärlden och hålla Gui Minhai inlåst så länge att hans situation faller i glömska. Detta får absolut inte ske.

Årsdagar har en viktig symbolisk innebörd, inte minst i Kina. En stor uppslutning utanför ambassaden på treårsdagen vore därför inte bara nödvändig för att visa att det finns stöd för Gui Minhais sak.

Det vore också ett kvitto för den kinesiska ambassadören på att hans hårdföra och ofta hotfulla tillvägagångssätt för att vinna debatten om Gui Minhai inte fungerar i Sverige.

Så om du bryr dig om Gui Minhais öde eller mänskliga rättigheter i allmänhet, överväg att spendera din lunch genom att åka till Kinas ambassad och visa ditt stöd!

Flera svenska medier kommer också vara där, vilket gör det extra viktigt med bra uppslutning. Det visar att intresse för fallet finns, vilket i sin tur kan leda till ännu mer rapportering.

Statliga kinesiska fiskeflottor tömmer världshaven på fisk

Miljö och klimat är ett ämne som blir alltmer aktuellt, särskilt efter FN-panelen ICPP:s nya nedslående rapport. Där fastslås bland annat hur en uppvärmning på 1,5 grader eller mer från förindustriella temperaturnivåer skulle få katastrofala följder, och att vi har väldigt knappt med tid för att förhindra detta.

Rapporten är neutral på så vis att den inte pekar ut några särskilda länder som syndabockar. Den ger dock en ödesdiger framtidsutsikt för världshaven. Korallreven kommer nästan garanterat att dö ut helt om uppvärmningen når två grader, samtidigt som havet surnar vilket hotar fiskebeståndet och annat liv i havet.

Något annat som samtidigt hotar världshavens fiskebestånd är Kinas ökande industriella fiske över i princip hela världen undantaget norra Atlanten. Artiklar om detta har dykt upp i olika sammanhang de senaste åren, men uppmärksammas sällan då det är en “icke-nyhet” eftersom det ökade fisket är något som sker gradvis och inte över en natt.

Dessutom kan det vara svårt att begripa varför just Kina ska ges skulden för överfiske när det är något som verkar ske globalt?

En anledning till detta kan ju vara att Kina nu drar upp mer fisk från havet än de fem kommande nationerna i världen. Samt att detta är något som sker med hjälp av statlig uppbackning. Asian Sentinel skrev närmare om detta nu i veckan i en artikel med rubriken “China Empties the Seas“. Texten inleds på följande vis:

China takes more fish out of the world’s seas than the next five countries combined, in fleets underwritten by government agencies. In fact, China is collapsing the world’s fish stocks. The fish populations that once abounded along the country’s vast coastline have now all but vanished.

Nor is this scouring taking place only along the Chinese coastline. Today thousands of Chinese ships are trawling international waters from Guinea to Liberia and Senegal to Taiwan, Palau and Fiji and beyond to Chile and even beyond that, Chinese fishing vessels are scouring the seas for anything that swims, vastly underreporting their catches to the UN Food and Agriculture Organization.

Artikeln framhäver även hur Kina anser att Sydkinesiska havet är eget territorium, och nu genom sina nya utposter och sin ökade närvaro där fiskar ut havet på samma vis som man under de senaste årtiondena gjort med sin egen kustlinje.

Samtidigt vänder man sig till världens alla hörn och kanter för nya fiskevatten. USA, Kanada och Europa kan förvisso fortfarande hålla kinesiska fiskebåtar borta från Nordatlanten.

Men i exempelvis korrupta länder i Afrika görs den kinesiska tillgången större genom mutor eller andra ekonomiska samarbeten. Detsamma gäller nationer som Sri Lanka, Pakistan och Kambodja som antingen är i ekonomisk beroendeställning till Kina eller hem åt kinesiska hamnar eller andra utposter.

Vilka tecken ses då på att denna aggressiva fiskeriverksamhet har stöd från statligt håll? Bland annat så fortsätter statliga kinesiska varv att expandera landets fiskeflotta. Vidare så får kinesiska fiskebåtar ofta assistans av landets kustbevakning när de fiskar på omstridda territorium i Sydkinesiska havet.

Artikeln påpekar också hur Kina officiellt sett lovar att motverka överfiske och reformera sin flotta. Men som på så många andra punkter, så finns här en stor diskrepans mellan retorik och verklighet.

Fiske sker tvärtom i en skala så stor att det inte finns någon möjlighet för de redan skadliga bestånden att återhämta sig. Det verkar, framhåller artikeln, som att kinesiska myndigheter bestämt sig för att lägga beslag på så mycket fisk som möjligt innan fiskebåtar från något annat land drar upp dem.

Som jag tidigare har skrivit här på InBeijing så hör det också till vanligheterna att kinesiska fartyg medvetet förstör korallreven i Sydkinesiska havet för att kunna fånga jättemusslor som gömmer sig där.

I vår omsorg om klimatet och världshaven får vi inte glömma bort det överfiske som hotar de redan utsatta bestånden. Som Asia Sentinel understryker har mängden fisk i have på bara några årtionden gått från massvis till oroväckande låg, på grund av ny teknik som fartyg med stora kylanordningar.

Vi får heller inte glömma bort eller blunda för att det är kinesiska fiskeflottor som med myndigheternas goda minne tömmer världshaven på fisk. Om bestånden ska kunna räddas, måste mer press sättas på Kina i denna fråga.

Fler artiklar i samma ämne:

From Africa to South America, China’s fishing fleet outstrips the competition” (South China Morning Post)
Why are Chinese fishermen destroying coral reefs in the South China Sea?” (BBC)
Chinese trawlers travel farthest and fish the most: study” (Reuters)
China has fished itself out of its own waters, so Chinese fishermen are now sticking their rods in other nations’ seas” (Quartz)

Veckans måstelyssning från Sveriges Radio

Veckans avsnitt av Konflikt i Sveriges Radio P1 är en måstelyssning för alla med intresse av Kina eller mänskliga rättigheter i allmänhet. Det handlar nämligen om det ökade förtrycket i Xinjiang.

SR:s korrespondent Hanna Sahlberg har besökt Kashgar i södra Xinjiang, och ger en otäck bild av den otäcka stämning som märks i staden och den övervakning som äger rum där.

Samtidigt intervjuar en annan av SR:s reportrar uigurer boendes i Sverige, som berättar om hur de hopplöst försöker kontakta släktingar i Xinjiang.

På grund av att regionen nu nästan är helt isolerad från omvärlden, samt att släktingarna riskerar straff bara för att prata med familj som är bosatt i utlandet, vet de intervjuade inte hur deras nära och kära mår eller om de ens är vid liv.

Även en person som själv suttit i ett av de otaliga läger för politisk omskolning som nu breder ut sig över västra Kina intervjuas.

Konflikt ägnar nästan en hel timme åt att på ett bra vis förklara situationen i Xinjiang, även om kanske lite mer historisk bakgrund angående de etniska spänningarna hade varit på sin plats. Lyssna på hela avsnittet i spelaren nedan, eller via SR:s hemsida.

Veckans avsnitt av Konflikt heter “Kinas okända läger”.

Flera av de uigurer bosatta i Sverige som intervjuas i programmet, förekommer förresten också i min artikel “Så skolas Kinas muslimer om” som jag skrev för aktuella numret av Amnesty Press.

För den riktigt intresserade är denna långa artikel förhoppningsvis ett bra komplement till Konflikts inslag. Den är dessutom gratis att läsa via Amnesty Press hemsida.

Reporter från Financial Times vägras förnya sitt visum i Hongkong

Arbetsförhållandena för utländska journalister i Kina blir allt sämre. Det är inte ovanligt att som rapporterar om känsliga ämnen tvingas lämna landet; i somras blev Megha Rajagopalan den senaste journalist att bli nekad kinesiskt visum, vilket sannolikt hänger samman med hennes banbrytande rapportering från regionen Xinjiang.

Men nu har det överhängande visumhotet för utländska journalister som vidrör känsliga ämnen även kommit till Hongkong. Bland annat Hong Kong Free Press rapporterar i dag hur Financial Times Asien-redaktör Victor Mallet inte tillåts förnya sitt arbetsvisum.

Det är första gången detta sker en utländsk reporter i Hongkong. Att Mallet nu tvingas lämna staden hänger sannolikt samman med att han i egenskap av vice ordförande för Foreign Correspondents Club (FCC) i Hongkong nyligen arrangerade ett samtal i klubbhuset med en aktivist:

“This is the first time we have encountered this situation in Hong Kong, and we have not been given a reason for the rejection,” a spokesperson for the Financial Times told HKFP.

Mallet chaired a talk by pro-independence activist Andy Chan at the FCC in August, which the office of China’s Ministry of Foreign Affairs in Hong Kong had tried to block.

The FCC was heavily criticised by the Hong Kong government as well as the Ministry of Foreign Affairs for hosting the talk.

Hongkongs myndigheter har alldeles nyligen bannlyst Hong Kong National Party, som förespråkar större självstyre eller självständighet från Kina. Regimen i Peking ser nu mycket allvarligt på organisationer som ger aktivister av denna sort en plattform att tala på.

Human Rights Watch uttrycker kraftig kritik mot händelsen, som man menar är unik och en tydligt bevis på den snabba försämringen av pressfrihet och mänskliga rättigheter i vad som en gång var känt som Asiens fria stad:

Maya Wang, China researcher at NGO Human Rights Watch, described the move as shocking and unprecedented: “The Hong Kong authorities’ visa renewal rejection—without explanation—of a journalist who’s done nothing more than his job smacks of Beijing-style persecution of critics.”

She added that it “indicates a quickening downward spiral for human rights in Hong Kong: that the Hong Kong government is now following Beijing’s leads in acting aggressively towards those whose views the authorities dislike.”

Hongkong ligger nu på plats 70 av 180 länder i Reportrar utan gränsers globala index över pressfrihet. Så sent som 2010 låg staden på plats 34 i samma ranking.

Svensk i Macao – sällskap, föreningar och boende

OBS: Artikeln är skriven av Anders Eriksson

Macau är en liten halvö väster om Hongkong. Området tillhör numera Kina men räknas som ett speciellt administrativt område, vilket innebär att området har delvis andra lagar och förordningar än vad som gäller i Kina i övrigt. Områdets främsta inkomstkälla kommer från spel och casinoverksamhet, något som inte är överraskande då Macau är en av världens största spelstäder sett till antalet besökare och omsättning.

Hotell och casinon

Macaus hela ekonomi vilar på turism och spelverksamhet, som nämndes ovan. Det innebär att hela staden är översållad av spektakulära hotell, som alla tävlar om att fånga turisternas uppmärksamhet. Här finns lyxiga hotell fulla av guld och glamour. Här finns även världens näst största casino, City of Dreams och det fantstiska Wynn Palace som inte bara tilltalar casinofantaster utan även konstkännare från hela världen.

Här finns även varianter av kända hotell från Las Vegas, som exempelvis MGM och The Venetian. Båda lika spektakulära.

Har du inte har råd, eller möjlighet, att resa till Macau hur gärna du än vill? Då kan en sida som exempelvis spela.com vara räddaren i nöden. Inte bara för att du får möjlighet att spela på casinospel så mycket du önskar, utan du har ju även chansen att vinna pengar. Kanske till en resa till Macau..?

Andra sevärdheter

Casinon i all ära, men många vill kanske uppleva någonting mer under semestern. Macau är visserligen till större delen uppbyggt kring spel och turism, men vill du uppleva den genuina äldre staden rekommenderas ett besök till “The Historic Center of Macau”. Området består av äldre bebyggelse och uppnådde Världsarvsstatus 2005. Det här är även ett av få områden i Macau där du faktiskt kan promenera obehindrat. I övriga fall är staden anpassad efter motortrafik och du bör inte promenera mellan hotellen.

Gillar du god mat har du hittat helt rätt. Hotellen i Macau erbjuder förstås mängder av restauranger varav flera tilldelats Michelinstjärnor. Är du sugen på något enklare och mer genuint finns det även mängder av nudelkrogar som serverar olika varianter av ramen. Var dock beredd på att trängas med mängder av kinesiska turister.

Svenska influenser

Västvärldens inflytande är större i området kring Hongkong och Macau än vad den är i övriga Kina. Det innebär även att det finns svenskt inflytande i området. Bland annat återfinns föreningen Swedish Culture Association som består av personer som studerat i Sverige. Föreningen stöds av svenska konsulatet i Hongkong och arbetar för att visa upp den svenska kulturen. Föreningen anordnar bland annat fikaträffar och andra event som fokuserar på den svenska kulturen.

Att Macau är ett populärt resmål för svenska turister beror förmodligen på att svenskar får stanna i staden i upp till 90 dagar utan visum. Vill du sedan besöka Hongkong för att få lite omväxling från spelandet är det bara en halvtimmes resa med färja. Själva området är litet, knappt större än Lidingö i Stockholm, vilket förstås innebär att mycket ska rymmas på liten yta. Området Hongkong, Macau, samt södra Kina har även en egen tidning på svenska. Den så kallade “Bulletinen” som är väl värd att läsa för alla som är intresserade av att besöka området. 

Kinesisk journalist skriker och slåss under konferens i Storbritannien – Kina kräver ursäkt

Våld mot journalister är något som ofta diskuteras i mediasvängar. Men hur är det med våld från journalister? Det gav en reporter från Kinas statliga tv-nätverk CCTV ett absurt exempel på under helgen.

Detta skedde under en konferens som Konservativa partiets kommission för mänskliga rättigheter och en brittisk NGO vid namn Hong Kong Watch anordnade i Birmingham i söndags, på temat lagstyre och civila rättigheter i Hongkong.

Kong Linlin från CCTV var en av journalisterna med ackreditering till konferensen. Mot slutet av konferensen framförde Benedict Rogers, medlem i Konservativa partiet och grundare av Hong Kong Watch, sin uppfattning om att Hongkong under “ett land, två system” bör tillåtas ett stort mått av självstyre, just som avtalet mellan Storbritannien och Kina från 1997 garanterar.

ställde sig Kong Linlin upp och skrek att Rogers är anti-kinesisk lögnare som är ute efter att dela Kina. Hon kallade även de paneldeltagare från Hongkong som närvarade vid konferensen för “förrädare”.

Den parlamentsledamot som höll i konferensen bad då Kong att lämna lokalen. Men när en funktionär vid namn Enoch Lieu skulle eskortera ut henne, så slog hon istället till honom i ansiktet:

Efter att Kong slagit funktionären två gånger så vägrade hon lämna konferensen. Hon åberopade istället sina rättigheter som journalist i ett demokratiskt land som säger sig värna om mänskliga rättigheter(!)

Polis fick således tillkallas. Kong arresterades men släpptes följande dag utan påföljder, vilket enligt kinesisk tv ska ha berott på diplomatiska påtryckningar från Kinas ambassad i London.

Delar av debaclet fångades på video som publicerats av Hong Kong Free Press:

Än mer uppseendeväckande än själva incidenten är att såväl kinesiska myndigheter som China Global Television Network (CGTN) – den utländska delen av CCTV – nu kräver att konferensens arrangörer ska be om ursäkt.

CGTN publicerade snabbt ett uttalande från den kinesiska ambassaden:

In a country that boasts freedom of speech, it is puzzling that the Chinese journalist should encounter obstruction in such a way and even assault at the fringe event when she simply raised a question and expressed her opinions. This is completely unacceptable.

The Human Rights Committee of UK Conservative Party should stop interfering in China’s internal affairs and stop meddling in Hong Kong affairs. The organizer of fringe event should apologize to the Chinese journalist.

Sedan gjorde CCTV ett eget uttalande, där man uppgav att man protesterat till brittiska myndigheter, och uppmanar den brittiska polisen att skydda kinesiska journalisters lagliga rättigheter i Storbritannien:

CCTV journalist based in the UK, Kong Linlin, expressed her views when raising questions, becoming obstructed and even physically harassed.

A spokesperson of CCTV is calling it unacceptable that the legal rights of a Chinese journalist were violated in the UK, which CCTV notes often flaunts freedom of speech.

CCTV says it strongly protests the incident, and is demanding an official apology from the event’s organizer.

It’s also calling on U.K. police to safeguard the legitimate rights of the Chinese journalist.

Det går givetvis inte att bortse från parallellerna till de draman som utspelat sig i Sverige de senaste veckorna, där kinesiska myndigheter krävt ursäkter från såväl svensk polis som SVT och svenska myndigheter.

Det är viktigt att återigen notera hur myndigheter och statlig tv i Kina förvränger händelseförloppet. Kong ställde inte alls några frågor. Hon förolämpade deltagarna, slog en funktionär och krävde sedan själv en ursäkt.

Icke desto mindre har incidenten i Kina rapporterats på ett sådant vis att Kong fått stort stöd på landet sociala medier, där hon även kallats för hjälte.

Att man sedan från kinesiskt håll målar upp detta som en inskränkning av pressfrihet och journalisters arbete påminner också om vad som skedde i Sverige. Där målades avvisningen av de tre kinesiska turisterna från ett hotell i Stockholm upp som ett brott mot turisternas mänskliga rättigheter.

Kinesiska myndigheter ogillar den växande kritiken mot det försämrade tillståndet för mänskliga rättigheter och pressfrihet i Kina. Därför försöker man dämpa kritiken genom att även beskylla andra länder för att vara skyldiga till samma sak mot kinesiska medborgare.

Det är extremt viktigt att utländska myndigheter och företag inte går i fällan och utfärdar ursäkter på kinesiska begäran. För då kommer kraven på dessa ursäkter både bli allt fler och löjligare.

Ljudklipp: Debatt med mig och Christer Ljungwall om handel och mänskliga rättigheter i Kina

Tidigare i dag kom jag tillbaka från den årliga bokmässan i Göteborg, som ägde rum mellan torsdagen och söndagen förra veckan. Under årets mässa hade flera aktörer beslutat sig för att uppmärksamma Gui Minhai, som 17 oktober har suttit fängslad i Kina i tre år utan rättegång.

Bland annat fick jag i uppdrag av Expressen, Nordstedts, Svenska förläggareföreningen och Internationella förläggareföreningen att skriva boken “Fängslad, förnedrad och svartmålad“. Den finns att läsa gratis via Expressens hemsida på såväl svenska som engelska.

Boken har två uppgifter. Dels berättas närmare vad som skett i fallet Gui Minhai sedan januari i år, dels bemöts den kinesiska ambassadens smutskastningskampanj av Gui och dess övriga attacker mot svenska medier och civilsamhälle.

Under bokmässan deltog jag i en dryg handfull evenemang och samtal. Bland annat en debatt med Christer Ljungwall, som undervisar vid Peking University HSBC Business School och arbetar vid ENC International Advisory Group, om handel och mänskliga rättigheter i Kina.

Samtalet handlar bland annat om huruvida ökad handel med Kina även innebär demokratiska framsteg i regimen,

Det handlar även om huruvida svenska och utländska myndigheter eller företag samt institutioner som EU är rädda för att kritisera Kina med tanke på landets ekonomiska makt.

Även om vi bara hade 30 minuter på oss så blev det en bra debatt, där jag och Ljungwall hade en del ganska skilda åsikter i några av de ovanstående frågorna. Lyssna på hela samtalet nedan:


Ivar Ekman från Sveriges Radio leder debatten med mig och Christer Ljungwall.

Jag publicerar ljudfilen här eftersom den är för stor att skicka med mail. Min övriga aktivitet under bokmässan, samt de aktiviteter som handlade om Gui Minhai, sammanfattar jag med text och bilder i det veckovisa mail som exklusivt skickas till de prenumeranter som sponsrar InBeijing via Patreon.

Just nu bidrar 24 sponsorer med sammanlagt 212 dollar i månaden via Patreon till InBeijing.

Överväg att stödja denna blogg med tre dollar i månaden, så får du också ett mail med unikt innehåll av varierande karaktär varje vecka. Sponsrar du med mer än så, kan du även få mina böcker elektroniskt eller som signerade fysiska exemplar!