februari 2012

Publicerat: Krönika i LO-tidningen

Har skrivit en krönika i LO-Tidningens senaste nummer. Den handlar om hur konsumtionen minskar i Kina.

Som ni kan läsa i många av mina andra artiklar, och min blogg hos tidningen Finansliv, så har jag en relativt negativ syn på Kinas ekonomi.

Tillväxten stagnerar, och kommer bara vissa till nytta. Det innebär mindre konsumtion och svårare för Kina att genomgå den nödvändiga omställningen från en ekonomi driven av statliga investeringar, till en byggd på inhemsk efterfrågan av produkter och tjänster.

Läs krönikan nedan, eller i fullskärm via Scribd.

Favorit i repris: Japanska politiker förnekar Nanjing-massakern

Nanjing-massakern är en stor orsak till dagens ansträngda relation Kina-Japan.

Massakern ägde rum 1937, under andra världskriget, och resulterade i cirka 250 000 kinesers död under bara ett par veckors tid.

Merparten var civila, många kvinnor och barn.

Den råder skilda uppfattningar om huruvida Japan har gjort nog för att erkänna och be om förlåtelse för denna massaker och många andra grymheter under invasionen av Kina under andra världskriget.

Arkivbild från Nanjing-massakern. Många kineser halshöggs här med japanska officerares svärd.

Hur det än må vara med den saken, så blev relationen knappast bättre av att Nagoyas borgmästare Takashi Kawamura tidigare i veckan förnekade att Nanjing-massakern någonsin ägt rum.

Kawamura sade att någon massaker ”förmodligen inte ägt rum”, och talade om ”mindre strider” utanför Nanjing innan japanerna erövrade staden.

Kawamuras argument var att hans egen far hade blivit ”varmt mottagen” av Nanjings invånare under ett besök i staden 1945.

”Varför var Nanjings invånare så snälla mot japanska soldater bara åtta år efter incidenten? Jag är beredd att åka till Nanjing och medverka i en debatt om stadens historia”, sade Kawamura.

Han passade på att fälla dessa uttalanden då en kinesisk politiker från Nanjing var på officiellt stadsbesök i Nagoya.

Reaktionerna lät inte vänta på sig i Kina. Nanjing sade genast upp relationen som systerstad till Nagoya, och statlig media föreslog besöksförbud till Kina för alla stadens invånare.

Kawamura vägrade dessutom be om ursäkt, och upprepade i stället återigen sin ståndpunkt genom att säga ”Den så kallade Nanjing-massakern har aldrig existerat, och jag tänker inte ta tillbaka vad jag sagt”.

Det hela blev sedan inte bättre av att Tokyos borgmästare – en av Japans mäktigaste politiker – gick ut och försvarade Nagoyas borgmästare i sitt uttalande.

”Vad borgmästare Kawamura säger är korrekt. Jag försvarar honom”, sade Tokyos borgmästare till journalister i helgen.

Hans inte så vackra argument är att det vore ”fysiskt omöjligt” för den japanska armén att ”döda så många människor på så kort tid”.

Detta skadar redan ömtåliga relationer mellan regionens två ekonomiska supermakter. Varför säger de japanska politikerna så här då?

Vi talade om det i dag över middagen, och förmodligen beror det på dåliga ekonomiska tider i Japan, då extrema politiker försöker öka sin popularitet genom klassisk missnöjespolitik.

Såväl Kawamura som Tokyos borgmästare är kända för att politiskt stå långt ut på högerkanten.

Kinas utrikesministerium stödjer Nanjings diplomatiska avståndstagande från Nagoya och vill ha en ursäkt från japanskt håll.

Japan utrikesministerium menar att dispyten bör lösas mellan de två städerna, och inte med diplomati på nationell nivå.

”Fuck Japanese!” sade min kinesiska vän upprört; han hade inte hört talas om nyheten innan middagen i dag.

Det tråkiga är att skamlösa uttalanden som detta, från enstaka politiker, drabbar många kinesers uppfattning av hela Japan och alla japaner.

Relationen länderna emellan är fortfarande så pass ansträngd.

Kinas vicepresident tecknar filmavtal med USA

Då Kinas vicepresident Xi Jinping var på besök i USA förra veckan, talades det mycket om en resa av ren artighet, och att Xi ännu inte har makt nog till egna beslut eller viktiga uttalanden.

Må så vara, men vicepresidenten hann i alla fall med att teckna ett par betydande avtal vad gäller film, som är en hårt reglerad industri i Kina.

Censurmyndigheten heter ”China’s State Administration of Film and Television” och består av cirka 30 personer; allt från filmvetare till representanter från kommunistpartiets ungdomsorganisation.

De måste läsa manus och se alla filmer innan de tillåts på biografer och dvd i Kina.

Förutom stenhård inhemsk censur, har Kina också begränsat antalet utländska filmer som varje år får visas vid Kinas biografer till 20 stycken.

USA anmälde Kina till Världshandelsorganisationen (WTO) redan 2007, WTO gav USA rätt och krävde att Kina skulle ändra sin kvot för utländska filmer.

Det hände inget från kinesiskt håll – inte förrän under Xi Jinpings USA-besök. Han skrev nämligen under ett avtal som nu tillåter 34 utländska filmer om året vid Kinas biografer.

Man kom även överens om ett samarbete mellan amerikanska filmstudion Dreamworks Animation, och tre kinesiska företag inom film och media.

Kineser går allt mer på bio; biljettintäkterna har tiodubblats på sex år (min bild).

Avtalen hyllades främst av mindre produktionsbolag och filmmakare, som har haft svårt att nå fram till den kinesiska biopubliken på grund av kvoten om 20 filmer per år.

Och Kinas biopublik växer i takt med landets ekonomiska utveckling. Biljettintäkterna har på senare år ökat med ungefär en tredjedel årligen, och uppgick till 13 miljarder kronor 2011, jämfört med 1,5 miljarder 2005.

Detta enligt färsk statistik från Gravity Group, som också visar att Kina i fjol öppnade 803 nya biografer, och ökade antalet salonger med 3 030 stycken.

Kina gick nyligen om Japan och blev världens andra största marknad för biofilm. Dessutom spås antalet biografer öka från dagens drygt 5 000, till cirka 30 000 om bara fyra år.

Enligt Pacific Bridge Pictures kommer Kina passera även USA i biljettintäkter redan om 6-7 år.

Betyder detta ny avtal då att Kinas näste president Xi Jingping är mer liberalt inställd till utländsk kultur, och kommer lätta på censuren för de kinesiska regissörerna?

Det är sedan tidigare känt att han gillar amerikanska andra världskrigs-filmer, och beundrar den i Kina ofta censurerade filmmakaren Jia Zhangke.

Samtidigt har han ju som bekant beordrat att det behövs ”strängare tankekontroll” av studenterna vid landets universitet.

Så vi får se, men avtalet bådar gott, och välkomnas av alla utan möjligen kinesiska regissörer och filmbolag.

För trots att det producerades 588 kinesiska filmer för visning vid landets biografer i fjol, stod de 20 utländska för cirka hälften av biljettintäkterna.

Ny app visar hur skitig Pekings luft är, enligt Kina och USA:s ambassad

Shanghaiist tipsar i dag om appen China Pollution Index, vilken visar luftkvalitén i Peking enligt såväl myndigheternas som den amerikanska ambassadens mätningar.

De båda mätningarna visar inte alltid samma värden; myndigheternas siffror visar ofta på renare luft än ambassadens.

Appen China Pollution Index visar kvalitén av Pekings luft tidigare i veckan

Frågan är känslig; under flera års tid har USA:s ambassad i centrala Peking mätt luftföroreningar i partiklar av storleken PM 2,5 och rapporterat resultaten via Twitter.

Kinas myndigheter har valt att inte räkna de minsta partiklarna, utan i stället mäta luftkvalité endast genom partiklar PM 10 eller större.

Det innebär att myndigheternas mätningar medvetet och i åratal har sållat bort de små partiklarna, som i realiteten är farligare för människor än de större.

Detta med argumentet att Kina ”inte ännu är redo” för PM 2,5 mätningar, som potentiellt kan leda till folkligt missnöje med utvecklingen.

Under dagar då himlen har varit igensmockad med rök och USA:s ambassad twittrat ut luften som ”very unhealthy” eller ”hazardous”, har det enligt Kinas myndigheter alltså varit ”good” eller ”slightly polluted”.

Efter protester har dock Pekings myndigheter lovat att i år börja mäta även PM 2,5. Men ändå skiljer sig alltså resultaten från de vid USA:s ambassad.

Varför? Man skulle ju kunna misstänka att det helt enkelt handlar om rent fusk.

En annan orsak kan vara att USA:s ambassad bara har en mätstation – mitt i stadens biltäta diplomatområde – medan myndigheterna har flera stycken som man sedan räknar ut medelvärdet av.

Några av dessa ska vara placerade ute i förorterna, långt från bilköer och byggarbetsplatser.

China Pollution Index är gratis och kan laddas ner till iPhone/iPad här. Appen visar luftkvalitén i imponerande 120 kinesiska städer i realtid.

Falska valnötter med betong inuti säljs i Kina

Kina har ju under de senaste åren plågats av flera matskandaler. Jag har skrivit om bland annat förgiftad mjölk, fläskkött som lyser blått och fiskar som matas med p-piller.

Att detta sker så ofta beror bland annat på okunskap, avsaknad av ett fungerade kontrollorgan och korruption inom livsmedelssektorn.

Det beror också på kombinationen av fattigdom och innovationsförmåga, vilket togs till en ny höjd under föregående vecka i staden Zhengzhou (郑州), provinsen Henan (河南).

En man köpte där 2,5 kilo valnötter, och upptäckte sedan då han öppnade dem att flera innehöll betong i stället för den ätbara delen av nöten.

Försäljaren hade helt enkelt öppnat nöten, ersatt det ätbara med cement och sedan limmat ihop den igen. För att förhindra misstänkt ljud var betongen omsorgsfullt inlindad i papper.

Bild av en falsk valnöt

Artikel och fler bilder via Ministry of Tofu, eller på kinesiska via Netease.

Tio års fängelse för vice ordförande i Kinas fotbollsförbund

I helgen kom domen mot bland andra tidigare vice ordförande i Kinas fotbollsförbund Yang Yimin. Han ska sitta tio och ett halvt år i fängelse för korruption och läggmatcher.

Domen mot Yang är bara en del i en större kampanj från myndigheternas sida ämnad att rensa upp i den röra av korruption som fotbollen utgör här i Kina.

Hela 39 personer dömdes för brott vid en enda rättegång i helgen. Hårdast var straffet mot domarkommitténs tidigare ordförande Zhang Jianqiang – han ska sitta tolv år i fängelse, dömd för att ha tagit emot mutor motsvarande drygt tre miljoner kronor.

Fängelsedomar upp till åtta år tilldömdes en rad andra tjänstemän, domare och klubbdirektörer.

Även många klubbar dömdes till dryga böter; bland annat ska Qingdao Hailifeng (青岛海利丰) betala över två miljoner kronor för mutbrott.

Kinesisk fotboll har plågats av korruption och uppgjorda matcher sedan börjat av 2000-talet, och helgens domar är ett resultat av en kampanj som myndigheterna drog i gång 2009 för att få ordning på torpet.

Entusiasmen var stor Milan-Inter spelade cupfinal på Bird’s Nest förra sommaren. Kinas lanslag får dock inte sätta sin fot på samma arena. (Min bild)

Landets fotbollsförbund är statligt – inte fristående – vilket har lett till att många poster tillsatts främst på politisk grund. Många tjänstemän på ledande poster har erkänt att de ”aldrig sett en hel fotbollsmatch”.

Och liksom inom många andra kinesiska myndigheter blev korruption ett problem – men inom fotbollen fick det mer tydliga följder i form av uteblivna resultat.

Kinas landslag har bara tagit sig till världsmästerskapen en gång (2002) och förlorade då samtliga tre gruppspelsmatcher utan att göra ett enda mål.

Även i Asien presterar man bedrövligt på såväl landslags- som klubbnivå.

Många kineser ser det som en skymf att inte kunna dra ihop ett dugligt lag av 1,3 miljarder invånare, och flera av mina kinesiska vänner hejar inte på Kina, utan på England eller Brasilien.

Landslaget får heller inte spela sina matcher på den nybyggda OS-arenan känd som ”fågelboet”, eftersom ”laget inte är bra nog för den fina arenan”.

Även inom klubbfotbollen sviker supportrarna. Även om 2011 var ett ovanligt bra år, så hände det att vissa matcher i högstaligan sågs av endast ett par tusen åskådare.

Lojaliteten drabbas hårt av att klubblagen i regel drivs som företag; namnbyten är vanliga då de köps och säljs av olika entreprenörer.

The Economist skrev i december i fjol en längre artikel med rubriken ”Why China fails at football”. Inledningen är talande:

THE pass back to the goalkeeper seemed routine for Qingdao Hailifeng FC in its match against Sichuan FC in September 2009, even if the ball was struck a little too hard and the keeper only just managed to stop it running past him and into the net. Qingdao was safely ahead 3-0 with two minutes left in a meaningless match in China’s second division. What could be amiss?

Then a Qingdao assistant coach gestured for the keeper to come forward from the penalty area. Another Qingdao player promptly chipped the ball over him and towards the net, missing an own goal by inches. The final whistle blew soon afterwards.

Qingdao’s owner Du Yunqi was irate—at his team’s utter incompetence. As he would later admit to investigators, he had just lost a bet that there would be a total of four goals scored in the game. His humiliated assistant coach said on national television, “Afterward the boss was angry and scolded me, saying I bungled things and couldn’t even fix a match.”

Det återstår nu att se om kinesisk fotboll kan återhämta sig. Problemet i dag är att sporten är så illa omtyckt att ingen börjar spela fotboll som ung – föräldrar är medvetna om problemen och vet dessutom att det inte går att tjäna några större pengar som fotbollsspelare, vilket är en viktig faktor då föräldrar förbereder fritidsaktiviteter för sina barn här. The Economist ger siffror:

Will children come out to play, though? Unsurprisingly, perhaps, Chinese children are not queuing up to be football stars. Perhaps above all other factors, this is why hopes for the future of football are dim. From 1990 to 2000 there were more than 600,000 teenagers in China playing organised football, according to official counts of registered players; from 2000 to 2005 that number dropped to an average of 180,000; today (with statistics kept differently) Chinese football officials estimate the number of teenagers playing some form of organised football to be little more than 100,000.

Ett visst hopp har dock tänts i och med denna dom, och faktumet att man på senare tid har lockat till sig allt större namn från utlandet; senast givetvis Nicolas Anelka som numera spelar för Shanghai Shenhua (上海申花).

VIDEO: Bronsstaty av Kim Jong-il avtäcks i Nordkorea

I morgon skulle ha varit den nyligen avlidne diktatorn Kim Jong-ils 70-års-dag.

För att värma upp inför kalaset avtäcktes i dag en sex meter hög bronsstaty av Kim Jong-il i Nordkoreas huvudstad Pyongyang.

Den föreställer honom tillsammans med sin fader Kim Il-sung, båda till häst, och fadern med kikaren i högsta hugg.

Tusentals militärer och politiker närvarade vid ceremonin. Även om nuvarande diktatorn Kim Jong-un inte fanns på plats, så rapporteras det att han godkänt byggnationen av skulpturen, som tagit två månaders dygnet-runt-arbete att uppföra.

Stora resurser kommer läggas på firande i Nordkorea under morgondagen, etta trots att landet lider akut matbrist, påpekar BBC.

De senaste veckorna har också mynt, guldmedaljer och frimärken med Kim Jong-il som motiv tryckts upp. Hans födelsedag har förresten döpts till ”Den lysande stjärnans dag”.

Statlig media rapporterar att en rad lustigheter ägt rum inför denna lysande stjärnans dag: Dubbla regnbågar har siktats, hundratals skator cirkulerar över gravplatser och en familj björnar ska ha påträffats med att gråta vid vägkanten.

Video på statyn från AFP:

Vicepresident Xi Jinping besöker USA

Under gårdagen inledde Kinas vicepresident Xi Jinping (习近平) sitt statsbesök i USA.

Redan första dagen träffade han president Barrack Obama, och de två ska ha talat om att ”stärka bilaterala relationer”, men också talat om skillnader och problem länderna emellan.

Särskilt gäller det militären: USA ökar ju sin militära närvaro i Stilla havs-området, samtidigt som Kinas enligt en rapport i går ska dubbla sin försvarsbudget till år 2015.

Men Xi Jinping, som med all säkerhet blir Kinas president senare i år, har inga befogenheter att under detta statsbesök utmärka sig med oväntade beslut eller uttalanden.

Inga sensationer är väntade, och besöket ses mer som ”en introduktion” där USA får lära känna Kinas nästa president.

Mer intressant är det i så fall att kolla på vem Xi Jinping egentligen är: The Guardian skriver en lång profil av honom i samband med statsbesöket.

Till skillnad från president Hu Jintao så är Xi Jinping berest och världsvan. Hans dotter pluggar just nu på Harvard, och hans syster tros bo i Kanada.

Han har alltså varit i USA flera gånger tidigare – första gången redan 1985 med en kinesisk delegation som jobbade med djurfoder.

Xi Jinping var i USA första gången redan 1985

Det står i skarp kontrast till nuvarande president Hu Jintao, som först satte sin fot i USA 2002.

Xi Jinping sägs också gilla amerikanska krigsfilmer, och har hyllat den av myndigheterna ofta kritiserade filmregissören Jia Zhangke (贾樟柯).

Hans personlighet sägs vara annorlunda från den stundtals tillbakadragne Hu Jintao, som främst är intresserad av rysk kultur.

Xi Jinping har en politisk bakgrund som så kallad ”princeling”; hans far Xi Zhongxun (习仲勋) följde Mao Zedong under den långa marschen redan på 1930-talet, och blev senare Kinas vice premiärminister.

Xi Jinping växte alltså upp bland Kinas elit innanför regeringskomplexet Zhongnanhais (中南海) höga murar – något som skulle ändras då Kulturrevolutionen startade 1966.

Hans far blev nämligen stämplad som ”högerelement”, Xi Jinping själv skickades till den fattiga provinsen Shaanxi (陕西) för att ägna sig åt kroppsarbete och ”lära från bönderna”.

Han blev kvar i sex år. Enligt honom själv led han ”mer än de flesta” under Kulturrevolutionen.

Efter Kulturrevolutionens slut arbetade sig Xi Jinping upp i den politiska byråkratin, främst i Kinas rika kustprovinser. Han sägs genom familjen ha ett bra personligt nätverk, även hos landets mäktiga militär.

Xi Jinping har alltså sett de dåliga sidorna av Kinas politiska system, och många hoppas att han därför förespråkar en relativt liberal politik.

Hans far var nämligen även efter Kulturrevolutionen en ekonomiska reformer och inför massakern vid Himmelska fridens torg 1989 allierad med den liberala politikern Hu Yaobang (胡耀邦).

Men samtidigt har Xi Jinping också sagt att ”utökad tankekontroll” är nödvändig vid landets universitet, och kritiker påpekar att aktivister, dissidenter och kristna förföljts utan pardon i de provinser som Xi Jinping tidigare styrt.

Men hur det än står till med Xi Jinpings politiska preferenser, så är knappast några drastiska förändringar att vänta.

Han är långt ifrån allsmäktig, utan bara blott en av nio politiker i politbyråns ständiga utskott, som fattar alla viktiga beslut genom konsensus.

Dessutom godtogs Kinas nya femårsplan nyligen, och det ska mycket till om Xi Jinping ska avvika från den redan inslagna ekonomiska vägen.

Detta gör att dissidenten Yu Jie i Foreign Policy kallar Xi Jinping för ”en tom kostym”, utan befogenheter att ändra på särskilt mycket i Kina.

Yu Jie påpekar att såväl kineser som omvärlden för tio år sedan också hade hopp om att nuvarande president Hu Jintao skulle föra Kinas politik i en liberal riktning, förhoppningar som ju uteblev.

AFP publicerade i går en video, där en politisk analytiker från Hongkong är inner på samma spår:

Video: Vad händer i Tibet? 18 har satt eld på sig själva i protest det senaste året

I går var det dags igen – rapporter om en etnisk tibetan som satt eld på sig själv i protest mot kinesiska myndigheter.

Denna var det 18-årig nunna vid namn Tenzin Choedon – hon är en av minst arton tibetaner som bränt sig levande de senaste året.

Statliga nyhetsbyrån Xinhua meddelade att Choedon avled på väg till sjukhuset, vilket gör henne till en av minst tolv av de arton som också dött av sina skador.

Incidenten skedde i staden Aba, nordvästra delen av provinsen Sichuan (四川), där över hälften av de rapporterade fallen ägt rum.

Kinesiska myndigheter har satt hårt mot hårt och spärrat av staden. Såväl internet som mobilnät ligger nere.

Men The Guardians korrespondent Jonathan Watts lyckades i helgen få ut videomaterial från Aba, genom att gömma sig i baksätet på en bil som körde 10 timmar över den tibetanska platån för att nå staden.

Hans video visar ett fruktansvärt säkerhetspådrag – var tjugonde meter syns militärfordon, truppsamlingar samt säkerhetsstyrkor med brandsläckare och spikbatonger.

Se videon med tillhörande artikel på The Guardians hemsida.

Våldet har eskalerat den senaste tiden. Bara de senaste tio dagarna ska sex tibetaner satt eld på sig själva.

Liksom Choedon, har många skrikit ut sitt hat mot myndigheterna och ropat efter Dalai Lamas återkomst i samband med att de tänt på sina kroppar.

Under förra veckan jagade även säkerhetsstyrkor rätt på två tibetanska bröder som sades ha medverkat i demonstrationer. De båda sköts till döds på fläcken.

Aba har länge varit ett centrum för motstånd mot kommunistpartiet. Redan under 1930-talet stötte Mao Zedong på motstånd här under den långa marschen, och under tibetanska upploppen 2008 skedde mycket av det värsta våldet just här.

Motstånd och tro är här starkt rotat, och det är svårt att se hur våld ska kunna lösa konflikten, som i stora drag består i att tibetanerna inte vill överge religion och tradition, i utbyte mot den ekonomiska tillväxt som kinesernas närvaro visserligen innebär.

Otäck video via AFP, som bland annat visar en tibetansk nunna som sätter eld på sig själv

UPPDATERING: Sedan jag postade denna artikel kring lunch kinesisk tid, har det kommit rapporter om att ytterligare en munk satt eld på sig själv i Aba.

Enligt de inledande uppgifterna är munken 19 år. Säkerhetsstyrkor ska ha släckt elden och ”fört honom från platsen”.

Publicerat: Finansparadisets minimilön – 25 kronor i timmen

Lägger i dag ut en artikel jag nyligen skrev för Arbetsmarknaden, om minimilön i det ”välmående finansparadiset” Hongkong.

Staden – som har högre BNP per capita än Sverige – är ju känd för skyskrapor, shopping och banker.

Men utvecklingen har skett på ett vis som gör att Hongkong i dag har störst inkomstskillnader och klassklyftor av hela den utvecklade världen, enligt FN.

Hälften av befolkningen bor i subventionerade eller allmännyttiga bostäder, och tills helt nyligen fanns ingen minimilön, vilken i fjol efter långt debatt sattes till 25 kronor i timmen.

Inte mycket att skryta med då prisnivån i allmänhet påminner om Stockholm. Har intervjuat en handfull personer med olika åsikter och av olika samhällsskikt.

Läs artikeln nedan, eller i fullskärm via Scribd.

Video: Professor om Kinas kommande ekonomiska kollaps

Då jag tidigare här på InBeijing skrivit ut domedagsprofetior om Kinas ekonomi och tillväxt, har jag ofta hänvisat till Patrik Chovanec (”Associate Professor”; motsv ”Docent” på svenska), som är verksam på universitet Tsinghua här i Peking.

Han skriver en utmärkt blogg, där han ofta redogör för tillståndet på Kinas oroliga fastighetsmarknad.

Nu senast intervjuades han av den inflytelserika ekonomen Nouriel Roubini; ett samtal som finns att se på Youtube eller här nedan.

Chovanec ger sin bistra syn på Kinas ekonomiska tillväxt de kommande åren, då den till stor del sker av statliga investeringar i en byggsektor som nu börjar krascha.

Videon är tråkigt filmad och på engelska. Men alla som alls är intresserade av Kina, ekonomi och globala marknader bör ägna 20 minuter åt att se den:

Publicerat: Kina som uppfinnande nation?

För ett tag sedan besökte jag teknikföretaget Semcons kontor här i Peking. Skulle där hjälpa till att göra en video och skriva en kortare artikel för deras kundtidning.

Parallellt skrev jag också en längre artikel för ett annat av Semcons magasin, med ämnet ”Kina som innovativ nation”.

Myndigheterna här satsar just nu enorma pengar och resurser på att göra Kina till en uppfinnande nation, vilket bland annat har resulterat i att landet gått om USA och Japan för att i fjol bli det land med mest patent i världen.

Läs historien om Kinas utveckling från eftersatt kommuniststat till uppfinnande tekniknation i artikeln här nedan, eller i fullskärm via Scribd.

Den är 10 sidor lång; jag står för texten på alla sidor utom 6 och 10, där det är svenskar som blir intervjuade. Läsning för alla som är intresserade av teknik, utveckling och Kina.

I videon nedan var det jag som skötte intervjuerna, och ni kan även se mig flimra förbi vid ett par tillfällen då fotografen är i färd med att arrangera sitt arbete. Taget från en takterass vid Pekings nordöstra fjärde ringväg.


Publicerat: Nya mjölkskandaler i Kina

Senaste tiden har jag skrivit allt mindre artiklar, och varit mer upptagen med bok och film.

Livsmedel i fokus skickade dock en PDF på en artikel jag skrivit om nya mjölkskandaler i Kina, vilken publiceras i deras nummer 1/2012.

Efter den stora mjölkskandalen 2008, då minst sex barn avled och över 300 000 insjuknade, lovade myndigheterna krafttag mot landets mejeriindustri.

Förgiftningen av mjölk har dock fortsatt, och i många fall har de statliga domstolarna ställt sig på storföretagens sida i tvister mot privatpersoner och journalister.

Senast kring jul upptäcktes vid ett stickprov cancerframkallande ämnen i mjölkprodukter. Reaktionen på internet och även börsen blev kraftig.

Läs min artikel nedan, eller i fullskärm via Scribd:


Under januari och tidig februari har jag dock fått in en handfull artiklar i svensk media, och kommer efterhand att lägga upp dem här på InBeijing.

Google och Facebook censureras i Indien!

Reuters och USA Today rapporterar att bland annat Google och Facebook under måndagen tog bort delar av sitt innehåll i Indien, efter hot från myndigheterna där.

Detta efter en debatt som eskalerade förra månaden då indisk domstol varnade de stora internetföretagen att man kunde blockera deras verksamhet, ”precis som i Kina”, om de inte tar bort så kallat ”stötande material”.

Tillsammans handlar det om 21 företag som nu blivit beordrade att utveckla mekanismer för att censurera innehåll som väcker anstöt religiöst, sedan flera privatpersoner gått till domstol med bilder som de anser förnedrar såväl hinduer som muslimer och kristna.

En representant för Google India säger enligt Reuters: ”[Our] review team has looked at the content and disabled this content from the local domains of [Google] search, Youtube and Blogger”.

I fjol infördes nämligen en lag i Indien som gör internetföretagen skyldiga till innehållet på deras sidor, och ger dem 36 timmar att radera innehåll som drar till sig klagomål.

Facebook och Google kan gå samma öde till mötes i demokratin Indien som diktaturen Kina

Bland annat Google, Facebook, Yahoo och Microsoft har överklagat separata fall till Indiens högsta domstol, men det resulterade alltså i januari i hot från domstolen att sidorna kan bli helt blockerade den nya lagen inte följs.

Internetföretagen menar att det nästan är omöjligt att utveckla en mekanism som automatiskt censurerar bort bilder och material som individer eventuellt kan finna religiöst stötande.

I stället tas varje fall nu upp separat i indiska domstolar, där företagen under hot ser sig tvingade till censur.

Att nätcensur nu pågår i ”världens största demokrati”, beror förmodligen på att företagen inte vill gå miste om affärsmöjligheter på Indiens snabbt växande internetmarknad.

Indien har i dag visserligen ”bara” 100 miljoner internetanvändare, vilket innebär en tredjeplats i världen efter Kina och USA.

Men under de kommande tre åren beräknas denna siffra tredubblas, och 300 miljoner indier kommer alltså använda internet redan 2014.

Reuters påpekar dock att Indiens internet, till skillnad från Kina, i dag är relativt fritt från censur och kontroll.

Myndigheterna är nu dock särskilt oroade över sociala medier och spridning av denna sorts material, eftersom religiöst våld är vanligt i Indien.

Kina lägger veto om Syrien i FN – varför, och vad innebär det?

Tillsammans med Ryssland lade Kina under lördagen som enda nation in sitt veto i FN:s säkerhetsråd, mot en resolution som var menad att fördöma våldet i Syrien.

Säkerhetsrådets övriga tretton medlemmar röstade alla ”ja” till resolutionen, varpå fördömanden mot Kina och Ryssland började genast hagla tätt bland politiker, diplomater och i media.

USA:s FN-ambassadör Susan Rice sade sig vara ”äcklad” över beslutet, och menade att ”allt blod som spills i Syrien från och med nu måste sättas på Rysslands och Kinas konto”.

I media – särskilt svensk sådan – pekas Ryssland och Kina ut som syndabockar för att det nu inte går att göra något åt situationen i Syrien.

På sina håll låter det som att våldet i Syrien beror på Kina och Ryssland, och att det skulle upphöra i morgon bara dessa länder hade röstat ”ja” tillsammans med övriga säkerhetsrådet under gårdagen.

Så är ju givetvis inte fallet.

I stället för att ventilera sin ilska genom anklagelser, så tycker jag det är det viktigt att reda ut vad man i själva verket röstade om, varför dessa två länder valde att lägga in sitt veto och vad det egentligen har för betydelse.

Påhittig karikatyr där den ryska björnen och kinesiska draken tillsammans hjälper Assads nödställda pansarvagn

Själva resolutionen gick ut på att backa upp en plan som Arabförbundet utformat, enligt vilken val ska utlysas inom tre månader.

Enligt den konkreta planen ska Bashar al-Assad under tiden lämna över makten till sin vice premiärminister.

Omröstningen i går var alltså relativt tandlös. Det handlade om att backa upp ett förslag om att Assad skulle överge makten till sin vice premiärminister, vilket knappast hade skett även om Kina och Ryssland hade avstått från sina veton.

I stället bör man, liksom Tunisiens premiärminister Hamadi Jebali, fråga sig om det inte är fel på FN.

Jebali menar att vetona – som ju lagts på ”laglig” eller ”demokratisk” väg – visar på brister i hur FN:s säkerhetsråd fungerar.

Kan denna mäktiga organisation med nuvarande regelverk inte göra något konkret mot det så uppenbara våldet i Syrien, eller ens få till ett muntligt fördömande, så bör man se över mekanismerna i stället för att skylla på enskilda länder.

Jebali är för övrigt en av de makthavare som kritiserar Assads regim hårdast, och är nu i färd med att sparka ut Syriens ambassadör från Tunisen.

Det är mer än vad något land i väst har mäktat med, trots alla fina ord som har sagts i FN. Vidare säger Jebali till Al-jazeera:

The Syrian people do not expect from us today long statements … they are expecting deeds, they are expecting concrete measures … the very least we can do is to cut all relations to the Syria regime.

Det har han givetvis rätt i. Och även om säkerhetsrådet skulle fått genom den resolution som de filat på i månader, så hade det ändå alltså inte resulterat i något konkret, utan bara ytterligare ett fördömande.

Nu blev det enda resultatet i stället ett närmast tragikomiskt fördömande av nedröstningen av resolutionen, från den i sammanhanget helt maktlösa FN-chefen Ban Ki-moon.

Detta är ju dessutom knappast första gången som veto-systemet i FN gör så att en supermakt får sin vilja genom på bekostnad av säkerhetsråd alla andra länders vilja.

Min före detta klasskamrat i Hongkong, en välutbildad och duktig journalist på kinesisk statlig tv, ringde i dag till mig för att höra vad jag ansåg i frågan.

Hon berättade själv att hon såg med skepsis på USA:s kritik, eftersom de själva ofta har använt sin veto-rätt bland annat för att skydda Israel.

Under fjolåret röstade samtliga övriga fjorton länder i FN:s säkerhetsråd ”ja” till en resolution som fördömde israeliska bosättningar på palestinskt territorium.

Då var det endast USA:s representant – den nu ”äcklade” Susan Rice – som stoppade förslaget med sitt veto och bosättningarna har kunnat fortsätta växa.

Man av syrisk härkomst protesterar utanför Vita huset i samband med omröstningen i FN:s säkerhetsråd. Trots den rådande situationen är det dock endast Tunisiens premiärminister som på allvar talar om att skicka hem Syriens ambassadör från sitt land, medan USA, England, Frankrike och andra ägnar sig åt resultatlöst käbbel med Kina och Ryssland i säkerhetsrådet.

Detta är ju dock givetvis inget försvar till att låta övergreppen i Syrien pågå, och många frågar sig självklart varför Kina och Ryssland röstade som man gjorde?

Ryssland säljer stora mängder vapen till Syrien, och har också uttryckt oro för att västvänliga arabländer som Qatar och Saudiarabien vill se ett maktskifte i Syrien för egen ekonomisk vinnings skull.

Ryssland är sedan länge en nära allierad till Syrien – ungefär som USA är till Israel – och fruktar att maktbalansen rubbas om mnan förlorar sin vän.

Vad gäller Kina så går det inte heller att sticka under stol med att egna intressen ligger till grund för beslutet.

Ledarna i Peking vill inte uppmuntra protester mot en icke-folkvald regim, eftersom de skulle kunna ge mod till Kinas egna dissidenter och missnöjda invånare att organisera sig.

Men samtidigt har ju givetvis varken Kina eller Ryssland något intresse av våldsamheterna i sig.

Ryssland säljer vapen till Syrien även i fredstid, och är rädd att Syriens oljeexport ska äventyras.

Kina å sin sida vill inget hellre än att den arabiska våren ska lugna ner sig.

De båda länderna har alltså all anledning att vilja se en stabilisering av våldet i Syrien, låt vara med andra metoder än Arabförbundet.

Kinas utrikesdepartement förklarar i dag på sin hemsida:

Explanation of Vote by Ambassador Li Baodong after Adoption of Security Council Draft Resolution on Syria
(From Chinese Mission to the United Nations)
2012/02/05

The Security Council just voted on the draft resolution on Syria. China voted against the resolution.

China has all along followed closely the developments in Syria. We call on all parties in Syria to stop violence, avoid, in particular, casualties of innocent civilians, restore order in the country as soon as possible, and respect the request of Syrian people for reform and safeguarding of their own interests. This serves the fundamental interests of Syria and its people. We support the good offices efforts made by the Arab League to resolve the Syrian crisis, so as to promote early launch of an inclusive political process led by Syrian people and extensively participated by all pasties, peacefully resolve differences and disputes through dialogue and negotiations, and restore stability in Syria.

The international community should provide constructive assistance to help achieve the above goals. At the same time, the sovereignty, independence and territorial integrity of Syria should be fully respected. The actions of the Security Council on the Syrian issue should comply with the purposes and principles of the UN Charter, and help ease the tensions, help promote political dialogue and defuse disputes, and help maintain peace and stability in the Middle East region, rather than complicate the issue.

Under these principles, China has taken an active part in the consultations on the draft resolution, and supported the efforts made by the Arab League to facilitate a political settlement of the Syria issue and maintain stability in the region. Like many Council members, China maintains that, under the current circumstances, to put undue emphasis on pressuring the Syrian government, prejudge the result of the dialogue or impose any solution will not help resolve the Syrian issue,but instead may further complicated the situation. China supports the revision proposals raised by Russia, and has taken note that the Russian Foreign Minister will visit Syria next week. The request for continued consultation on the draft by some Council members is reasonable. It is regrettable that these reasonable concerns are not taken into account. To push through a vote when parties are still seriously divided over the issue will not help maintain the unity and authority of the Security Council, or help properly resolve the issue. In this context, China voted against the draft resolution.

Syria is an important country in the Middle East. Peace and stability in Syria serves the common interests of the Syrian people and the international community. China will continue to work with the international community and play a positive and constructive role in the proper settlement of the Syrian issue.

Vad gäller Ryssland så ska landets utrikesminister åka till Syrien på besök nu på tisdag, och det finns hos vissa hopp om att han ska övertala Bashar al-Assad att avgå, och kanske erbjuda honom någon form av amnesti i utbyte.

Detta vore ju den bästa lösningen för alla, särskilt med tanke på hur situationen har utvecklat sig i Libyen och Egypten, vars diktatorer ju blev störtade med våld. Våld, tortyr och dödande har där fortsatt efter att tyrannerna störtats.

Ska Syriens Bashar al-Assad kliva ner genom diplomati, så kan endast ske genom ryssarna som ju vid det här laget tillsammans med Iran är en av Syriens få kvarvarande vänner.

Hade Ryssland röstat ”ja” till gårdagens resolution så hade det givetvis varit svårt för Rysslands delegation att förhandla med Bashar al-Assad nu på tisdag.

Och skulle de lyckas övertala Bashar al-Assad att lämna sin post, så skulle det ske snabbare än vad FN någonsin hade åstadkommit med någon form av resolution.

Kinas FN-ambassadör lägger in sitt veto under gårdagens omröstning

Egentligen borde min personliga åsikt i frågan vara ointressant, men för att klargöra eventuella frågetecken vill jag understryka att jag avskyr Bashar al-Assads regim och tycker att våldet som pågår i Syrien är för jävligt. Jag skulle vilja se Assad sliten i stycken.

Men däremot tycker jag det är bedrägligt – ja rent av hyckleri – att lägga skulden för våldet i Syrien på Kina och Ryssland.

Det gäller särskilt (svenska) medier, som inte reder ut situationen ordentligt, utan nöjer sig med citat som skapar bra rubriker.

Krafttag mot Assad blockeras trots blodbadet” skriver DN. Vilka krafttag?

I stället bör det ses över hur FN:s säkerhetsråd egentligen fungerar, eftersom man inte lyckats gjort något åt slakten av syriska civila, vilken pågått i snart ett år.

Det verkar snarast som det rör sig om ett ”system som fungerar så länge ingen röstar fel”.

Senast man röstade om en resolution angående Syrien i säkerhetsrådet var för övrigt för fyra månader sedan, och efter det har väl egentligen inget konkret alls skett från FN:s sida trots allt mer uppenbara våldsamheter.

Då har faktiskt Tunisiens premiärminister ensam gjort mer än hela FN:s säkerhetsråd, genom att utvisa Syriens ambassadör från sitt land.

Kanske är det för den tunisiske premiärministern inte slösat all tid och energi på att utforma och väga ord då en resolution ska formuleras, för att sedan lägga all skuld på de länder som röstar mot den.

För den som är mer intresserad av relationen Kina-Syrien, så hade The Diplomat en utmärkt artikelserie i tre delar om detta i fjol. Läs del 1, del 2 och del 3 här.

Relaterat: GP, SvD, DN, DN, SR, SR, DN, DN

Kinesiska Twitter sopar mattan med Facebooks Guinness-rekord

Tidigare i veckan slogs ett världsrekord i antal kommentarer för en post på Facebook.

Ett kort inlägg lyckades få över en miljon kommentarer, då drygt 100 personer samarbetade genom att konstant skriva slumpartade meningar och bokstäver i kommentarsfältet under.

Det hela ska nu in i Guinness rekordbok, med titeln ”mest kommentarer för ett inlägg på Facebook”.

Eftersom Kina har flest internetanvändare i världen, och sociala medier används mer flitigt här än i Europa och USA, tyckte jag det var värt att undersöka vad motsvarande rekord här i Kina kunde vara.

Och genast hittade jag ett inlägg på Sina Weibo (Kinas eget Twitter) som blivit ompostat över 13,5 miljoner(!) gånger.

Det rör sig om reklam i form av en tävling från oktober i fjol, där deltagare som postade om inlägget hade möjlighet att vinna iPhone 4 och iPad 2.

”Tweeten” på Sina Weibo som postades om 13,5 miljoner gånger

13,5 miljoner är ju betydligt fler än 1 miljon. Men hur skiljer sig då dessa ompostningar på Sina Weibo från kommentarer på Facebook?

Det ”smidiga” med att avlägga ett stort antal kommentarer på Facebook är att man inte behöver klicka med musen. Det räcker med att skriva något och trycka på enter.

Detta är en ny funktion sedan mars 2011; innan dess var man tvungen att klicka med musen på ”kommentera” för att få i väg sin kommentar.

Det går alltså fortare att kommentera nu, och bland annat Huffington Post menar att rekordet slogs så enkelt i och med denna nya funktion där enter-knappen ersatt musklicket.

För att omposta på Sina Weibo måste man använda musen för att klicka på ”posta om” (转发). Posten hamnar då överst på användarens egen profil, och blir synlig i feeden hos de användare som följer ompostaren.

Det är möjligt, men inte nödvändigt, att lägga till text vid ompostningen.

En ompostning på Sina Weibo är alltså i det närmaste identisk med en ”retweet” på Twitter, och tar lite mer arbete i anspråk än en kommentar på Facebook.

Ovan: Det felmeddelande som kommer upp då det är för mycket trafik på Sina Weibo – ungefär som Twitters (ö)kända val

Det är då relevant att undersöka vilken tweet som i fjol postades om mest på Twitter, för att jämföra det med Sina Weibos 13,5 miljoner.

På Twitter handlade det om välgörenhet, då matkedjan Wendy’s i USA skickade ut en tweet i vilken man lovade skänka 50 cent till fattiga barn för varje retweet.

Enligt uppgift samlade man på detta vis in 50 000 dollar, vilket alltså innebär att världens populäraste tweet förra året postades om cirka 100 000 gånger.

Det ger oss alltså följande ”rekordtabell”:

Twitter: 100 000 retweets
Facebook: 1 miljon kommentarer
Sina Weibo: 13,5 miljoner ompostningar

I Sina Weibos fall handlade det visserligen om en rad användare som postade om flera gånger i hopp om att vinna priserna.

Men så var det även med rekordet Facebook; där var det ”cirka 107 personer” som skrev en massa nonsens om och om igen.

På Sina Weibo var det åtminstone 150 000 unika användare som postade om samma inlägg.

Ändå är det Facebook-inlägget som kommer in i Guinness rekordbok. Och visst kan det vara befogat, då det ju handlar om kategorin ”mest kommentarer på Facebook”.

Men just som många andra aktörer i väst, så ligger Guinness rekordbok efter i den digitala utvecklingen. Man tycks inte fatta att internetanvändningen i Kina kommit ikapp och sprungit förbi.

Vill Guinness rekordbok bli tagen på allvar i Asien borde man även ha en kategori för ”mest kommentarer” eller ”mest ompostningar” på Sina Weibo, som ju faktiskt nu är större än Twitter och används flitigare än Facebook.

För mer information om Kinas internet, se min guide över Kinas sociala medier – den största svenska guiden i ämnet.

Protester då Starbucks höjer priset i Kina

Kaffekedjan Starbucks är inte sena att dra nytta av kaffets ökande popularitet i Kina. I veckan uppgav man att prishöjningar på motsvarande två kronor per kopp är att vänta.

Det innebär att en liten latte nu kostar cirka 27 kronor, och en stor mocha cirka 34 kronor – priser som är högre än i USA.

Protester uppstod genast på Kinas internet, där användare frågade sig vart regeringen, som annars är pigga på prisregleringar av alla dess former, nu höll hus.

En användare av landets största mikroblogg Sina Weibo ansåg höjningen ”smärtsam”, och meddelanden med gråtande ansikten kunde ses i bloggosfären. Kinesiska ordet för ”Starbucks” har i veckan varit ett av de mest sökta på inhemska sökmotorn Baidu.

Starbucks i kinesisk tappning

Försäljningen av kaffe i Kina (”instant and fresh”) var värd över sex miljarder kronor under 2011. Det är en ökning med 20 procent sedan 2010, och med hela 92 procent sedan 2006.

Potentialen är dessutom enorm, eftersom en kines i genomsnitt endast dricker tre koppar kaffe per år.

Kaffe – särskilt kedjor som Starbucks och Costa Coffee – har enligt WSJ blivit en statusgrej i Kina.

Och Starbucks räknar med att trenden ska fortsätta; man planerar ha 1 500 butiker i Kina till år 2015, jämfört med 550 i dag.

Enligt Starbucks beror prishöjningen på att företaget tvingas ta hänsyn till Kinas höjda löner, högre fastighetspriser och det stigande kaffepriset.

Samtidigt ökar kedjans lönsamhet här. Försäljningen för regionen ”Asia Pacific” under 2011 års sista kvartal ökade med 38 procent till cirka 1,1 miljard svenska kronor. Vinsten för samma tid och region var nästan 400 miljoner kronor.

I dag: Val i byn Wukan, början på demokrati i Kina?

I dag påbörjas vad som sägs vara fria och demokratiska val i den sydkinesiska byn Wukan (乌砍), där nya lokala ledare ska röstas fram.

Wukan var ju den by som skapade rubriker världen över i december i fjol, då invånarna jagade iväg såväl polis som kommunistpartiets representanter, och under belägring upprättade egen tillfällig administration.

Bakgrunden till konflikten var korruption och försäljning av mark. Några av byborna som motsatte sig detta arresterades, och en av dem misshandlades till döds i häktet.

Situationen kunde lösas endast efter att Guangdongs provinsregering gått in och medlat mellan byborna och de lokala myndigheterna. I utbyte mot löften om fria val öppnade Wukans invånare sin avspärrade by igen.

Det verkar nu alltså som Wukan-bornas mod och motstånd har fått utdelning.

Wukans upproriska invånare gick till val under onsdagen

Lokala val pågår i och för sig runtom i Kinas byar, men är ofta riggade. I november skrev jag om en by där det endast fanns en kandidat att rösta på.

Det val som nu pågår i Wukan beskrivs av The Guardian som unikt, då det kommit som resultat av våldsamheter och protester mot lokala myndigheter.

Kommunistpartiets chef över provinsen Guangdong – en av landets mäktigaste politiker – erkände att det begåtts felaktigheter på lägre nivå och att ledarskapet i Wukan behöver bytas ut.

Wall Street Journal menar att Wukan kan vara en antändande gnista för demokratirörelsen i Kina.

Man påpekar att valet rönt stor uppmärksamhet på internet, och att vd:n för landets största mikroblogg Sina Weibo uppmuntrat till diskussion där genom att själv posta bilder från Wukan.

Även om Wukan ses av många som en möjlighet för demokrati i Kina, uttrycker många internetanvändare tvivel, och menar att valet säkerligen är reglerat på ett eller annat vis.

Av Wukans 13 000 invånare är 4 000 röstberättigade. Personligen finner jag siffran låg, men hittar ingen förklaring till detta.

Det val som har ägt rum nu under onsdagen syftar till att ta fram en valkommitté på elva man, som 1 mars ska övervaka valet av Wukans nya ledare.

Oväntat och lovande är dock att även kinesisk media berör valet. Statliga China Daily skriver bland annat:

On Sept 21 and 22 last year, villagers in Wukan, which is administered by the city of Lufeng in Guangdong province, began to protest against village authorities over issues related to land use, financing and the election of village officials, with large-scale protests occurring in the village on Nov 21 and 22.

The village residents gathered again on December 11 after Xue Jinbo, a man who was suspected of organizing the November demonstrations, died in police custody.

Officials from provincial work team in charge of handling the village’s unrest have conceded that the major demands of the residents were reasonable and ”some mistakes” were made by local officials.

BBC publicerar en serie bilder från Wukans unika valdag.

Valet i Wukan – och vad det kan leda till för Kinas demokratirörelse – kommer följas noggrant av media världen över. Givetvis också här på InBeijing.