april 2011

Published on

Plastikoperationer ökar turismen i Sydkorea

The Economist uppmärksammar hur antalet plastikoperationer växer fort i Sydkorea, och får främst japaner och kineser att bege sig till landet i en ovanlig form av så kallad ”medicinsk turism”.

Sydkorea har världens högsta frekvens av plastikoperationer; 365 000 ingrepp i fjol betyder att 7,4 av 1 000 sydkoreaner gick under kniven för skönhetens skull. Snittet är baserat på alla åldersgrupper, även kvinnor och barn.

Industrins utveckling innebär att utlänningar allt oftare söker sig hit för service och kvalitet till lågt pris. Myndigheterna i Sydkorea har uttalat sitt fulla stöd för detta, då operationerna även innebär extra inkomster i form av shopping och turistande.

Reklam för plastikoperationer kan ses i tunnelbana och på gatan, komplett med före-och-efter-bilder samt jämförelser med popstjärnor eller skådespelare.

Bara i ett enda distrikt i huvudstaden Seoul återfinns 430 kliniker som erbjuder plastikoperationer, och 47 särskilda koordinatorer som ska underlätta kommunikationen med utländska kunder.

Många kliniker ser en årlig ökning av utländska kunder med omkring 20 procent, och hyr allt oftare personal med kunskaper i japanska, kinesiska och engelska.

Sydkorea räknar med att ha 400 000 medicinska turister till år 2015, många av dem vid kliniker för plastikoperationer.

Industrin för skönhetsoperationer har också i Kina fått ett rejält uppsving på senare tid, och landet är nu trea i världen angående genomförda ingrepp, skrev NY Times förra veckan.

Published on

Höjda mat- och bensinpriser hotar hela Asiens tillväxt

En uppsjö av medier återger i dag budskapet i en ny rapport från Asia Development Bank, som varnar för att höjda priser på bensin och mat hotar hela Asiens tillväxt.

I flera asiatiska länder har matpriserna stigit med över 10 procent på ett år, och råoljan noterade i mars sitt högsta pris på 31 månader.

Rapporten menar att Asiens tillväxt för 2011 kan reduceras med 1,5 procent om matens prisökning fortsätter. Tiotals miljoner asiater riskerar då hamna under gränsen för fattigdom.

Detta då många fattiga familjer i Asien redan spenderar över hälften av inkomsten på mat, och vid en ytterligare ökning måste avstå från exempelvis sjukvård och utbildning, konstaterar Asia Developement Banks chefsekonom Changyong Rhee.

Han lägger till att denna utveckling skulle få stora delar av Asiens tidigare utveckling att vara förgäves. Stiger matpriserna med 10 procent skulle omkring 64 miljoner asiater under den gränsen.

Det varnas också för att matpriserna kommer vara instabila den närmaste framtiden.

Förutom dåliga väderförhållanden, har en svag dollar och stigande bränslekostnader inneburit att maten blivit allt dyrare för konsumenterna.

Många länder har därför hindrat export av inhemsk producerad mat, vilket ytterligare förvärrar situationen. Vad som i stället bör göras är stora investeringar i jordbrukets infrastruktur och lagerlokaler, för att sänka omkostnader och bättre kunna kontrollera priserna.

Rapporten heter Global Food Price Inflation and Developing Asia och kan laddas ner gratis här.

Published on

Eftergifter åt Shanghais strejkande lastbilsförare

I fredags skrev jag om den strejk som då pågick bland lastbilsförare i Shanghai. Strejken har nu upphört, sedan myndigheterna tillmötesgått flera av förarnas krav, uppger bland annat AFP nu under kvällen.

Trafiken till och från stadens hamn ska ha påverkats tillräckligt mycket för att oroa politikerna. Shanghais hamn är världens största, och en viktig del av den välmående och utåtriktade image som megastaden strävar efter.

Enligt AFP närmade sig de lokala myndigheterna under fredagen lastbilsförarna med ett erbjudande, vilket ska ha fått dessa att återgå till arbetet nu under måndagen.

”Strejken är över”, sade en av de tidigare strejkande förarna som AFP talat med. Under förra veckan greps minst ett tiotal förare, sedan de bland annat försökt välta en polisbil.

Många förare som inte deltog i strejken möttes av hotfulla samtal och krossade bilrutor från sina kollegor.

Flera av de avgifter som man protesterade mot kommer nu sänkas, och förarna kommer även få viss kompensation för det nyligen höjda bensinpriset.

Men enligt Reuters uttrycks missnöje också med den nya överenskommelsen, och många förare kallar den enbart för ”en temporär lösning”.

Ändringarna gör inte så stor skillnad, säger de, och menar att problemet i grunden beror på Kinas inflation.

Kraftiga prisökningar gör att kineserna får allt mindre för sina pengar. Landets inflation i mars, räknat mot samma månad förra året, var 5,4 procent. Matpriserna steg under samma period med 11,7 procent.

I april beslutades det även att bensinpriserna ska höjas med 5-5,5 procent, vilket blev droppen som fick lastbilsförarnas bägare att rinna över.

WSJ China Real Time Report menar nu att myndigheternas tillmötesgående kan leda till en kedjereaktion bland andra yrkesgrupper som vill se sina löner höjda och villkor förbättrade.

Just det hände 2008, då framgången hos strejkande taxiförare i jättestaden Chongqing fick förare i flera andra städer att göra detsamma. Samma mönster sågs även under föregående sommar, då strejk bröt ut vid minst ett femtiotal fabriker runt om i Kina på ett par månader.

Myndigheternas oro går även att skönja av det faktum att Shanghais statliga medier först i dag nämnde något alls om situationen. Och det endast genom att förkunna myndigheternas beslut om sänkta avgifter.

Published on

Polis ingriper mot strejkande lastbilsförare i Shanghai

Polis med batong har drabbat samman med 2 000 strejkande lastbilsförare i Shanghai, sedan dessa blockerat en vägkorsning vid hamnen med sina fordon, skriver bland annat NY Times.

Förarna utlyste i onsdags en tre dagar lång strejk, för att få myndigheterna att göra något åt de stigande bensinkostnaderna.

Polisen ska ha arresterat minst sex personer och gett sig på flera med batong, sade en förare enligt NY Times. En annan förare säger att hans disponibla inkomst under senaste året sjunkit med över en tredjedel, till mindre än 4 000 kronor i månaden, på grund av prishöjningar och inflation.

The Guardian talar om minst åtta arresterade förare under onsdagen, sedan de försökt välta en polisbil. Våldet ska ha mattats av under torsdagen, även fast strejken fortsätter i samma omfattning.

Lokala myndigheter reagerade snabbt mot strejken, främst genom att skicka ut polis och plocka bort relaterad information från internet.

Statlig media har varit helt tyst om händelserna, och tio minibussar med polis står enligt The Guardian vakt bara vid en av Shanghais många hamnar. Många av dem bär skottsäkra västar.

Några anledningar till strejken sägs vara att inflationen föregående månad nådde sin högsta punkt på 32 månader, med 5,4 procent, vilket bland annat beror på en ökning av matpriserna med 11,7 procent.

Utöver detta höjdes bensinpriserna med fem procent i början av april, och en avgift har införts för lastbilsförare som hämtar mer än en container åt gången vid Shanghais hamnar.

Förare ska ha visat bilder på en strejkande kollega med blodig skalle för Reuters reportrar. Även Shanghaiist publicerar ett dussintal bilder från strejken på sin webbsida. Shanghaiist nämner även ett obekräftat dödsfall bland de strejkande.

Strejker har blivit en växande huvudvärk för Kinas styrande kommunistparti. Under föregående sommar drog Kinas första strejkvåg över tillverkningsindustrin i söder, där flera arbetare tvingade utländska företag som Honda och Apple att höja lönerna.

Strejken fick extra fart tack vare information och kommunikation via internet och sms. Mardrömsscenariot för ledarskapet är att en liknande kedjereaktion ska uppenbara sig i någon för landet mer viktig industri, exempelvis transportsektorn.

För att råda bot på detta har minimilönen i år höjts med upp till en femtedel i många städer. Centralregeringen planerar även en skattesäkning för låginkomsttagare, och samtidigt en höjning av skatterna för landets rikaste.

Men på många platser är åtgärderna ännu inte nog för att hjälpa de som har det allra sämst ställt. Senast i går tog en jordbrukare livet av sig då matpriserna fluktuationer gjorde att han inte fick sin sålt sin vitkål.

Published on

Mjukporrfilm i 3D slår Avatar i Hongkong

Avatar, världens mest inkomstbringande film någonsin, har tappat ett av sina rekord i Hongkong, till den erotiska filmen Sex and Zen: Extreme Ecstasy, som visas i 3D.

Filmen drog nämligen 2,78 miljoner Hongkong-dollar i intäkter under premiärdagen, jämfört med 2,63 miljoner för Avatar (1 HKD = 0,85 SEK).

Sex and Zen, som hade premiär förra torsdagen marknadsförs som ”världens första erotiska film i IMAX 3D”.

Även i Taiwan slog filmen rekord: Mest biljettintäkter under öppningshelgen bland årets samtliga kinesiska filmer, enligt BBC.

Filmen utspelar sig i det gamla Kina, där en sexuellt frustrerad ämbetsman går lös vid ett harem. Bland skådespelarna finns flera japanska porrstjärnor, bland annat Hara Saori. I filmen förekommer full nakenhet, medan sexuella scener innehåller visst mått av censur.

Enligt AP har filmen spelat in 17 miljoner Hongkong-dollar under de sex dagarna mellan premiären och tisdag. Man noterar att det är sju gånger mer än Scream 4.

AP menar också att mängder med kinesiska turister tagit sig till Hongkong i syfte att se filmen, som givetvis inte visas på fastlandet. Vid några av biograferna utgör kineser upp till hälften av alla besökare, säger Stephen Shiu, filmens producent.

Filmen har även haft premiär i Sydkorea, Australien och Nya Zeeland. Till juni ska den också visas i Indien, Frankrike och Italien. Man arbetar även med Singapores censurmyndighet för att få tillstånd där.

Published on

Rapporter om misshandel inom kinesisk ungdomsidrott

Ministry of Tofu skrev i går ett längre inlägg om fysisk och verbal misshandel inom ungdomsidrotten i Kina, med en artikel från kinesiska tidningen Youth Daily som källa.

Det uppmärksammades förra veckan, då tretton basketspelare i Kinas U19-lag skrev under ett kravbrev på sin tränares avgång.

”Vår tränare har verbalt förolämpat oss och slagit oss upprepade gånger de senaste tre åren – vi orkar inte mer nu. Vi protesterar och vill se ett tränarbyte”, stod det bland annat i brevet.

Enligt Ministry of Tofus inlägg är straff från tränare ”en av de vanligaste oskrivna reglerna vid kinesiska idrottsanläggningar”. Det sägs också finnas en slags hierarki som gör ger grönt ljus för äldre idrottare att mobba de yngre.

Några idrottare och föräldrar intervjuas i artikeln. Några kortare utdrag nedan:

En ung pingisspelare:

”Jag gick i femte klass, och om min träning inte var bra nog eller korrekt, blev jag slagen av tränarna med en sopborste, på armar och skinkor. Om de gick hårt mig så varade svullnader och blåmärken flera dagar. Vad innebär ’inte bra nog?’. Tränarna jämförde oss alltid med landslaget. Så våra prestationer var aldrig bra nog, oavsett hur mycket vi försökte (…)

En gång då jag förlorade tappade jag humöret, kastade mitt racket och sparkade i bordet. Det kallas ’avskyvärt beteende’ och innebär tekniks foul. Tränaren blev ursinnig. Han släpade mig till ett hörn och gav mig lavetter i dussintals, flera dussin gånger. Min ansikte svullnade upp och blev inte bättre förrän flera dagar efteråt. Än värre, dagen efter hade jag match. Mina ögon var två springor efter svullnaden. jag kunde knappt se bollen.

Jag blev tuffare av slagen, och ryggar i dag inte tillbaka för några svårigheter. Jag avskyr inte tränaren i fråga. Han var fel ute då han slog mig, men han gjorde bara sin plikt.”

En ung simmare:

”Tränaren sade att det var för mitt eget bästa. Alla människor är ju själviska. Jag vet att han hatade mig. Att slå mig var kanske bara han vis att ge utlopp för det. En gång kom han på mig med att sitta på ett internetkafé. Han sade då: ’Jag ger dig två val. Antingen spöar jag upp dig, eller så ringer jag till din far”. Jag valde det förstnämnda.

Då jag var 16 år var jag väldigt rebellisk. Jag ville döda tränaren vid flera tillfällen, för att han förolämpade min familj. (…) Tränaren skällde ut mig med fruktansvärda ord. Hela laget skrattade. Jag svarade med ett hånleende. Sen stirrade jag på honom, och i mitt huvud kunde jag föreställa hur han låg i en pöl med blod”.

En förälder till en ung fotbollsspelare i Shanghai:

”Några slag och sparkar är väl inget att bråka om. Genbao [lagets tränare] förbannar även oss mödrar då han är riktigt upprörd. Men vi förstår det. Genbao är helt enkelt irriterad över felaktigheterna och vill rätta dem. Hans bestraffningar är väl menade (…)

Genbao har följt dessa barn i mer än ett årtionde. han har lagt så mycket energi på det hela. (…) han undergår också mycket stress. Han måste ha rätt att ventilera sig.”

Mamman var själv friidrottare då hon var yngre, och sade att barnen i fotbollslaget hade det relativt bra. Då hon var aktiv gick tränaren lös på deras bakdelar med en bambustav, om de inte lyckade göra tillräckligt många armhävningar.

I texten berättas det också om hur yngre basketspelare tvingades tvätta och springa ärenden åt de äldre, och hur en av dem fick sin trumhinna krossat av en fem år äldre lagkamrat då han vägrade.

Det berättas också om det tragiska fallet för två år sedan, då en 14-årig fotbollsspelare, helt utan synbar anledning, sparkades ihjäl av sin tränare. Han fick tre års fängelse för dråp.

Published on

Tusentals munkar drabbar samman med polis vid kinesiskt kloster

Det pågår en ”stand-off” mellan 2 500 munkar och polis vid ett kloster i södra Kina, enligt bland annat BBC och The Guardian. Oro uttrycks från flera håll för att utgången kan bli våldsam.

Oroligheterna vid klostret k-i-r-t-i i provinsen Sichuan (四川) började redan 16 mars, efter att en munk satt eld på sig själv. Enligt källor vid klostret ska polisen ha slagit ihjäl munken i stället för att släcka elden.

Polisen menar i stället att munken dog för att han togs tillbaka till klostret efter händelsen och därmed vägrades omedelbar vård.

Ett par dagar efter incidenten spärrades klostret av och lokala myndigheter startade en kampanj av ”patriotisk utbildning” för munkarna. En rad av klostrets medlemmar frihetsberövades, inklusive bror och far till den avlidne munken.

Sedan dess har flera demonstrationer mot myndigheterna ägt rum bland befolkningen, och BBC citerar rapporter om en ökad kinesisk militär närvaro vid området.

Nu befinner sig 2 500 munkar inspärrade i klostret, och enligt rapporter som citeras i The Guardian planerar myndigheterna att tvångsförflytta dessa för att påtvinga dem patriotisk utbildning.

Civilbefolkningen i området – som till stor del är tibetaner – uppges skydda klostret. Säkerhetsstyrkor ska ha misshandlat civila och släppt löst hundar för att ta sig fram till byggnaden.

Enligt uppgifter från myndigheterna fick civilbefolkningen i fredags leverera mat till klostret, för första gången på nästan en månad, och samtal har inletts mellan de båda parterna.

Efter att de inlästa munkarna velat ha dialog, fick femton av dem tala med den lokala myndigheten för religiösa frågor.

The Guardian understryker svårigheten att ta reda på fakta. Statlig engelskspråkig media har inte alls nämnt situationen, och de lokala myndigheterna förnekar att något utöver det normala alls äger rum.

Taleskvinnan för Kinas utrikesdepartement svarade inte på frågor om klostret vid en allmän presskonferens med utländska reportrar i torsdags, och hänvisade i stället till fakta om hur centralregeringens närvaro bidragit till en högre levnadsstandard för tibetaner.

Rapporterna kommer främst från organisationer och intervjuer med individer som flytt området.

Situationen har dock fått USA att kontakta ledarna i Peking och uppmana till en fredlig lösning. Samtidigt rådde d-a-l-a-i l-a-m-a under gårdagen återhållsamhet hos båda parterna.

I ett meddelande på sin hemsida, säger laman att en situationen kan få ”katastrofala konsekvenser” – inte bara för munkarna i klostret, utan även för områdets civilbefolkning i stort – om den eskalerar.

Han varnar alla tibetaner i området för att göra något som myndigheterna kan använda som anledning för att ytterligare förtrycka dem, enligt AFP.

AFP lägger till att missnöjet bland civila tibetaner är stort, då många anser att centralregeringen försöker utarma deras språk, kultur och tro.

Det ledde 2008 till omfattande demonstrationer i den tibetanska huvudstaden Lhasa med omnejd, där 19 personer miste livet enligt kinesiska myndigheter, men närmare hundra enligt den tibetanska exilregering som d-a-l-a-i l-a-m-a leder från Indien.

Sedan dess har stor delar av området beskrivits som en krutdurk, och myndigheterna stoppade i början av mars alla turistresor till regionen, då nya protester potentiellt kunde äga rum på årsdagen för händelserna 2008.

Under söndagen har det varit nästan helt tyst i internationell media om händelseutvecklingen vid klostret, vilket med största sannolikhet betyder att dödläget består.

Published on

Kinesiska miljöreportrar belönas

Tidigare i veckan höll The Guardian, i samarbete med ChinaDialogue och Sina, den andra upplagan av ”China environmental press awards”.

Priset syftar till att belöna de annars ofta bortglömda miljöreportrarna i Kina för väl genomförd journalistik. The Guardian kallar utvecklingen i Kina för ”arguably the world’s worst environmental crisis”.

Tidningen listar några av det gågna årets negativa miljöhändelser i Kina som flera fall av tungmetallsförgiftning, ett enormt oljespill i staden Dalian (大连), ökad förorening av landets vattendrag samt en allmän exploatering av naturresurser.

Bland de femton pristagarna fanns bland annat Yang Chuanmin, som skrivit om spill och föroreningar från ett av landets största gruvbolag. Ett utdrag ur rapporten:

The village secretary, Huang Jingxin, said: ”Your hands start to itch as soon as you come into contact with the river water.” Even the colour of the Ting River scares them. When there is no wind or rain the water is green.

Ten years of mining has turned Yueyang into a ’cancer village’. There are more than 3,000 people living in the three administrative villages of the Yueyang area. In the past five years, about 60 to 70 cancer patients have died in these villages, many of them married couples or siblings. The youngest cancer patient is only 18 years old.

En annan av de främsta pristagarna, Yuan Ying, som skrivit om de statliga bidrag för tillverkning av solceller, som Kinas myndigheter lanserade för två år sedan.

Landets är världens största tillverkare av solceller, men de nya bidragen hotar nu att förstöra hela industrin.

Systemet saknar översyn och har resulterat i att flera företag ser bidragen som en källa till inkomst, snarare än medel för att tillverka sina produkter.

Efter att ha sökt de generösa bidragen, har tillverkare fuskat med material och annat för att hålla nere kostnaden av produkterna. Företag har accepterat åtaganden som de går back på, för att kunna kassera in bidrag.

Bristen på kontroll och uppföljning, samt en gnutta korruption, har ledit till att de tillverkare med hög standard konkurrerats ut, och kvalitén i branschen försämrats betydligt.

Kinesiska reportrar som ägnat sig åt miljöfrågor har ofta hotats eller på olika vis ”uppmuntrats” att inte publicera sina historier.

Men detta är under förändring, enligt en länge verksam journalist i Kina, nu en del av juryn för China environmental press awards: ”Då jag började skriva var det omöjligt för artiklar rörande miljö att hamna på förstasidan, men nu sker det allt oftare.”

Han anser vidare att miljörapportering har mycket positivt att tillföra Kina, och dess avslöjanden viktigare än exempelvis journalistiska arbeten gällande kriminalitet.

Total mottog fem priser cirka 8 000 kronor vardera, och nio priser cirka 2 000 kronor vardera.

Även om prissummorna verkar blygsamma, så är förstapriset mer än två månadslöner för de flesta av Kinas journalister.

ChinaDialogue publicerar några av pristagarnas artiklar på webben:
Gruvbolag vars aktivitet orsakar cancer
Statliga bidrag hotar underminer tillverkningen av solceller
Bluffen om ”nytt papper gjort på sten” avsöjas

Fler artiklar om Kina och miljö på InBj Bulletin:
Mer cancer än någonsin
Pekings luft ”crazy bad”
Norra, torra Kina
Dyster miljörapport från Kina
”En tiondel av Kinas risskörd förgiftad av kadmium”

Published on

Foxconn anser Kinas löner för höga, investerar i Brasilien

Foxconn, världens största elektronik företag, planerar investeringar på upp till 80 miljarder kronor i Brasilien, avslöjade landets president Dilma Rousseff i tisdags.

Företaget, som är leverantör till bland annat Apple och Dell, har en miljon anställda vid sina fabriker i Kina, men har börjat se efter alternativa länder för produktion, då de kinesiska löner blir allt högre, skriver BBC.

Enligt president Dilma Rousseff för Brasilien en dialog med Foxconn om investeringar mellan 3 och 80 miljarder kronor under en period på 5-6 år. Om allt går smidigt kan första fabriken öppnas redan senare i år.

Brasilien är en av världens snabbast växande ekonomier. Genom att starta tillverkning där skulle Foxconn också få bättre tillgång till Syd- och Latinamerika, marknader där importskatten kan vara hög, menar BBC.

Wall Street Journal skriver en längre artikel om situationen, och menar att Foxconns ägare Terry Gou blev tagen på sängen av presidentens uttalande.

Det är klart att förhandlingar på går, men offentliggörandet kom oväntat, menar WSJ.

Foxconn knåpade under gårdagen ihop ett pressmeddelande enligt följande:

Full Text of Statement from Foxconn

2011.04.13

Being the leader in the global contract manufacturing industry, Foxconn Technology Group’s time-honored business strategy of doing what is best to serve the needs of key markets around the globe has helped us succeed in a very competitive industry environment while also positioning us as the most trusted partner to leading global brands.

Brazil is a country with rich natural resources, a vast consumer market and tremendous economic development potential. It is also strategically positioned to meet the needs of growing markets throughout Latin America.

Guided by a strategy of “being where the market is”, we have long been studying investment opportunities in Brazil. We are currently in the process of exploring opportunities in that important market and conducting a substantive analysis of that country’s overall investment environment. With regard to confirmation of any specific investment projects, Foxconn’s policy is to only make an announcement following the receipt of relevant approvals from our company’s Board of Directors and any relevant authorities.

Den stora investeringen i Kina markerar en klar och pågående förändring av den kinesiska tillverkningsindustrin. Från att ha lockat utländska företag som vill producera de allra billigaste varorna, vill Kina nu i stället tillverka och exportera bland annat vindkraft och snabbtåg.

Arbetsstyrkan i Kina är i dag bättre utbildad och mer välbetald än tidigare. Konsekvensen blir att låglönetillverkare som Foxconn söker sig till marknader med ännu lägre löner än i Kina.

Taiwanesiska Foxconn ses som en av de mer hänsynslösa arbetsgivarna i världen, och förra sommaren begick fjorton arbetare självmord, efter exploatering som daglig obetald övertid och löneavdrag för att tala under arbetet.

Man har också beskyllts för att medvetet undanhålla uppgifter om förgiftning av såväl arbetare som miljö.

Foxconn gjorde en vinst på minst 100 miljarder dollar i fjol, enligt uppskattningar citerade av WSJ.

Terry Gou har tidigare också uttalat sig negativt om att ha produktion i flera utvecklingsländer till skillnad från Kina. Detta ska han bland annat ha sagt, enligt WSJ:

Terry Gou om Ryssland

In Chengdu, I signed a deal in July. They’ll finish in October building the first section, which comprises eight buildings… Three months! In St. Petersburg we’re building a factory. You know how long that takes? Two years. And they’re not finished yet. Who can run a successful factory in Russia? You let me know. I want to learn from him.

Terry Gou om Indien

India – is that a good place to put a factory?… India has its problems… Its wealth gap is bigger than China’s. It has a higher Gini index than China. Can you say India is a country? Every region has its own tax laws. It’s like the U.S. before the republic was established… So if India wanted to become a factory for the world, the software is okay, [but] the hardware will take time. I think at least 20 years… And India’s wages are also rising fast. Now everyone has the Internet. Whatever money Chinese workers make, Indian workers want to make the same amount. So what does China have to fear?

Vad gäller Brasilien har Terry Gou tidigare också uttalat sig negativt. Men nu har han alltså ändrat sig, på grund av stigande löner i Kina, och en växande marknad med konsumenter skyddade av importtullar i Sydamerika.

Terry Gou om Brasilien:

Then there’s Brazil. Brazilian workers’ wages are very high. But Brazilians, as soon as they hear “soccer,” they stop working. And there’s all the dancing. It’s crazy… So Brazil is okay [as a place to manufacture] for the local market. Brazil has great minerals. And it’s got the great Amazon river, so it has good hydropower. But if you want to ship things to the U.S., it takes more time and more money to ship from Brazil (than from China).

Källa pressmeddelande och samtliga citat: Wall Street Journal China Real Time Report.

Published on

Ilska och oro över matsäkerheten i Kina

Den senaste tiden har flera skandaler rörande matsäkerhet avslöjats i Kina, och ställt till med folkstorm på internet.

I nordvästra provinsen Gansu (甘肃) förgiftades mjölk med nitrit, som ledde till tre spädbarns död i början av april. Enligt statlig media förgiftades mjölken med flit av två personer som låg i fejd med mjölkproducenten.

Förutom de avlidna spädbarnen tvingades 39 personer uppsöka sjukhus efter att ha druckit mjölken, som såldes direkt från tillverkaren till kunder utan några säkerhetskontroller från myndigheternas sida.

”Jag visste att lokalt framställd mjölk saknar kontroller, men jag hade inget annat val [än att köpa lokal mjölk]”, sade mamman till ett av de förgiftade spädbarnen till nyhetsbyrån Xinhua.

Tidigare i veckan avslöjades hälsofarliga rutiner vid ett företag i Shanghai som tillverkar det i Kina så populära ångkokta brödet mantou (馒头).

Ett reportageteam vid statliga CCTV smygfilmade inne i lokalerna för tillverkning, och visade att:

* Gamla bröd som inte sålts kastades tillbaka i mixern där ”nytt” bröd bakades

* Sötningsmedlet cyklamat och konserveringsmedlet kaliumsorbat lades till som ingredienser utan att listas

* Bröd som uppgavs vara smaksatta med majs var i själva verket bara färgade gula

* Kemikalier mättes inte upp, utan tillsates ”efter känsla och uppskattning”

* Inga handskar användes under tillverkningsprocessen

Företaget i fråga är en av de större tillverkarna av mantou i Shanghai, och tillverkar dagligen 30 000 bröd som skickas ut till 400 affärer i staden.

I april i Shanghai upptäckte också en husmoder till sin förfäran hur det fläskkött hon köpt lyste blått i mörkret. Ända från badrummet såg hon på kvällen ett blått sken från köket, vilket kom från det redan tillredda köttet som skulle ätas nästa dag.

Matexperter säger att ljusskenet beror på bakterier, och att köttet inte testats innan det kommit till butiken. Det ska vara ”säkert att äta efter kokning eller uppvärmning”, men familjen i fråga avstod.

Andra tveksamheter under de senaste månaderna innefattar falskt vin med kemikalier i, radioaktiva grönsaker och ris förgiftat av kadmium, som jag tidigare skrivit en längre artikel om.

I december länkade jag också till och sammanfattade kort en lista över förra årets mat- och hälsoskandaler i Kina.

Stormen av protester på internet rör inte bara själva osäkerheten, utan också bristen på kontroller samt faktumet att det sällan är myndigheterna som avslöjar skandalerna.

I färskt minne finns mjölkskandalen 2008, där myndigheter hjälpte till att mörka faror och omfattning av den mjölk hade förgiftats med melamin för att öka proteinhalten. Sex barn omkom då, och minst 300 000 fick uppsöka sjukhus.

Även nu, två år efteråt, så upptäcks de ångkokta bröden av media, och det blåa fläskköttet först av konsumenten.

ChinaGeeks fördjupar sig i ämnet, och översätter även några kommentarer av kinesiska internetanvändare på Sina Weibo (新浪微波), Kinas motsvarighet till Twitter.

Richard McGregor skriver i sin bok The Party (2010) en hel del om den bristande matsäkerheten i Kina.

Han jämför situationen i Kina i dag med den i väst för något århundrade sedan: ”myndigheternas regulatorer har ingen chans att hålla jämn takt med den rikedom, miljöförstöring och korruption” som Kinas snabba ekonomiska utveckling nu för med sig.

Published on

Rapport från Kina om brott mot mänskliga rättigheter i USA

I fredags kom en rapport från amerikanska myndigheter, som målade upp en mörk bild av mänskliga rättigheter i Kina.

Särskilt oroade var USA över ökade tillslag mot och minskad säkerhet för aktivister och oliktänkande.

Kina svarade med att fördöma rapporten och varna USA för att sluta agera domare, samt ”inte lägga sig i andra länders angelägenheter i de mänskliga rättigheternas namn”.

Man anser nämligen att USA själva bryter mot en rad av dessa rättigheter.

För att bevisa sitt fall, släppte Kinas utrikesministerium omgående en egen rapport, angående brott mot mänskliga rättigheter i USA. Hela rapporten kan läsas i statliga China Daily.

Den kinesiska rapporten utgörs av sex avdelningar med ett stycke text i varje. Några av huvudpunkterna innefattar:

* Ingenstans är brottsligheten högre än i USA; vare femte brott i världen sker här. 4,3 miljoner våldsbrott begick i USA under 2009, och över 1,5 miljoner amerikaner sitter i fängelse.

* Många döms felaktigt till fängelse, bland annat har 17 personer som tilldömts dödsstraff friats efter att DNA -tester bevisat deras oskuld.

* 90 miljoner privatpersoner sammanlagt 200 miljoner vapen. En konsekvens av liberala vapenlagar är att 12 000 människor varje år skjuts till döds.

* Arbetslösheten uppskattas till 9,8 procent, och 15 miljoner kineser förvägras rätten att ha ett jobb, trots att USA är världens största ekonomi.

* 44 miljoner amerikaner bedöms leva i fattigdom, en ökning med fyra miljoner sedan 2008. Ett av fyra barn i USA kämpar mot hunger.

* Över hälften av latinamerikaner och svarta anser sig vara ”rasdiskriminerade”, och 90 procent av alla amerikanska kvinnor säger sig ha utsatts för sexuell diskriminering i arbetet. Stora etniska klyftor finns såväl ekonomiskt som rättsligt.

* Krig i Irak och Afghanistan har lett till hundratusentals dödsoffer, och tortyr är en vanlig upplevelse bland amerikanska fångar.

Rapporten går väldigt hårt åt USA, och pekar främst på det faktum att USA i stora drag ignorerat sin egen situation, då man ger ut en rapport om mänskliga rättigheter i 190 länder världen över.

Huvudargumentet är alltså att USA inte ska kritisera situationen i andra länder innan man städat rent sitt eget hus.

Relaterat: SVD, DN

Published on

Ny rapport visar Kinas enorma regionala inkomstklyftor

Kina har misslyckats med sin inrikes ekonomiska integration, konstaterar en rapport från Världsbankens forskningsgrupp för utveckling, stämplad april 2011.

Detta då det existerar enorma ekonomiska skillnader mellan olika områden i landet; BNP per capita i Shanghai är i dag 16 044 dollar, jämfört med 1 653 dollar i den fattiga provinsen Guizhou (贵州).

Det betyder att Shanghai har ett BNP per capita i likhet med Storbritannien år 1988, medan Guizhous BNP per capita är i storleksordningen Storbritannien 1830, menar rapporten.

Skillnaden beror främst på att produktionen ligger vid områdena längs med kusten i landets östra och södra delar, eftersom det är närmare till hamnarna då varor ska till att exporteras.

Detta har också gjort att de lokala myndigheterna vid dessa områden arbetar mer effektivt, medan korruption och byråkrati fortfarande är mycket värre i Kinas ekonomiskt eftersatta nordvästra och sydvästra delar.

Rapporten menar också att företag som verkar i Kinas sydöstra delar har lägre skatter och avgifter än i inlandet, samtidigt som tullbehandlingen av varor på import och export bara tar 7,3 dagar i genomsnitt vid kusten, jämfört med 16,8 dagar i inlandet.

Skillnader i infrastruktur gör att det kostar motsvarande 5 000 kronor per kilometer att frakta en 20-tons container från inlandsstaden Taiyuan (太原) till närmaste stora hamn, medan kostnaden för Shanghai med omnejd är cirka 400 kronor per kilometer.

Skillnaderna resulterar i en levnadsstandard likt Kambodja i provinser som Guizhou och Shaanxi (陕西), medan Shanghai och Guangdong (广东) åtnjuter en levnadsstandard likt Sydkorea eller Japan, menar rapporten.

Kinas internationella ekonomiska integration sägs ha gått väl: Ökningen av BNP 1979-2005 var i genomsnitt 9,5 procent per år, jämfört med 4 procent under Mao Zedong 1950-1978.

Men fortfarande ligger man alltså långt efter i den inhemska ekonomiska integrationen. Detta löses dock inte bäst genom att försöka flytta produktion eller företag till mindre favoriserade regioner, vilket snarare skulle riskera dämpa tillväxten.

För att råda bot på detta, menar Världsbanken, bör Kina främst arbeta på att förbättra den geografiska tillgängligheten (infrastruktur) och vidga välfärdssystemet i de eftersatta inlandsprovinserna.

Published on

Kina räds strålning, stoppar matimport från Japan

Från och med gårdagen (fredag), stoppar kinesiska myndigheter importen av livsmedel, matvaror och foder från tolv olika områden i Japan. Orsaken är rädsla för strålning, uppger Reuters.

Ursprungligen stoppade Kina importen av ovanstående varor från fem områden i Japan, nu utökas alltså förbudet till att omfatta tolv områden.

Exportörer från andra japanska områden än de förbjudna ska, enligt Kinas nyhetsbyrå Xinhua, uppvisa dokument från japanska myndigheter och genomgå tester innan varorna tas in till Kina.

Kinesiska myndigheter har också krävt av lokala myndigheter i landet att noggrant testa japanska produkter, och uppföra ett slags spårsystem genom att märka varorna med bland annat datum, antal dagar i varuhyllan och kontaktuppgifter till såväl importör som exportör.

Det är oklart om det är någon särskild information eller händelse fått myndigheterna att utöka importförbudet, då blott en rädsla för radioaktivitet uppges som anledning.

NY Times skriver dock i dag att kärnkraftsexperter, reglerare och politiker fortfarande är oense om hur stor fara kärnkraftverket i Fukushima fortfarande utgör.

Bristen på data sägs göra situationen svårbedömd, då vissa områden inne i reaktorerna fortfarande är för farliga att gå nära, och flera mätinstrument är ur funktion.

Japanska tjänstemän tonar ner faran, samtidigt som flera utländska experter misstänker att situationen är värre än vad de japanska myndigheterna uppger, enligt NY Times.

De olika uppfattningarna kan också ses genom att USA uppmanar sina invånare i Japan att hålla sig cirka 80 kilometer från kärnkraftverket, medan japanska myndigheter nöjer sig med en rekommendation på 20 kilometer.

Japanska myndigheter anklagar samtidigt utländsk media för att överdriva situationen, och därmed skada den japanska exportindustrin.

Det kinesiska förbudet omfattar nu följande områden: Tokyo, Fukujima, Gunma, Ibaraki, Miyagi, Niigata, Nagano, Saitama, Yamagata, Yamanashi, Chiba och Tochigi.

Relaterat: SVD, GP, AB, SVD, E24, SVD

Published on

Kinas nya museum ”visar partiets version av historien”

Kinas nyöppnade nationalmuseum fick tidigare i veckan kritik av NY Times för att censurera historien. Bland annat avbildas kulturrevolutionen bara med ett foto och två rader text.

Museet, beläget mitt i centrum just bredvid Himmelska fridens torg, har varit stängt i ett årtionde ”för renovering”. Stängningen tros också bero på olika uppfattningar bland landets ledare.

Enligt personer inblandade i renoveringen som NY Times talat med, har det varit på förslag att på ett någorlunda ärligt och öppet vis avbilda bland annat kulturrevolutionen och det stora språnget – politiska kampanjer iscensatta av Mao Zedong som båda kostade miljontals kineser livet.

I stället kom utställningen att fokusera på kommunistpartiets triumfer, samt lyfta upp hur alla Kinas etniska minoritetsfolk tillsammans åstadkommit ”briljanta prestationer”.

”Kommunistpartiet vill berätta sin version av historien. De oroar sig för att dess legitimitet ifrågasätts om andra versioner får utmana, säger en kinesisk historiker som NY Times talat med.

”Ett statligt museum i Kina handlar sällan om historia; det handlar om vilken bild kommunistpartiet för tillfället vill ge av sig själva”, fyller en intervjuad professor från Hongkong i.

Just detta museum, i hjärtat av Peking, har alltid byggt på partiets önskan om legitimitet.

Redan vid invigningen 1959 beskylldes museet av dåvarande premiärminister Zhou Enlai för att inte lägga tillräcklig vikt vid ”den röda linjen av Mao Zedongs tankar”.

Sedan dess har museet varit stängt oftare än öppet. Det bommade igen vid kulturrevolutionens start 1966, och öppnade inte förrän 13 år senare.

Då, med start 1979, gick museet genom en rad ”nyöppningar”, efter att diskussioner bland ledare och tjänstemän flera gånger ledde till stängning och ändring av utställningen.

Sedan 2001 har det dock varit konstant stängt. Det året vann Peking värdskapet för Olympiska spelen, och flera politiker såg museet som ett kommande fönster att visa landets historia för alla turister som väntades komma.

Nya meningsskiljaktigheter om innehållet gjorde dock att man inte kunde få upp en utställning i tid till 2008, och museet återinvigdes först i mars i år.

Renoveringen ska ha kostat cirka 2,5 miljarder kronor, och museet är nu världens största räknat till golvyta.

Tjänstemän från progapangadepartementet ska ha sagt att utställningen bör ”fokusera på värdefulla föremål”. Över 2 500 sådana, många från kejsartiden, har hämtats hit för det syftet.

Vad gäller den moderna historien, är berättelsen enligt NY Times att Kina länge förnedrades av länder i väst. Sedan avsatte några ”välmenande men politiskt missleda nationalister” landets kejsare.

Efter kommunisternas ”oundvikliga seger” 1949 tog det 30 år att bygga socialsim, och sedan har Kina under 30 år av liberaliseringar och reformer även lyckats blivit rikt.

”Utställningen ignorerar konflikter, vilket riktig historia inte bör göra. Därför kallar jag den inte för riktig historia, utan för propaganda”, säger en anonym professor i Peking till NY Times.

Tidningen menar dock att brister kan ses vid många museum runt om i världen; i USA behandlar man exempelvis inte slavar och indianer så brett som många önskar.

Men samtidigt menar man att museum i Kina är mer extrema, och att situationen förvärras av att många kineser inte kan få någon kompletterande information från internet, tv eller utbildning.

En bildserie från NY Times angående museet kan ses här.

Relaterat: SvD

Published on

Åldrande befolkning stort problem i Kina

BBC belyser i dag ett stort potentiellt problem för Kina: Den allt äldre befolkningen. 166 miljoner kineser är nu 60 år eller äldre – om 20 år kommer antalet ha ökat till 360 miljoner.

En ny rapport från FN visar nämligen att befolkningen i utvecklingsländer åldras ännu fortare än exempelvis Japan och rika europeiska länder.

Enbarnspolitiken gör omhändertagandet av landets äldre allt mer komplicerat. Många blivande pensionärer har bara ett barn, som ofta har flyttat till någon av de större städerna för arbete, och ofta inte planerar komma tillbaka för att ta hand om sina föräldrar enligt god kinesisk sed.

Dessutom är arbetsdagarna i Kina långa, semesterdagarna få, och många yngre med föräldrar boende i samma stad har svårt att hitta tid att ta hand om dem.

En ny industri har därför växt fram; ”retirement villages”. En undersökning av kinesiska myndigheter visar att 12 miljoner av dagens pensionärer kan tänka sig att överväga denna sorts boende som alternativ.

Kinesiska företag söker nu partnerskap med aktörer i Europa, exempelvis har Storbritannien 30 års erfarenhet av dessa former av boende, skriver BBC.

Problemet med en åldrande befolkning är värst i de större städerna. År 2020 kommer en tredjedel av Shanghais befolkning vara 60 år eller äldre.

En rapport från staden visade att födelsetalet 2009 var 0,83, jämfört med 1,8 i Kina och 2,6 globalt.

Den bekymmersamma situationen har till och med fått myndigheterna i Shanghai att överge enbarnspolitiken, och uppmuntra föräldrar att föda ett andra barn.

Traditionella kinesiska värderingar säger dock att barn bör ta hand om sina föräldrar på ålderns höst.

Men dessa värderingar kommer ändras, på grund av urbanisering, ökade inkomstnivåer och en ökad rörlighet bland Kinas befolkning, enligt en professor intervjuad av BBC.

Kinas problem är dock inte lika allvarliga som grannen Japan, som har världens lägsta nationella födelsetal, och vars befolkning kommer krympa till hälften om 70 år och till en tredjedel om 100 år.

Published on

”En tiondel av Kinas risskörd förgiftad av kadmium”

I går publicerade ChinaDialogue en artikelserie i tre delar, där författaren efter undersökningar fruktar att omkring en tiondel av allt ris som odlas i Kina är förgiftat av kadmium.

Vid dålig skötsel riskerar kadmium läcka ut i vattnet vid gruvor som utvinner zink, bly och koppar, och ris är efter sallad den gröda som är mest benägen att absorbera kadmium.

Ämnet är farligt för kroppen då det inte försvinner från levern på naturlig väg. Då någon regelbundet absorberar kadmium, drabbas leverns funktion och defekter kan uppstå i ben och skelett.

Författaren besöker en by i södra Kina, där höga värden av kadmium uppmätts i riset, och flera invånare som annars är vid god hälsa har svårt att gå mer än några hundra meter.

Symptomen är desamma som påträffades vid en by i Japan på 1960-talet, som sedan visade sig bero på kadmiumförgiftning av odlingsmarken.

I Kina har läkarna inte satt någon diagnos på sjukdomen, och invånarna i den sydkinesiska byn kallar den för ”mjukfotssjuka”.

Just denna by har dragits med höga kadmiumhalter i riset sedan 1950-talet, då en gruva i närheten opererade helt utan regler och restriktioner.

Bevattningen av jorden skedde tidigare med vatten vars kadmiumhalt var 194 gånger högre än rekommenderat, och 1986 mättes än halt 26 gånger högre än rekommenderat upp i åkermarken.

Äldre byinvånare berättar hur myndigheterna inte tagit emot deras ris och sade att det var förgiftat. Men fattiga jordbrukare i denna och andra byar har ändå ätit riset för att överleva.

Artikeln säger vidare att förutom kadmium finns bland annat arsenik och kvicksilver i stora delar av Kinas odlingsbara jord; ett resultat av de senaste årtiondenas industrialisering och en brist på lagar, eller viljan att följa dem.

Detta kan givetvis få katastrofala följder för Kina. Ris är stapelmat för 65 procent av Kinas befolkning, och landet producerar årligen cirka 200 miljoner ton ris.

I april 2008 köpte ett forskarteam ris från 63 olika marknader i södra Kina. Vid 60 procent av marknaderna fanns mer kadmium i riset än vad som rekommenderas av kinesiska myndigheter.

I en annan undersökning två år tidigare, togs urinprov från 500 invånare i närheten av en flod som misstänktes vara förgiftad av kadmium. Resultaten beskrivs som ”chockerande”; 30 procent av invånarna hade höga halter av kadmium i blodet, och av dessa hade 10 procent halter höga nog för att enligt Kinas egna stadgar behöva specialistvård.

Enligt artikeln kan en tiondel av risskörden – alltså 20 miljoner ton – vara förgiftad med kadmium. Och det är inte särskilt högt räknat, då tidigare rapporter sagt att det rört sig om en femtedel av skörden.

Det värsta av allt, enligt artikeln, är att bönderna inte har någon möjlighet att lösa detta problem själva.

Trots att det finns regler odlar ris fortfarande vid en majoritet av de förgiftade åkermarkerna, och tar sig ut till marknader och affärer landet över. Bönderna själva äter riset, och det finns ”inget som skyddar den kinesiska befolkningen mot detta hot”, avslutar artikeln.

Bland annat Bloomberg och Wall Street Journal har tidigare skrivit kortare artiklar om hotet av kadmium.

Published on

Indiens befolkning nu över 1,2 miljarder

Enligt ny statistik från Indien uppgår landets befolkning nu till 1,21 miljarder. Det senaste årtiondet har invånarantalet ökat med 181 miljoner (17,6 procent) – nästan ett helt Brasilien.

Bara i två av delstaterna – Uttar Pradesh och Maharashtra – bor det mer folk än i hela USA.

Trots de stora siffrorna så har ökningen faktiskt avstannat i fart, då Indien nästan har dubblat sin folkmängd de senaste 50 åren.

Att färre barn föds än tidigare tros bero på ökat välstånd och urbanisering. Men Indien spås ändå gå om Kina för att bli världens folkrikaste nation år 2030.

Ett klart orosmoln i statistiken är den ökade könsobalansen. Av barn under sex år finns bara 914 flickor på 1 000 pojkar, jämfört med 927 på 1 000 för ett årtionde sedan.

Den ökade obalansen tros bero på ökade kostnader för bröllop, och andra gamla seder som gör att en flicka ses som en ekonomisk börda i många områden.

Dessutom har teknik för selektiv abort blivit mer tillgänglig, och då familjer väljer att föda allt färre barn, vill man undvika döttrar än mer än tidigare.

Totalt i Indien finns 623 miljoner män och 586 miljoner kvinnor. I vissa distrikt är fördelningen så ojämn som 774 kvinnor på 1 000 män.

Statistiken är preliminära resultat på den senaste folkräkningen. För att genomföra denna behövdes en personal på 2,5 miljoner, som gick genom 7 300 städer och 640 000 byar. Definitiva resultat presenteras under nästa år.

Kina genomförde också en folkräkning i slutet av förra året, vars resultat ska offentliggöras i december i år.

Relaterat: GP