Yuan – en pressad valuta

/

BBC rapporterade i går om hur politiker inom Eurosamarbetet uppmanar kinesiska politiker att låta landets valuta, yuan, stiga i värde. Man följer därmed USA, vars representanthus förra veckan röstade för att ge sin regering ökad befogenhet att införa strafftullar på kinesiska varor, som följd av att man anser yuanen undervärderad.

Om värdet på yuan avsiktligt hålls lågt, innebär det potentiellt en fördel för Kinas stora exportindustri, då varorna blir billigare och därmed mer attraktiva för utländska köpare. Denna debatt har den senaste tiden varit intensiv, och väl värd att sammanfatta.

Nobelpristagaren Paul Krugman hör till det läger som anser att Kinas regering håller sin valuta lågt, främst genom att köpa stora mängder utländsk valuta, vilket ”subventionerar den kinesiska exportindustrin”. Han skriver i NY Times hur detta hindrar världens återhämtning från finanskrisen, och är en stor anledning till omvärldens och främst USA:s höga arbetslöshet.

USA har nämligen ett enormt handelsunderskott mot Kina – man köper mer varor än man säljer. Om varorna från Kina i stället hade producerats i USA, hade det enligt många skapat amerikanska jobbtillfällen.

Paul Krugman anser det rätt, rent av nödvändigt, att införa strafftullar på kinesiska varor, då ”förhandlingar om den kinesiska valutan hittils har inte lett någonstans, och kommer inte leda någonstans om de inte backas upp med hot om vedergällning”.

Genom att hålla sin valuta lågt, menar Krugman, hindrar Kina den naturliga process som skulle innebära återhämtning från finanskrisen världen över, då tillverkare i många andra länder inte kan tävla med varor från Kina som hålls billiga i och med yuanens låga värde.

Hans får medhåll bland annat av ekonomen Fred Bergsten, som menar att yuanen är undervärderad med ungefär 25 procent, och håller det som en av de största orsakerna till USA:s handelsunderskott med Kina.

Åsikterna går isär om yuanen är undervärderad, samt hur det påverkar omvärldens återhämtning från finanskrisen. Bild från Epoch Times.

Andra menar att argument likt Krugmans saknar uppbackning. Wall Street Journal pekar på faktumet att yuanen steg 21 procent mot dollarn 2005-2008, samtidigt som USA:s handelsunderskott mot Kina under samma tid ökade med ungefär en tredjedel. Trots att yuanens värde under denna period steg mot dollarn, blev alltså de kinesiska varorna mer eftertraktade i USA.

Wall Street Journal visar också att Kinas totala handelsöverskott sjönk först då yuanens värde slutade stiga i början av 2009. USA:s handelsunderskott – som Krugman menar innebär arbetslöshet – ökade i fjol ännu mer gentemot andra länder än mot Kina, och kan därför inte enbart bero på valutan, menar Wall Street Journal.

Kinas premiärminister Wen Jiabao kommenterade förra veckan ämnet i en intervju med CNN. Han menar att amerikanska politikers uppfattning om att Kinas valuta är undervärderad bottnar i att de inte helt förstår situationen i Kina. Wen menar att Kina inte eftersträvar en handelsbalans, och i själva verket upplever handelsunderskott mot länder som Japan och Sydkorea, vilket ytterligare skulle öka om man lät sin egen valuta stiga.

Dessutom finns det enligt Wen 22 000 amerikanska exportföretag i Kina, och att införa strafftullar på importvaror från Kina, vore för USA att sanktionera mot sina egna företag.

Michael Schuman i Time Magazine menar att den kinesiska valutan definitivt är undervärderad, men att det krävs långt mer än en justering av valutans värde för att jämna ut det amerikanska handelsunderskottet med Kina. Han pekar på skillnad i konsumtion och livsstil och säger att en utjämning kan ske först då ”amerikaner sparar mer och spenderar mindre, samtidigt som kineser sparar mindre och spenderar mer.”

Mellan juli 2005 och juli 2008 var den kinesiska valutan flytande, och steg då cirka 21 procent mot dollarn. Men då ekonomiska oroligheter uppenbarade sig i USA – som senare innebar en global finanskris – beslutade Kina att fixera sin valuta mot dollarn i enighet med den dåvarande kursen 6,83 mot 1. Det innebar att vad som än hände i USA, skulle kinesiska varor och dollarreserver inte sjunka i värde.

Först i juni i år lät Kinas regering yuanen börja flyta igen, och sedan dess har den endast marginellt ökat i värde mot dollarn. Detta enligt många för att Kinas regering fortfarande påverkar yuanens värde, enligt andra för att yuanen inte är så undervärderad som ofta hävdas.

I förlängningen ligger det dock även i Kinas intresse att dess valuta inte är undervärderad. Det skulle innebära större köpkraft hos kinesiska konsumenter och göra den kinesiska industrin mindre beroende av exportintäkter. Dessutom skulle det påskynda en länge önskvärd omställning av Kinas industri, från att producera mer tekniskt avancerade produkter i stället för lågprisvaror.

Relaterat: DN